måndag trettionde november

Flickan som lekte med sär-elden. FULA FILM!
Den var bara halv och jag ska spränga min dator i luften, dock tror jag att den snart spränger sig själv med tanke på hur den låter.

Jag har råkat döda mina ben på gymmet, var på Sportsclub för första gången på typ... fem år kanske? Sist jag tränade där hette det Forma och jag var alldeles för liten för att få träna utan pappa. Nu har jag fått ett sånt där "julkort" av mamma så jag tränar gratis till nyår. Dock gillade jag inte riktigt gymmet där, var väldigt litet och fanns inte så mycket saker. Tillbaka till mina ben, jag har vilat hela förra veckan från styrketräning så att jag kunde fokusera på konståkningen och inte bli sjuk. Och nu kommer jag till gymmet och kör sönder mina ben, hur var det där med en mjukstart egentligen? Uppenbarligen ingenting jag kan tillämpa.

Jag är så arg på min halva film. SÅ arg. Just när det började bli spännande så bara POFF. Slut. Finito. Gå och häng dig.

Dessutom är det så himla mycket i skolan nu också. Vi har en engelskauppgift till imorgon, religionsprov på torsdag, engelska nationella på fredag och matte-nationella snart, jag ligger efter i fysiken och vi har nån ful miljörapport att skriva. Och projektet på det. Varför kommer allting på samma gång, alltid?

Nä, det enda rätta är att skita i allting och bege mig mot ishallen, take my mind of things så att säga. Det är alldeles för mycket som cirkulerar där uppe, inte bara skoljobb.
Hej


söndag tjugonionde november

Skyldsöndag på Safari.
En kort, men intensiv tillställning sammanfattningsvis.
Det var skönsång från diskrummet och griniga chefer i köket. Det var precis som vanligt.

När vi jobbat klart styrdes bilen mot Kirunas ghetto/förort för lite HarryPotter och godis @ Öskogs. Trevlig tillställning det också. Och nu sitter jag här, en inte fullt så trevlig tillställning. Men det är sånt som händer, alla dagar kan inte sluta bra (hade ju dock varit lite tröstande om NÅN dag slutade skapligt iallafall).

Nu ska jag äta min lussebulle som jag tog från jobbet och sen typ... sova?


MSP3

Det här var på tok för längesen! Bara så att ni vet.








-.-


lördag tjugoåttonde november



Konstigt nog har det varit en - i safarilördagars mått mätt - lugn dag på jobbet.  Trots det var vi ändå sjukt trötta när vi pulsade hem i snön, jag och min vilda insektsbärare.

När jag kom hem la jag mig i sängen med alla kläderna på och svimmade ögonblickligen, lite olyckligt faktiskt då jag känner att det kan innebära sömnproblem inatt. Imorgon ska jag upp och jobba, men börjar iallafall en timme senare än idag.

Gårdagskvällen var skum, och inte alls särskilt värd. Eller ja, tycker man att det är värt att spendera pengar på taxi ner till bolki bara för att bli varm, komma dit och sedan nästan direkt gå därifrån - observera gå OCH frysa ihjäl, så är det kanske inget fel alls på kvällen i fråga. Jag följde Johan till bussen och sedan var målet att gå hem direkt. Då träffade jag en hel drös kända människor och hamnade tillslut hos en classmate. Jag sa adjö ganska tidigt och gick mot arran för att ha sällskap med en annan classmate som varit och dansat hem. Han bekräftade det jag hade anat; diskotansit i Kiruna har totalt tappat sin charm.

Nu ska jag typ fördriva tiden med nåt så onödigt som att föna håret. Annat har jag inte att säga.

Tjing

one night to be confused

Mitt test gick inte bra, inte för att det var någon direkt överraskning. Men hoppades, det gjorde man ju. Lite surt, men förståeligt. Jag har varit borta i mer än ett halvår, det är mycket att jobba upp igen. Iallafall, jag måste alltså göra om hela Fri4:an, det är det som är surast. Usch.

Ikväll vibrerar mina dansskor, men icke. Jag ska duscha och sen styra bilen mot Tvärgatan. Vad vi ska göra vet jag inte, mysa som bara den. Imorgon blir det jobba-jobba. Och nu ska jag blöta ner mig. Hejdå


fredag tjugosjunde november

Domedagen är kommen.
Om tre timmar är min tid ute.
Fyyyyyyy.

Nu drar jag till lombia och gör ett sista tappert försök att åstadkomma nånting för lite självförtroendeboost till testerna. Hjälp.


om du vet vad du vill

Imorgon är det tester, imorgon är det även Svenskaprov. Jag var egentligen alldeles för trött för att träna, men åkte ändå till lombia och bokstavligen SÖG, känns bra. Jag har inte heller pluggat. Framförhållningen igen, det var ju det.

Ska ta på mig någonting varmt och sen läsa min svenska. Jämför man med många andra gånger börjar jag plugga i bra tid.

peace out


torsdag tjugosjätte november

Det var magiskt. Det var det.
Känslan hann inte riktigt lägga sig förrän vi satt på bussen påväg till Boden. Så... jag vet inte, starkt?

Dock förflöt resan inte utan komplikationer. Fast vad förväntar vi oss? Det är ju faktiskt MIG vi talar om. Allting började med att vi höll på att missa tåget, pga Kirunas jobbigaste tårtköpare tog alldeles för lång tid på sig framför oss i kassan på Safari när vi skulle hämta mat. Dock hann vi, med lite marginal. Väl framme i Luleå är det dax för middag. Trodde vi iallafall. Nejdå, det blev en korv på pressbyrån innan vi tryckte in oss i en taxi och rullade mot coop.

Lasse-kö, regn och blåst, lera på backen och ompackning av Linnéas proppfulla väska är ingenting vi rekomenderar såhär i efterhand. Efter många om och men, blandannat en tröja i leran, gick väskan att stänga och kön började äntligen röra på sig.

Vi kom in, och fick bra platser inne på golvet. Kändes mycket konstigt att det inte var is där, min fina coop-is. Sen började förbandet spela, tyckte att de var bra - men inte för bra (om man kan uttrycka sig så). Och sen.. väntan, väntan, väntan: LAAAAAAAAAAAAAAASSEEEEEEEEEEE!!

Typ så, ja. Som sagt var konserten grym! Han spelade mest gamla låtar och det var bara underbart. Min fina Lasse, på min fina coop-is. Kan det bli bättre? Säkert kan det det, men detta duger för ett bra tag framöver. Sen var vi tyvärr tvungna att gå, vi missade elegi (det borde vara dödsstraff på sånt), för vår buss mot Boden gick. Då kommer vi på den lilla, lilla-lilla-lilla, detaljen; VI HAR INGA BUSSPENGAR!! Det blev en himla nervös väntan på busshållsplatsen när Tiddis och Elin sprang iväg till Statoil för att hämta ut pengar. Men även detta hann vi med. Man blir lite nervös bara av all denna spänning, alldeles för nevös.

Buss till Boden, buss med mina fina vänner, buss hem från min fina Lasse som spelade på min fina coop-is. Sen var busschauffören fin och körde oss så nära som möjligt till Carro. Hos Carro avrundade vi med te och mackor.

Nu tror ni säkert att allting ordnade sig jättebra, va?
Öhm, näe...

Torsdag morgon, 05.50. Jag och Tiddis vaknar och inser att vi glömt beställa taxi innan vi gick och la oss. Vi ringer Taxi Boden, beställer en taxi till 06.15. Våra kompanjoner vaknar, vi äter och 06.15 går vi ut och hittar färska bilspår i den nyfallna snön. Taxin har varit där och vänt på en gång för att vi inte stod där. Eller de hade ringt mig 06.10, det var säkert då de var där och USCH. Bråttom och stressigt, fullt med irriterade taxitanter och lite ännu mer stress. Sen kommer det tillslut en taxi, FYRA MINUTER innan tåget går. Han kör som en dåre på Bodens morgonhala vägar, vi slänger oss ut ur taxin och springer. In i tågstationen, ut, ner för trapporna, upp till perrongen, och där rullar tåget. Vi springer och skriker och tåget stannar. Vi möts av en till grinig tant, men ändå; VI ÄR PÅ TÅGET. Vi tuffar hemåt. Vi klarade det!

Alla sov typ hela vägen, och nu ska vi till skolan. Våra stackars klasskompisar har haft nationella imorse - som Erik avslöjade IGÅR. Framförhållning, det är Erik det. Och jag och mina vänner, helt klart. Nästa gång kanske han kan få följa med?


STOCKHOLM

ELDEN, bara lasse och piano, awesome!

kommer inte ihåg??

Om du lämnade mig nu

onsdag tjugofemte november

Lars. Ikväll är det du och jag (och sisådär tre miljoner andra människor).

Tågbiljett ner, check!
Lassebiljett, check!
Någonstans att sova, check!
Tågbiljett hem, check!

Jag har allting, världen ordnade upp sig och idag går smk-låtarna i vanligt tempo igen.
Lönen kommer in på kontot idag och jag är på bra humör. Nästan iallafall. Har ätit pepparkakor och druckit lingondricka, suttit i MSP-montern på niornas mässa, börjat tänka på min packning och förlorat en auktion på tradera.

Nu ska jag kolla med Tiddis hur vi tar oss till tåget, sen ringa Safari och köpa lunch, inhandla lite färdkost och sen tuffa iväg till Luleå. Jag gillar egenltigen inte Luleå, eller jo.. ishallen och de hårda veckorna man spenderat i denna under somrarna. Vilka minnen. Men annars, nä.. Piteå ska det vara om det måste vara nånting förutom Gränsen i det här länet (tyvärr mina warriors, svp når inte riktigt ända fram).

Som sagt. Jag och Lars, Coop Arena. Låt oss lyfta taket (som jag för övrigt har varit uppe på en gång och hållt på att dö av höjdskräck).

So Long


are you hoping for a miracle?

Well, I do.

Jag är ungefär SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR stressad just nu. Skolarbeten och prov, konståkningstester och träningar till dessa, alldeles oplanerad luleåvisit imorgon, mässa för niorna på skolan - också imorgon, hinna med rehab- och styrketräning, fixa nytt pass, beställa körkort, lämna in telefonen på rep, fixa presenter till kusiner, betala studenmössan och liftkortet i backen och LEVA. Leva, när hade de tänkt att man skulle hinna med det?

Jag försöker lugna ner mig med musik. Det går inte bra alls, min puls är typ uppe i trehundrafemtio och snart tror jag att jag kollapsar, fysiskt- OCH mentalt. Hjälp!

Tänk er denna låt, fast uppspeedad x 1000!



Eller den här

tisdag tjugofjärde november

En månad kvar till julafton, en vecka kvar till nästa tisdag och EN DAG kvar till LASSE!!

Efter många om och men har vi äntligen bestämt oss för att åka. Det som återstår är för Tiddis att köpa konsertbiljett, för alla att köpa tågbiljetter, fixa nånstans att bo (carros pappas fru måste frågas) och sedan ett sätt att ta sig till boden efter konserten. No problemas. Här har ni gänget med långsiktig planering och världens framförhållning...not!

Idag har vi varit och intervjuat kommunens miljöchef till projektet och sen har vi suttit på Safari i flera timmar. De'e najs. Och nu ska jag vila lite innan mat och träning. Hej 


flyktsoda ta mig i land...

... sätt mig i brand, ibland ibland ibland.

Träningen gick över förväntan med tanke på huvudvärken och min måndagsdödslängtan. Min dubbelsalcow-dubbeltoeloop (vet att det säger er sååå himla mycket) kommer tillbaka mer och mer. De andra hoppen också. Dessutom har jag fått en sånhär rygskyddsgrej. Hjälpte faktiskt mycket mer än jag trodde. Och DET, det är najs!

Nu har jag ätit min kvällsfika/förtidiga frukost och ska borsta tänderna och sen sova. Imorgon blir en till lång dag med stadshusbesök, pluggerier och träning.

Natt.

måndag tjugotredje november

Ja.. Då var veckan igång igen antar jag.
Veckan, men inte jag. Jag har ont i mitt huvud, jag har ingen motivation och tyvärr har jag en himla massa att göra. Svenska, religion, projekt, fyisk, matte... Listan kan göras lång. Tanken på att jag gör tester på fredag gör inte heller tillvaron ett dugg lugnare.

Nä, nu blir det en alvedon eller två och sen vila till träningen.
Men det är iallafall bara 88 dagar kvar till premiären


extrem off-pistskidåkning, ca. år 300 f.Kr


söndag tjugoandra november

Jag hatar övertaggade impulspartyn.
Jag har missat två träningar idag, bra där. Istället har jag legat i min säng och funderat på om jag lever eller inte. Nu känns det iallafall som att livet håller på att komma tillbaka, bra det! För jag måste snart gå ner till Lombia och vara domare på Kristallcupen. Livet leker. Eller det liv som idag bara är en vag skugga, en siluett, av den där riktiga existensen.

Jag sitter och lyssnar på skum musik. Skum, eller helt helt störd. Ja, män i klänningar gillar vi ju, ällä?

hahahaha, jag är alldeles för konstig för mitt eget bästa. skjut mig.


lördag tjugoförsta november

Fredagskvällen ordnade upp sig ändå. Men det var nära att det blev Statoil hela natten. Lyckligtvis hade en morfar övernaturliga krafter och med dennes blotta närvaro startade bilen. Inte min bil såklart, en audi stannar aldrig. Kvällen avslutades i bilägarens Fritzl-källare med kaffe och snickerskakor. Frosseri, ungefär så ska jag beskriva min dag. Även om dansskorna låg och steppade på skohyllan i väntan på att bli användna är jag glad att jag aldrig snörde på dem. Annat blir det nog idag. Höhö.

Jag vet inte vad klockan var när jag kom hem och framförallt när jag somnade inatt. Klockan 06.00 blir jag iallafall brutalt väckt av min telefon i vilken en full man pratar om raketer. Tack så mycket. Sen somnade jag om men blev ännu en gång brutalt väckt, denna gång av mor min som skulle blir skjutsad till jobbet. Tack så mycket 2.

Idag vet jag inte, kanske backen, kanske en fika. Och så hoppas jag (AMANDA!!) att det blir dans ikväll. Annars vet jag inte. Måste kanske ladda ur batteriet på en annan bil. Förslagsvis tanka vår med bensin och se hur dåligt det går. Min hypotes är att även Audin stannar i såna lägen, hö! 

Klockan är 08.40 - Peace out

way out - yeah yeah yeahs


fredagspanik

Jag behöver en kvällsplan!! Jag kommer bli aningen psykotisk och labil om jag sitter hemma och gör ingenting. För med det där ingentinget (ni kanske vet att jag i allmänhet ogillar ingenting-ting) kommer jobbiga och inte alls trevliga tankar. Tankar mig full med tankar, inte trefemmor. Jag hade valt trefemmorna, eller varför inte benisn? Jag kanske är en bil egentligen? Hur ska man veta att man är den man är? Människa? (Mycket tveksamt)

Jag ska sluta skriva en massa konstiga saker. Detta är dock inte så lätt eftersom jag är lite smått jättekonstig till och från. Iallafall. Jag kom nyss från träningen, jag ramlade på min höft och känner mig stelopererad. Gillas det? Näe.

Jag behöver en plan. Nu. Snart. Annars dör jag.
Hej



& gränsen webcam i för nån timme sedan. jag längtar!

fredag tjugonde november

Gårdagens tränaingar hade mycket dålig effekt på min hälsa. Lite tråkigt, men det är bara bita i det sura äpplet. Jag måste nämligen träna idag också. Det är fem träningar kvar till testerna och jag har inte råd att missa nånting mer, förkyld eller inte. Inte att jag har feber eller så, för då hade det inte blivit träning - luckily.

Skoldagen var precis som alla andra fredagar, kort och näst intill smärtfri. Det avslutades, också precis som alla andra fredagar, med fika för mig och mina vänner. Det enda ändringen var att vi svek Safari (jag kunde inte gå dit eftersom jag är sjuk och har sagt att jag inte kan jobba) och gick på Palladium. Det kommer jag iallafall aldrig göra om. Punkt.

Hej

de sju dödssynderna

Vet ni en man som fascinerar mig väldigt mycket? Jo, Jon Olsson! Att han lyckats ta sig till Svenska alpina EC-laget (europacup) på sidan om sin "riktiga" skidåkning, på bara ett år, tycker jag är ap-grymt. Alltså i början var jag skeptisk, men ja.. Jon, du kanske tar dig till OS ändå. Jag hoppas på det!

En annan ganska grym man är min vän Öskog som har vunnit Mecenats bildtävling på facebook. Awesome!

Nu ska jag trycka i mig nånting så att jag kan andas, min förkyldning blev nog inte direkt bättre av mitt gympass+minimal joggingtur plus ett ispass på det. Jag är hopplös. Skjut mig. Jag hade inte ens reflekterat över att jag tränat en massa gånger idag när jag åkte till ishallen. Fan också.

Nä, usch. Hejdå


torsdag nittonde november

Jag blir rädd för tiden. Alla dessa sekundrar, dagar och månader. Mina går alldeles för fort, eller så är de alldeles för få. Tiden springer och jag sackar efter. Vad gör man åt sådant?

Dagens religionslektion slutade nästan så långt ifrån ämnet i fråga som det någonsin skulle kunnat göra. Det var högst 10% religion och resten ja.. det lämnar vi inom mSP3's ramar idag. Fast, mina vänner. Jag håller med er - till en viss del. Men överröstandet, och avbrytandet. Där vinner den kvinnliga sidan, bigtime.

Iallafall. Är bara hemma för energipåfyllning och ombytning. Ska dra mig mot ishallen och nöta test-hopp. Jag ser ljuset faktiskt, och det känns lite positivt. (Nej papi och alla andra; jag hallucinerar inte - I hope?)

Over and out
&just for the record, Jag klarade fysikprovet! Och jag var bara en gnutta omotivation från VG-gränsen också. Ser man på, det kanske går ändå?


Den här är från Walk The Line-filmen. Jag tycker personligen att den här är bättre än originalet, jag gillar inte riktiga June Carters röst.

shake 'em from my troublesome mind

Ja. Kvällkonversationerna at Evy's blir bara mer och mer out of line. Det har denna afton diskuterats allt från unga husdjursdräpare till hemska släktträffar och hurvida klockan går eller inte. Kan en klocka gå "för tidigt" eller heter det rätt och slätt bara "före"?

Iallafall. Idag har jag bråkat med Tiddis, hon har försökt att dräpa mig lika brutalt som ögonen på kaninen Per pressades ur sina hålor av en ung Mandy Halldén sent 1990-tal. Hockeytittande har det också blivit. Och sen, som sagt, drog jag och Mannen Med Den Röda Opeln (röda faran tre , kanske?) till Evy.

Nu ska jag runda av, lägga mig i sängen med lite slagsmålsklubben, eller möjligtvis lite knife, i öronen och fundera på livet. Det behövs. Egentigen inte, men ja.. Denna kväll kanske man - mot förmodan - kommer fram till någonting.

Godnatt säger jag, med en godnattsång.


onsdag artonde februari

Tiddis tycker att jag ska skriva en fin hyllning till henne här på min blogg. Hon hade lite förslag på vad jag skulle skriva:

Tiddis är fin
Tiddis är söt
Tiddis är snäll
Tiddis är stark
Tiddis är vacker

Öh, NÄ
Jag uttrycker mig med några sånger för dig istället



long day, tough day

Nu sitter jag här, färdigtränad och nyduschad. Som en ny människa helt enkelt. Det är nog faktiskt så att jag styr stegen mot sängen alldeles strax, funderar på lite energi-refill först i form av te och fil (re-fil(l), höhö). Fil är mycket najs, det ska vara fil med banan, russin, krossade linfrön, solroskärnor och kanel. Intresseklubben antecknar, I know.

Imorgon tror jag att vi både har svenska OCH miljökunskapsredovisning. Vilket är mycket tragiskt, iallafall den sistnämna redovisningen då min grupp inte ens är klar med arbetet.

Jaja. Och jag ska bara meddela MSP3, vi har planer på att falla fritt ihelgen. Vi behöver bara lokal och taggade klasskompisar. Let's go.

Hejdå


när det här är roligt...

.. är det då det har börjat gå för långt?


tisdag sjuttonde november

Trots att jag har vetat det länge, och liksom ändå förberett mig på det, så slog det mig; TESTERNA ÄR NÄSTA VECKA! Skjut mig, gräv ner mig någonstans långt borta och sen.. ja? Spola tillbaka tiden litegrann så att jag hinner träna. Det kallas panik. Klarar jag inte min rest (ett hopp jag inte klarade på förra testet) måste jag göra om hela Fri 4:an. Vilket just nu är omöjligt, eftersom jag har lite svårt att komma tillbaka efter mitt skadeuppehåll och nu åker som en skridskoskoleunge. Dä'ä najs. Inteeeee.

Iallafall. Jag klarade mig en dag som sjuk innan jag gick och tränade. En är bättre än ingen, är det inte så man säger? Men det var faktiskt bara rehab och jag hann inte träna hela passet eftersom syskonen Lindmark försvårade det hela väldigt mycket. 1: William ringer och gnäller när jag just bytt om att jag ska köra hem honom från skolan. Jag har tyvärr lovat att göra allt han vill så det var bara att sätta sig i bilen och brumma iväg. 2: När jag slutligen kommer till gymmet och har tränat sisådär tre fjärdedelar av passet ringer Tiddis och är klar hos sjukgymnasten, så jag sa hejdå till min sjukgymnast och skuttade iväg till Röda Faran. Kanske lika bra det, jag känner mig inte så pigg.

Nu ska jag äta, sen tror jag att vi har dubbla ispass och sen ska jag hem och SOOOVA.
Adjöss

måndag sextonde november

Hade ett avlägsnande av ryggen från kroppen inte varit en så förödande aktion hade jag gjort det alldeles alldeles nu. Fyfaan vad jag är less. Mitt nackont har kommit tillbaka, det enda som hjälper är att trycka kota nummer-nånting på plats vilket jag inte kommer få göra förrän i December då Thomas återvänder till detta lapphelvete.

På detta är jag typ sjuk. Vilket betyder; ingen träning. Vilket i sin tur betyder att världen rasar samman ännu mer. Jag trodde botten var där jag var. Satan hade uppenbarligen några kilometer djupare mörkerhålor att bjuda på.

Nu ska jag städa mitt rum. Sen vet jag inte, träning kanske inte är den bästa - men dock enda - idén jag har just nu.

ett ljus i mörkret; grattis robin!


oblivion

Jag hade glömt bort hur mycket jag saknade det här. Lukten av valla i vår sunkiga verkstad, dunset av slalomkäppar som slår mot backen och det skarpa ljudet av sylvassa kanter som skär den hårdpackade snön. Och känslan, bara känslan av att svänga, åka. Sväng i sväng, sväng i sväng. Man känner sig helt ensam, ensam i sig själv och det behövs inte mer än det heller. Total fokus. Men sen tar backen slut och man stannar och rätar på sig, inser att ryggen inte klarar av det och vill bara dö. Men det är en annan femma.



Nu ska jag duscha och sen åka på hockey.


söndag femtonde november

Idag är en sån här gräva-sig-en-grop-söndag. Men jag tänker inte låta mig själv ta upp spaden idag. Fokus. Fokus på allt som är bra. Som att göra de första skären i den alldeles blanka och orörda isen i en tom ishall en söndagsmorgon. Som att vakna en sportlovsmorgon, kolla ut över ett gnistrande Vassitjåkka och bländas av den starka solen. Eller bara nåt simpelt som att åka hem från svappis i mörkret, lyssna på bob dylan och prata om absolut ingenting viktigt, livet behöver inte vara mer dramatiskt än så. Varför förväntar man sig då så himla mycket? Av sig själv, alla andra och livet rent allmänt? Jag vet inte. Nej, jag ska ändra på mig, jag måste blir bättre, sänka mina förväntningar och se framåt istället för att stå och trampa på en och samma plats.

Hej.


lördag fjortonde november

Gårdagem kändes som ett helt år. Först skolan, sen jobbet. Fick en bra avslutning på kvällen hemma hos Fam. F-Lindmark. Jag och Johan kollade Chocolat på datorn medan resten av gänget satt bredvid och kollade på teve. Jag hade nästan glömt bort att jag har soundtracket till Chocolat som konståkningsmusik, åh vad bra den är - filmen och musiken!

Imorse var det bara upp och jobba igen, en vansinneslördag på Safari. Genererar mycket pengar, men gör en helt slut i skallen. Efter jobbet hade vi lite beslutsångest. Johan ville plocka fram Rudi och ta en sväng över dansgolvet, ingenting jag hade sagt nej till. Det slutade iallafall med att jag, Joel och Carro begav oss mot svp-town för lite film, livräddningskurs, suspekta samtalsämnen och kaffe. Johan och Rudi stannade i stan. Fast jag tror inte att Rudi släpptes fri?

Iallafall, upp imorgon för isträning. Sen ska jag testa backen. Fingers crossed för min rygg.
Night

mandy, här är också en godnattsång


torsdag tolfte november

Just nu har jag fysik, fast just för tillfället sitter jag i min fåtölj, spelar kaninspelet och äter frukost. Jag ska dra mig mot skolan, men det känns onödigt att gå på fysiken, jag vill ine bli slaktad av Anne-lie.

Min mobil var för övrigt helt stendöd imorse när jag vaknade, därför inget alarm och försovning.
Iallafall, jag ska äta klart min frukost och sen bege mig.
Och förresten, försök inte demonstrera hur man äter manligt med ett glas med vatten i närheten. Det slutar oftast med att du måste låna Ninas hårfön.

tisdag tionde november

Watch out för trapporna på Safari, Carro har tippat två gånger och jag har tappat ett glas. Tippade och tappade, det är vad vi är. Lunch, efterrätt och kaffe var det som förtärdes under de x-antal timmarna vi satt där idag. Mycket catching up to do, och mycket mysigt. Precis så det ska vara.

Monstret hämtade mig från skolan, vi drog en sväng runt Kiruna med en nytankad Röda Faran. Förföljde Mäki i Tuolla blandannat, detta är lite roligt eftersom han inte märkte någonting. Höhö, vi har ett liv, jag lovar...

Nu har jag nött kaninspelet och mina ögon är alldeles trötta. Jag ska äta och sen träna.
Mandy, det är dax för våfflor. Säg mig bara när, var och hur så kommer jag. Hej 


måndag nionde november

Den här låten hörde jag i Joels bil när vi åkte hem från skolan. Men jag kunde inte riktigt komma på vad den var för en. Nu slog det mig, den var med i filmen som vann Freeride Video Awards Park/Jibb-klassen, inte för att det säger er så himla mycket. Ja, viktigt värre.

Nu sitter jag och fryser i mitt rum och väntar på att nånting roligt ska hända, hoppas kan man ju alltid? OM inte annat ska jag iallafall kolla lite Scrubs och äta mat. Försöka hålla sig vaken fram till träningen är ju också en grej man kan sysselsätta mig med. Jag har skuttat upp halv sex imorse. Men jag gillar mörka, kalla vintermorgonar. Det gör mig pigg.

Hej


hey, friend?

Jag behöver få se en Monty Phyton-film, right now! Helst Life of Brian, jag behöver skratta. Har NÅGON den? Vill denna någon då ge mig filmen? Göre nu, va. Göre bara.

högerregler och kringlor

Det är inte vilken högerregel som helst, utan den man tillämpar i ringen med stolar i Öskogarnas hus i Tuolla. Mycket gott fika och mycket varmt var det, mycket trevligt också. Nu har Johan 364 dagar kvar innan det smäller på riktigt. Den som väntar på något gott...

Jag har inte gymmat idag, och går inte till gymmet nu på kvällen pga folket. Vi tar i lite extra imorgonbitti istället. Nu ska jag ta på mig något varmt och mysigt, eftersom jag fryser helt sjukt mycket. Kanske kolla lite Scrubs också, eller jag blev väldigt sugen på Sagan om Ringen. Men jag väntar nog till det kommande marathonet med de filmerna.

Hejs

söndag åttonde november

Söndag...?
Fast ja, denna söndag känns faktiskt inte lika hopplös som flertalet av alla andra söndagar brukar kännas som. Känns nästan som att denna söndag kanske har någonting att erbjuda. Det konstiga med denna, för mig överhuvudtaget ganska främmande känsla, är att jag kan inte se nånting som skulle kunna göra den här dagen värd på något sätt. It's all about the feeling.

Jag sitter i min säng, har nyss ätit en riktigt mysig söndagsfrukost och kollar streamad bad-quality-Scrubs. Det är härligt, och träden är täckta med vitt guld. Får se om det kanske blir Gränsen nästa helg, även fast jag hade velat jobba, eller velat - men behövt.

Idag har jag bara inplanerat ett gymbesök och födelsedagsfika, sen får vi se. Hej


lördag sjunde november

Idag fyller herr Öskog år, GRATTIS!

Har varit ute och sprungit nästan en hel timme, jag älskar att springa. Särskilt på vintern, eller när det regnar ute. Ingen astma-/pollenvarning då inte. Dock skapar min rygg som vanligt en massa problem för mig. Nu är det nån av alla skelettdelar som ligger fel som gör att min ljumske gör ont och är stram. Kunde iallafall springa nästan hela tiden.

Jag sitter och fryser och kollar på trädtopparna utanför fönstret som äntligen börjat se lite vintriga ut igen. Jag vill ha riktigt vinter nu, jag vill ha Gränsen och en massa skidåkning. Men vi får se hur det blir med den saken. Idag har jag testat åkt typ fem åk i backen, det känns inte bra i ryggen - alls.

Nej, nu ska jag lyssna igenom kent's nya och sen beställa thaimat - AGAIN! (varken jag eller far orkar laga mat).


bring me that horizon

Nu ska jag alldeles strax hoppa i sängen. När hände detta senast en icke-vardag?

Har iallafall ätit mig till matkoma och sedan sovit genom halva Pirates 1 och hela Pirates 3. Hoppas på att kunna somna iallafall. Med en iPod lär det inte vara fullt omöjligt.

Godnatt

fredag sjätte november

November är en svår månad. Ska vi kalla det vinter, eller höst? Beror det kanske på vädret, eller nånting helt annat? Att jag dessutom varje dag glömmer bort vilken månad vi är i är ett tecken. November, den värdelösa månaden - precis som 17, det värdelösa året i ditt liv. Fast mitt liv som sjuttonåring har inte varit så pjåkigt. Nej, mycket bra har det varit. Jag ska nu sluta klaga.

Carro is back in town. Pga detta lyckades jag nästan köra över en tant. Både jag och min co-driver var för upptagna med att tuta och vinka som galningar för att upptäcka den lilla framstapplande damen på övergångsstället. Men, vi stannade i tid och damen själv verkade inte märka ett dugg av det kaos som utspelade sig runt omkring henne. Leva i sin egen värld, det tycker jag är helt rätt.

Har även varit och fått nån fler kota på plats i ryggen och nu ska jag snart ha fredagsmys med Monstret och PP. Thaimat, godsaker och film är det som står på schemat (nej, tyvärr mina kära svappisar, ni är inte bjudna på nån matsexorgie).

Nu ska jag gitta. Hejdå



torsdag femte november

Idag är ingen bra dag.
Jag har varit på lombia och åstadkommit NOTHING. Nu ska jag till backen, vilket jag inte ens har en gnutta lust med, och antagligen åstadkomma ingenting där också. Fint.

äh, gå och dö


say goodnight and go

Kära vänner, jag har pluggat! Visserligen stördes pluggningen ganska rejält av gray's anatomy, william som läser annonsbladet och allmän omotivation. OCH, inte att förglömma, fula filmer på mig och Tiddis. Men jag kan säga att jag kände mig duktig, där jag satt i familjen Lindmarks köksbord med näsan hårt nerkörd i formelsamlingen (ja, den är helt fullklottrad med formler och annat) medan alla andra kollade på teve och mös på.

Nu är det sängen, jag tar med mig böckerna en stund. Sen väntar drömmarna på mig.
HEJ


onsdag fjärde november

Skridskoskola á la P. Jag och monstret (numera kallat ismonstret) har varit och glajdat lite på lombia. På fredag ska vi dit igen och nöta trehopp, dricka varm choklad och äta mackor.

Nu har jag 27 tal på kapitel sju att räkna plus sex kapitel att repetera. Hej nolifer.


istället för fysik b

..sitter jag här.

Jag kan faktiskt helt ärligt säga att jag har försökt. Jag har suttit med ett tal i en timme - vilket jag även spenderade typ halva lektionen igår med att lösa - det är inte löst ännu. Jag har nu några teorier om talet i fråga.

1: Det har ingen lösning, det var bara någon idiot som skrev ner det för skoj skull
2: Det står fel i facit
3: Jag suger.

Det finns ju inte en chans att det är alternativ nummer tre iallafall, never-ever. Hö! KOm nyss från lite missions, eller ja, läkarbesök och träning. Tomas har mörbultat min rygg så jag kommer garanterat ha typ träningsvärk imorgon. Träningen ska vi inte tala om. Men det är en ny dag imorgon också. Jag ska evetuellt jobba, men annars ska jag banne mig få Tiddis till lombia för lite skating.

Nu ska jag äta fil. Som en il(-ler). Haha, jag kan vara världens största knöl idag - mycket möjligt.  


håkan är fin, även fast han sjunger falskt och ser ut som en liten nisse.


natti-natti


can you help me, occupy my brain?

Jag är less på Kiruna, på Sverige i allmänhet - det lilla landet lagom. Jag vill se saker, jag vill uppleva saker, jag vill inte sitta här i mitt rum och stirra ut på snön som smälter i jävla november!! Jag tror ändå att världen kanske är en plats för mig, dock inte just här, inte just nu. Jag behöver någonting nytt, något spännande för omväxlings skull. Mitt liv är så normalt, vilket hade kunnat vara en bra grej - I know. Men det är som att någon slog på en skiva, bläddrade fram till en bra låt och sedan satte in spelaren på repeat. Tillslut är inte låten bra längre. Det som en gång ingav så mycket nya intryck, glädje och andra känslor är nu bara en rutinmässig cykel som bara kommer om och om igen, man varken känner eller ens märker att låten spelas, även fast den hela tiden är där i bakgrunden. Repeat...



Nu ska jag till läkaren och sen och till lombia för lite träning (på tal om upprepningar och enformiga liv liksom).

tisdag tredje oktober

Var bombsäker på att det var måndag idag. Jobbigt. Ikväll ska jag till läkaren så det betyder att jag inte kommer ha ont i nacken på någon dag iallafall. Skönt!

Jag borde verkligen plugga fysik nu, det är prov på torsdag. Men jag hittar inte motivationen någonstans, var jag än letar! Jaja, motivation eller inte. Nu ska den göras!

Hejdå


let's dance in style, let's dance for a while



Hemkommen från träningen, eller öh.. träning och träning. Idag var det meningen att vi skulle konstruera ett program som vi skulle ha uppvisning med på torsdag på den där isen de har gjort i Järnvägsparken. Men ja, vi kom inte på nånting och lämnade över uppdraget till Grupp 2 istället. Det blir mycket mindre pinsamt och mycket mycket varmare för vår del. Jag och Fredriksson spenderade träningen med en timmes damp-till-musik medan de andra satt och låtsades att de inte kände oss i båset.

Nu ska jag lägga mig, alldeles strax. Ska bara mixa ihop en ny playlist att sova till. Yesman, goodnight!

he doesn't look a thing like jesus

Haha, jag skrev februari istället för november på mitt förra inlägg! Lite uppe i det blå kanske?

Nu har jag tråkigt som bara den. Har ingenting att göra (förutom fysiken, vilken jag inte vill göra) fram till träningen. Dötid. Dött liv.

Hej

måndag andra november

Idag på engelskan var det magträning på hög nivå. Tiddis är trött och lycklig förstår ni. Monstret eller Vilddjuret, ni väljer själva. Jag har iallafall kramp i magen, om det beror på skrattandet eller avsaknaden av mat är dock oklart.

Jag är trött och hade behövt plugga fysik. Men nä, jag måste få äta innan nånting konstruktivt kan uträttas. Jag kommer vara dötrött ikväll på lombia. 21.25, we like it - not.

Hej

& carro, jag behöver dig på fysiken. det finns ingen som vill ta den traditionella bensträckaren med mig en kvart innan vi slutar. KOM HEM NU!


And them good old boys were drinkin' whiskey and rye

Jag har glömt att berätta om mina två nyfunna vänner. Rudi, tysken från Brüssel - I know, it makes no sense och Claus af Gyllenkuk. Jag vet att jag lovade att möta dig idag, ponniboy-claus, men jag har annat för mig. Min mamma hade dessutom ingen grav och jag kommer inte få en ny blivande mamma heller så det är lugnt för min del. Jag har icke brytit någa löften. Frågan är hur du tar det? Det är bara att bryta ihop och gå vidare helt enkelt.

Har nyss kommit från gymmet, blev rehab/överkropp och en springtur efteråt. Nu ska jag nöta lite OC (jess, jag har tagit upp mitt masstittande igen) och sen kanske äta. Hejdå

Här får ni en gammal goding. För mig är det här Gränsen. Den här låten är typ min barndom. Inside information sådär på söndagskvällen. Iallafall så är detta den första refrängen på en låt jag lärde mig. Haha. Fel att sjunga barnsånger till sina barn istället för att ta med dem på after-ski? Inte konstigt att vi gränsenungar är lite lätt skadade?

nej inte det, youtube funkar inte.
http://open.spotify.com/track/2QgWuCtBpNIpl5trmKCxRf
sådärja





söndag första november

Mama, vad tiden går fort!
Höstlovet är slut och inte ett enda fysiktal är räknat. Med tanke på att vi har prov på en himlans massa kapitel på torsdag är det nog dax att lägga på ett kol. Men livet har så mycket mer att erbjuda... right? Nej jag vet, egentligen har det inte det. Men jag måste iallafall städa, äta lite och sen träna. SEN ska jag börja med fysiken. Efter att jag gått ner till LKAB och hämtat bilen också. Haha. I en värld av undanflykter?

Nu ska jag uträtta det som ska uträttas och sen ser vi ju. Mandy kommer hem idag också, det gillas! Men hon hade visst inte kännt på några håriga ap-ben (så a & c, ni ligger fortfarande högst upp på listan).
Hej

RSS 2.0