remember me
tårar. japp. jag och monstet grät. grät för att allas våran gud robert pattinsson dog i world trade center-katastrofen just när allting hade ordnat upp sig. det borde vara skyddsjakt på mansförfattare som skriver olyckliga slut till filmer som är helt uppenbart menade att sluta i glädjetårar. men grymt bra film, i övrigt. jag har lyckats se två grymma filmer inom loppet av en vecka. kan vara rekord.
nu laddar vi inför morgondagens sextontimmarsskift på sovringen med lite skönhetssömn, natt.
tisdag trettioförsta augusti
Jag har nu ställt om till höst. Definitivt.
Det är kallt, blött och blåsigt. Fast, det säger ju inte så mycket när det gäller denna gudsförgätna håla. Det hade lika gärna beskriva en dag i mitten av Juli. Men det luktar höst. Och jag har bytt spellista. Det känns liksom. Höstfeelingen har infunnit sig.
Hörde en helt underbar akustisk version av Markus Krunegårds Hela Livet Var Ett Disco på radio förra veckan, men jag hittar den ingenstans. Det är irriterande, höstirritation.
från mig till er, en handfull ljud värdiga hösten
tyck synd om mig
Femtiotre steg. Så långt är det till transportör 2B från min kur där jag är stationerad ända till slutet av denna eftermiddagsvecka. Femtiotre steg. Max så långt måste jag gå. Stackars flicka. Stackars stackars mig.
Det blir ju faktiskt etthundrasex steg, fram och tillbaka.
Det blir ju faktiskt etthundrasex steg, fram och tillbaka.
söndag tjugonionde augusti
Paniken som slog mig likt en betongvägg i ansiktet när jag vaknade med ett ryck klockan 05:59 - en minut innan skiftets början - imorse, den är obeskrivlig. Jag har klarat mig hela sommaren utan att försova mig, och fram till igår har jag hållt mig från att stoltsera med det. Men. Sen nämnde jag det, och Gud ingrep direkt. Som en blixt var han där och "rättade" till mitt hittils felfria register. Försovning. Back to basics helt enkelt. Nej. Ingenting att fortsätta med.
Nu ska jag äta äcklig mat och fortsätta vältra mig i självömkan. Hej
festivalfeber, helt klart passande såhär på höstkvisten
Nästa sommar ska jag (mark my words) åka på festival. Jag måste, för min personliga utveckling, eller nåt. Mitt inre jag skriker efter festival (mitt inre jag förbannar fortfarande sig självt över hultsfredsmissen 2009, med all rätt). Riktig festival. Jag vill ha Hultsfred 09, fast större, mer kärlek och uppror, mer hippiesar, mer.. ja, nån som kan ta mig tillbaka till 1969 och Woodstockfestivalen, eller nånting? Åh. Mandy, nästa år. Jag hoppas och tror att det är vårat år då (och mina inre jag ska inte strula till någonting denna gång, I promise!).
Jag måste sova nu, förstår inte vad det är med mig denna vecka då jag inte kunnat somna en enda kväll. Vanligtvis slocknar jag direkt jag kommer från jobbet. Skumt. Kanske är festivalfebern som spökar?
torsdag tjugosjätte augusti
Dagens i-landsproblem: Det är kallt ute, jag ska springa. När man springer blir man varm. Men. Hur varm blir man? Dvs. vad man ska bunkra på sig för kläder för att varken frysa eller totalt svettas ihjäl?
Jag har vaknat, ätit, lagat mat. Ingenting intressantare än jättespindeln Aragogs död har hänt i min bok. Utanför fönstret är det grått (och som jag tidigare nämnde väldigt kallt). Nu ska fläskdoris ut och tumla i mattoskogen. Kall eller svettig, det återstår att se.
Jag försöker slita mig från eskilstunas kungar med hjälp av den här spellistan. Och jag lyckas faktiskt, bättre dag för dag. gamla gubbar och magiska melodier
TJAO
onsdag tjugofemte augusti
Jag lagar mat, och som vanligt är det i princip samma rätt; färsk pasta, ugnsgrillad kyckling med sweet-chilisås, massa sallad, avokado, solisar och fetaost. Jag gillar det där med variation, starkt.
Eftersom livet artat sig till en enda stor rutin ska jag snart dra mig mot gymmet, plåga mina stackars sargade händer med skivstänger och dylikt. Sen är det dusch och väntan på bussen. Sen kommer bussen, sen är jag dammig i åtta timmar. Sen cyklar jag och Johanna hem. Jag lägger mig i sängen med min bok och slocknar sedan med kent ljudande från min iPod. Man hade kunnat tro att det är trevligt. Men jag vet inte jag, skola är faktiskt mycket skönare.
Nu är det bara fem skift kvar den här veckan
tisdag tjugofjärde augusti
Det kändes konstigt, trots att tiden som arbetslös bara varade under mitt skiftlags ledigvecka. Men det kändes ändå nytt allting, allt från byxstorlekstjorvandet med gubbarna i förrådet till sittandet på bänken utanför manskapshus D i väntan på bussen. Det var som en lite.. förväntansfull och spännande väntan. Fast såklart, allting var precis som vanligt när man väl kom upp. Lika dammigt, lika mycket kaffe och lika mycket skitsnack (dock hade jag en ny bok, det är ju alltid nåt). Eftermiddagen flöt på utan större missöden, bara Johanna som försökte köra en kofot genom min hand när vi bytte siktdukar. Istället för hål i handen fick jag två blåmärken, ett på vardera sida. Det är oskönt, men förhoppningsvis fick gärningsmannen(kvinnan) ut alla sina agressioner och jag slipper misshandel resten av veckan, höhö.
När jag och Johanna (nu är det inte kofots-johanna jag menar utan min Johanna, om man kan uttrycka sig så... jag måste verkligen hitta ett sätt att hålla isär mina två Johanna Vasara-vänner) cyklade hem var det totalmörkt, och kallt. Hösten är här. Lite skönt faktiskt, men kallt.
Nej, nu ska jag cykla upp på stan, beställa en smörgåstårta, mäta mina fötter och sen cykla ner till LKAB:s gym innan jobbet. Hej.
den här är mysig förresten - Bob Dylan – It's All Over Now Baby Blue
söndag tjugoandra augusti
Jag sitter här i mitt kalla kök och har just gråtit klart till Harry Potter and the Order of the Phoenix (bra att det inte är en överdrivet lång titel iallafall). En sprillans ny och ännu oöppnad bok ligger nu framför mig på bordet, det är något särskilt med oförstörda böcker. Det är söndag, jag lever igen och imorgon ska man tillbaka innanför grindarna (jao, jag har fått förlängt i en månad).
Ikväll blir det lite fotdödande på ishallen och en tidig kväll. Sen dröjer det en hel vecka innan jag beträder isen igen, känns mycket tråkigt faktiskt. Men jag får ju andas gruvdamm istället, det är ju alltid nåt.
söndagsmys
lördag tjugoförsta augusti
Gårdagskvällen är ett minne blott, om än ett väldigt vagt sådant. Ibland, rätt ofta - särskilt dagar som denna, undrar man varför och förbannar någon över att man överhuvudtaget föddes.
Det var fyra väldigt sena vänner som samlades hos Evy med varsin thaimat. Det var en flaska farligt misstänkt turkisk alkohol samt x-antal ångestattacker som ledde fram till det stora fiaskot. Det var ett slag, förutbestämt att misslyckas. Vi såg bara inte tecknen. Mystiska MMS, badkar och en oförmåga att ta sig till det egentligen tänkta partystället gjorde kvällen lika oförglömlig som ovärd. Konstig kombination. Men det är nog mig grej, det där, med besynnerliga konstellationer.
Hur som helst. Jag har tre blonda vänner jag inte hade klarat mig utan, i vått och torrt. Likväl i dimma som solsken. (Dock måste jag erkänna att vi behöver öva lite på det där med dimma tillsammans, jag tror inte någon har något att protestera mot i den frågan)
masterpiece
sagan om den väldigt varierande dagen
Dit och tillbaks igen, en berättelse av Petra Lövberg Ståål.
Vakna, powerwalka, gymmet, hem, äta, ishallen, hem, äta, ishallen, hem, äta, ishallen, sova.
Jag har mycket tid över till annat. Jovisst.
torsdag nittonde augusti
4,9 grader. Kallt. Jag var nyss ute och promenerade i vad som lätt kan tas för en ny istid. Jag ska nu cykla till gymmet, är förvånad att det inte typ är halt eller nånting. Är väl iofs bara det som fattas...
Idag är det torsdag. Nähä? Iallafall, det betyder ju att det fredag imorgon. Freitag. Fredag, skolstartshelg. Ni vet vad man gör då, vare sig man är skolstartare eller bara en liten wannabe (jag räknas ju tyvärr in i den kategorin nu). Klackarna i taket (på tal om klackar efterlyser jag ett par svarta vagabond-mockaskor, tror dock att det är Monstret som är boven i dramat)
Nä, nu ska vi döda armar, axlar och bröst. Jäh.
onsdag artonde augusti
En timme och en kvart kvar. Sen måste fötterna plågas igen. Jag får ont i fotlederna bara av den ytterst harmlösa handlingen att sätta på sig ett par sockar. Som vi säger - det är kyyl med konståkning. Man är ju dum, egentligen.
Idag har jag hunnit med en massa saker, och klockan är bara elva. Steg upp, svepte en kopp - tyvärr kallt - kaffe, snörde på mig löparskorna och stack iväg på en powerwalk (jag gillar inte det ordet av någon skum anledning, föredrar att kalla det A1 - typ lågintensiv konsitionsträning - istället). Ute är det isande kallt, kändes som en tidig vårmorgon eller nåt liknande, inte en onsdag i mitten av augusti iallafall. Efter min promenix var jag på gymmet och körde igenom benen, grymt skönt och jag känner att träningsvärken redan är på ingång. Sen, som för att kompensera den ute rådande istiden, tog jag en kokhet bastu innan jag åter igen begav mig ut i kylan, cyklade hem och fick mig en grym frukost. Och nu, hur ont mina fötter än gör, är jag taggad inför dagens två ispass. Det är så skönt att vara tillbaka på den hårda vita igen.
tisdag sjuttonde augusti
Dagens två ispass plus ett väldigt varmt löp-pass avklarat, fruktansvärt ömmande fotleder och en förkyldning som åter igen är påväg att bryta ut. Uppdatering av dagsläget i det stora hela.
Jag och min far sitter och kollar på en rätt urkass film, jag hade gärna föredragit sängen och min Harry Potter-bok. Dock gör min 13-timmarssömn från den föregående natten att jag är rätt o-trött.
Nej, imorgon två nya ispass. Alltså två nya timmar av fotdödande. Jag överlägger just i detta nu med ett av mina inre - mer förståndiga och inte lika slösaktiga - jag om ett köp av ett par nya skridskor är mer förståndigt än en MacBook.
Puss och kram, nu kommer mamma och stör vårat tidigare lugn.
söndag femtonde augusti
Världshistoriens kanske någonsin blötaste vattenkrig har nyss utspelat sig i sovringens verkstad. Vem som stod segrande efter den stora striden - vi tjejer eller Olle - låter vi vara osagt. Det var nog rätt svårt att urskilja vem som var blötast. Jag sitter nu här, efter en akut stöddusch + bastu, med mina badtofflor (mina skor förvandlades snabbt under det nämnda kriget till två badkar i fotformat och blev därmed lämnade åt sitt öde ensamma i mitt skåp efter duschen) och undrar hur det ska gå när jag om ett tag är påväg ut i verket för att göra fickmätningen i klädd dessa. Klockan är 04:23 och snart är sommaren över. Det känns riktigt tråkigt faktiskt.
Nu ska jag i en sista 1,5 timme umgås med mina arbetskamrater samt försöka lösa mitt fickmätning-med-badtofflor-problem. Imorgon är det ispremiär, en efterlängtad sådan!
Nu ska jag i en sista 1,5 timme umgås med mina arbetskamrater samt försöka lösa mitt fickmätning-med-badtofflor-problem. Imorgon är det ispremiär, en efterlängtad sådan!
lördag fjortonde augusti
Jag har tappat det där som kallas liv, eller åtminstone så lever jag i en egen liten värld för tillfället. I min värld vaknar vi klockan ett på eftermiddagen, äter två ägg och lite skinka och går sedan till jobbet, antingen direkt eller via gymmet. På jobbet har vi denna vecka spenderat totalt 50 timmar och är för tillfället påväg rakt mot betongväggen, den totala kollapsen så att säga. Men, det finns ett ljus i tunneln (jag hoppas innerligt på att det inte är ett tåg, eller för all del en gammal gruvgast - aka andreas nurmilampi). Det är nu, wait for it... bara 21 timmar och 35 minuter kvar av denna jobbsommar i min lilla värld. 06:00 på måndag morgon är jag, vad många vill kalla, fri. Jag och min värld har inte bestämt oss ännu ifall vi gillar't eller inte. Om en halvtimme kommer maten till sovringsverket. Jag ska äta hämtmat - från empes! Man upplever nånting nytt varje dag (och för er som tycker att man är en skam för Kiruna om man aldrig tidigare ätit på empes ska jag tala om att ni gärna får bannlysa mig från staden och skicka iväg mig till Saudiarabien eller något liknande, bara jag inte behöver sätta min fot på den här stadens fula tjälspruckna gator igen...tack!)
Vi hörs. Jag har en tendens att ha djupa inre diskussioner med mig själv på nätterna, där jag och mina jag diskuterar existentialism, universum, relativitetsteorin, människokött och grillning (två saker som mest troligt inte bör nämnas i samma mening). Kan hända att jag skriver en rad eller två, who knows.
torsdag tolfte augusti
Jag och Monstret sticker till Malta om en dryg månad.
Och ja... vi är fullt medvetna om att vi kommer dö.
tunisien 2008
Och ja... vi är fullt medvetna om att vi kommer dö.
tunisien 2008
tisdag tionde augusti
Eller egentligen är det redan onsdag, en lite deprimerande tanke. En annan minst lika deprimerande sådan är att jag och Malle kommer sitta här igen, om drygt tolv timmar, då vi just kommer att ha inlett vårat 16-timmarsskift. Kuljul.
Sovringsverket rullar på, jag läser Harry Potter. Linko sitter och nöter körkortsteori och Johanna har för länge sedan gett upp sitt historiapluggande. Det är en läsecirkel detta, inte ett skiftlag uppe på LKAB.
Min allra äldsta vän Thulin har idag fyllt nitton år. Födelsedagsbarnet bjöd på godis, brownies och milkshake. Där rök min dra-ner-på-socker-policy åt längsta jävla helvette kan jag bara meddela. Men när folk fyller år, då får man faktiskt fira. Ohämmat.
Nu ska jag bara kämpa mot sömnen i fyra timmar till och sedan ta mig hem och dö lite innan det är hög tid för det nyss nämnda mördarskiftet.
mors.
här är en touch av min (tyvärr under all kritik) kreativa sida som smög fram under ett särskilt långtråkigt och jobbfattigt skift. har en hel del att jobba på innan hela skiftlaget finns med på bilden om man säger så.
jag malle linko johanna & slutligen malin
Sovringsverket rullar på, jag läser Harry Potter. Linko sitter och nöter körkortsteori och Johanna har för länge sedan gett upp sitt historiapluggande. Det är en läsecirkel detta, inte ett skiftlag uppe på LKAB.
Min allra äldsta vän Thulin har idag fyllt nitton år. Födelsedagsbarnet bjöd på godis, brownies och milkshake. Där rök min dra-ner-på-socker-policy åt längsta jävla helvette kan jag bara meddela. Men när folk fyller år, då får man faktiskt fira. Ohämmat.
Nu ska jag bara kämpa mot sömnen i fyra timmar till och sedan ta mig hem och dö lite innan det är hög tid för det nyss nämnda mördarskiftet.
mors.
här är en touch av min (tyvärr under all kritik) kreativa sida som smög fram under ett särskilt långtråkigt och jobbfattigt skift. har en hel del att jobba på innan hela skiftlaget finns med på bilden om man säger så.
jag malle linko johanna & slutligen malin
söndag åttonde augusti
Om exakt en månad har jag levt i nitton år. Det sägs att det nittonde året skall vara det mest meningslösa i en människas liv, mellanåldern - ingenting roligt händer. Men, eftersom jag kommit in i en ny anda, mer positiv och nytänkande, ska jag förstås göra det bästa av mitt livs mest meningslösa år. Och faktiskt, jag tror inte att det ens kan bli mer meninglöst än vad delar det det gångna året varit. Faktiskt.
Jag och fjeppa hade sleepover igår och vi satsade - som vanligt - på att få i oss så mycket mat som möjligt på kortast möjliga tid. Eller mat och mat, godis. Fast vi åt faktiskt thai också. Nyttigt och bra, inteee. Sen vandrade vi in i minnernas värld, kollade på gamla nostalgiska bilder och skrattade ihjäl oss. Det slog mig hur länge vi varit kompisar, jag och Annakaisa. Har känt henne i större delen av mitt liv, ända sen vi som små spinkiga benrangel gled runt på isen i våra glittriga plasthjälmar tills nu. Då vi förvisso fortfarande glider runt på isen, tumlar runt på dansgolv och har allmänt kul, x-antal safarifikor och myskvällar bredare och tyngre.
Imorse gick jag upp, gick till gymmet och körde kondition i en halvtimme (jag hostade inte ihjäl mig, WOHO!) plus lite bröst. Jag råkar, bl.a. pga min fuckade urhoppade axel, vara fruktansvärt svag i bröstmusklerna. Efter ett härligt gympass sitter det alltid fint med en frukost på balkongen i den varma, dock inte helt synliga, solen. Kaffe, fil, ägg och knäckis, min Harry Potter och mysig musik (jag avstod faktiskt till och med kent idag). Krymt skönt. Imorgon börjar min sista vecka på LKAB. Det känns faktiskt sorgligt och jag tror att jag kommer att sakna det.
Oj, vad långt det blev.
att komma till insikt
Jag är inte så överdrivet ekonomisk har jag kommit på. Jag satt bara här och funderade, med min nybakade pizza (den var grym, för övrigt). Jag ska:
- Åka till Malta i september
- Köpa en MacBook
- Åka till Thailand senare i höst
Jo, men jag föddes ju på en bädd av guld. Klart man har pengar. Öh, inte?
Det är dock ett senare problem, jag satsar på att ha kul istället. Med de pengarna jag faktiskt har. Rik hinner jag bli, om inte annat i mitt nästa liv (som vi idag har kommit fram till kommer bli som en livs levande likmask, men kanske sen, efter tiotusen reinkarnationer föds jag igen som prinsessan av förenade arabemiraten eller något liknande)
fredag sjätte augusti
ag är fascinerad över hur fort tiden går. Inte bara månaderna, veckorna och dagarna, utan också timmarna. En arbetsdag bara flyger förbi, helt plötsligt är man på gymmet och sen blinkar man en gång och sen är man hemma. Och sen innan man vet ordet väcks man brutalt av alarmet klockan halv fem på morgon. Jag slösar bort mitt liv på ingenting, och märker det inte ens. Härligt det kommer vara när man sitter där, sjuttio år gammal, och blickar tillbaka på det som varit - eller rättare sagt inte varit. Nej, sådär kan man inte tänka. Jag ska göra någonting av mitt liv. Det ska jag, men först ska jag baka pizza.
Vår nya dator har en skithäftig - not - webbkamera som jag inte kan låta bli att leka med. Såklart.
torsdag femte augusti
Klockan är 05:16 och regnet öser ner. Inte sådär jättekul när jag måste ta mig till jobbet, bilen är borta och jag nyss upptäckt den totala avsaknaden av regntäta byxor i vårat hem.
Sjutton över. Sjutton också, nu måste jag gå.
onsdag fjärde augusti
Bara två dagar kvar av arbetsveckan. Två tidiga uppstigningar. Två dagar med attack-väckning av pappas väckarklocka aka flyglarmet.
Världens bästa Johan har nu lämnat landet, för minst ett år framöver. Jag grät och försökte förgäves krama ihjäl honom. Bättre att ha honom här - död - än på andra sidan jorden vid liv. Kan man ju tycka, i stundens hetta. Sen tog jag mitt förnuft tillfånga och började kolla thailandsresor istället. Mycket mindre dramatiskt, och antagligen mycket roligare.
Idag har jag bland annat insett att våra elare inte är mycket att hänga i granen (iallafall inte om man vill att julgransbelysningen ska lysa) men att de är mycket bra sällskap vid sidan av min bok om dinosaurier, har även blivit erbjuden både vanlig- och av Linko s.k. omvänd (inget att rekommendera) konstgjord andning, pumpat ryggmuskler (krigar fortfarande mot min jävla förkyldning - jag hatar sommaren - så jag kan inte springa än heller), solat (helt förgäves, med tanke på min totala avsaknad av pigment), hämtat min telefon som varit på rep bara för att inse att den fortfarande inte fungerar - jävla Sony Ericsson, försökt smälta choklad och som resultat fått en grynig hård klump vars utseende inte skiljde sig avsevärt från avföring, beskådat en vän med för dagen ytterst originellt beteende då denne sprang runt med moppehjälm i en buske och "ville inte tala om saken" (ska bara försäkra er om att det faktiskt inte var Tiddis). Å lite sånt, å de åredär.
Och en liten, absolut fiktiv, historia:
Person X och Person Y ska iväg och handla. Person X parkerar fint utanför stormarknaden och en mamma med sin ca 8-årige son betraktar Person X och Y när de glatt hoppar ur bilen och ska gå in på affären. Plötsligt säger pojken "Mamma, kolla bilen rullar iväg", samtidigt som Person X upptcäker samma sak och mamman då skrattar glatt och förklarar att personen där bestämt måste ha glömt att lägga i handbromsen, det är därför bilen rullar. Handbromsens funktion är tydligen den att hålla bilen stillastående och säker vid parkering. Men det visste såklart Person X redan, denne skulle bara kolla om alla andra var med på noterna...
tisdag tredje augusti
Klockan är tolv minuter över ett och jag slutar om 48 ynka sextiosekundrare. Kan man ju tycka.
Jag har dock ett problem. Jag är så trött att jag ser döden komma med stormsteg, det kanske är dax nu? Who knows...
Tretton minuter över, fyrtiosju minuter kvar. Över och ut
Jag har dock ett problem. Jag är så trött att jag ser döden komma med stormsteg, det kanske är dax nu? Who knows...
Tretton minuter över, fyrtiosju minuter kvar. Över och ut
det finns inga ord för det på det här jävla språket
Jag är nog tillbaka, kanske. Jag vet inte riktigt.
Sommaren lider faktiskt mot sitt slut, och det har gått snabbt. Jag har endast två jobbveckor kvar innan det är färdigt. Innan jag blir - inte en ledig skolungdom, utan arbetslös. Hur hemskt känns inte det på en skala? Lite skönt ska det kanske bli att glida runt lite. Men sen då..?
Under min s.k. bloggpaus har jag funderat över livet och lyssnat på kent. Bara kent. För jag inser mer och mer hur rakt igenom suveräna de är. Helt fenomenala, underbart magnifika. De kan det de gör och de gör det så jävla bra att jag vill gråta.
Och kent live, för andra gången i mitt liv, det är Thåström-klassat, det är nästan beyond (vad fan heter det på svenska?) Thåström. Jocke Berg på scen, det är... jag vet inte. Som the genius själv uttrycker och min rubrik lyder; det finns inga ord för det på det här jävla språket. PDOL var trehundra gånger grymmare än Stockholmskonserten i vintras. Det var så mycket feeling att jag stundvis fruktade att jag skulle få en känslomässig kollaps och dö på fläcken, där i världens härligaste publikhav. Fast å andra sidan, den stunden om någon i mitt liv är nog faktiskt värd att dö för.
