petralövberg

Idag är en sån här gräva-sig-en-grop-söndag. Men jag tänker inte låta mig själv ta upp spaden idag. Fokus. Fokus på allt som är bra. Som att göra de första skären i den alldeles blanka och orörda isen i en tom ishall en söndagsmorgon. Som att vakna en sportlovsmorgon, kolla ut över ett gnistrande Vassitjåkka och bländas av den starka solen. Eller bara nåt simpelt som att åka hem från svappis i mörkret, lyssna på bob dylan och prata om absolut ingenting viktigt, livet behöver inte vara mer dramatiskt än så. Varför förväntar man sig då så himla mycket? Av sig själv, alla andra och livet rent allmänt? Jag vet inte. Nej, jag ska ändra på mig, jag måste blir bättre, sänka mina förväntningar och se framåt istället för att stå och trampa på en och samma plats.

Hej.