petralövberg

Gårdagskvällen är ett minne blott, om än ett väldigt vagt sådant. Ibland, rätt ofta - särskilt dagar som denna, undrar man varför och förbannar någon över att man överhuvudtaget föddes.

Det var fyra väldigt sena vänner som samlades hos Evy med varsin thaimat. Det var en flaska farligt misstänkt turkisk alkohol samt x-antal ångestattacker som ledde fram till det stora fiaskot. Det var ett slag, förutbestämt att misslyckas. Vi såg bara inte tecknen. Mystiska MMS, badkar och en oförmåga att ta sig till det egentligen tänkta partystället gjorde kvällen lika oförglömlig som ovärd. Konstig kombination. Men det är nog mig grej, det där, med besynnerliga konstellationer.

Hur som helst. Jag har tre blonda vänner jag inte hade klarat mig utan, i vått och torrt. Likväl i dimma som solsken. (Dock måste jag erkänna att vi behöver öva lite på det där med dimma tillsammans, jag tror inte någon har något att protestera mot i den frågan)