Less på livet, del 2

Min tystnad beror inte på att någon äntligen släckt alla mina ljus. Och även om så varit fallet är jag berikad med nio liv, kattlik i vissa avseenden alltså (lik som i liknande, inte döda små kroppar). Hade varit lite häftigare med horrokruxer, men som så många gånger förut - man kan inte få allt.

Åker mest skridskor eller springer runt på Safari och är arg på folk som lämnar sina brickor på borden. Inte så häpnadsväckande, men ändå.

Men så att, räkna med mer tystnad. Orden kommer inte så lätt när ingenting händer. Adios amigos.


Nej, jag är inte less på livet.

Min vrist verkar ha bestämt sig för att blå är det nya hudfärgade. För många timmar i skridskorna igen. Den har ju dock helt rätt, hudfärgat känns ju lite 2011. Tiden går faktiskt framåt. Vilket är tur, snart är jordens undergång här och vi behöver inte fundera desto mer på vad vi vill göra med våra liv - eller med våra blåa vrister för den delen. Men jag hade inte klagat om den hade varit brukbar under tiden.

Smällar man får ta.

Onsdagsklagan

Alltså. P3 Guld-galan.

Kapten jävla Röd får två priser. Kapten Röd!? Spelar någon jävla wannabe-reggae. Ett jävla skämt. Typ. Och Svenska Björnstammen, nykomlingar? Ursäkta? De har ju funnits hur länge som helst.

Veronica Maggio å andra sidan, har gjort vad jag lätt utnämner till årets svenska album. Hur kommersiell den än må vara kan man inte förneka att plattan är bra. Och hur många listplaceringar har hon inte haft under året? Nä. Vi röstar på nån halvtaskig fjortisrap à la Anton & Affe -03 istället. Mycket bättre.

Kollar man på de tio senaste årens utmärkelser för årets låt ska då "Vart jag mig i världen vänder" gå till historien bland rena rama mästerverk som Mando Diaos 'Long before rock and roll' och 'Dance with somebody' och Timbuktu med både 'The botten is nådd' och 'Alla vill till himmelen'? Med Kent och Robyn? Vart är musiksverige på väg egentligen?

Av de nomineringar som fanns hade jag iallafall i de här tre nedan velat se resultatet såhär:

Årets låt: Jag kommer - Veronica Maggio (hade nödvändigtvis inte behövt vara 'Jag Kommer', men den har nog ändå spelats mest om man ska se det så, hade det funnits en kategori får årets album hade hon fått det priset också)

Årets artist: Veronica Maggio (som sagt, grymt album, grym turné i somras)

Årets nykomling: Rebecca & Fiona (har slagit igenom både i Sverige och USA)

Sådär. Nu har jag klagat klart. Sitter på Safari och ska dra mig ner till ishallen för lite fys alldeles strax. Upptäckte nämligen, till min stora förfäran, att mitt gymkort har gått ut (när jag alldeles för lättklädd stod och panikdrog mitt kort utanför gymmets alldeles för låsta dörr). Bad luck. Igen..

HEJ





come on, skinny love, just last the year

Jaha. Då var det dax. Ett sista ispass avklarat imorse, avfärd om en knapp timme. Hjälp mig.

creative visualization, baby

Av de tre senaste dygnen har jag varit helt sysslolös två. Jag, som vanligtvis inte har tid att uppleva tristess och rastlöshet, håller nu på att dö. Hey guys, var har ni gömt min stress? Jag fungerar inte riktigt på lågfart.

Fast det blir mer så att friheten från förpliktelser gör mig helt hyper. Fungerar inte så bra, tar ut det genom obefogade aggressionsutbrott på den/de som för stunden har oturen att befinna sig i min närhet. Det pågår även ett brutalt och skoningslöst disk-krig hemma på Hjallevägen. Jag och min mor är ungefär mognast i stan. Det är coolt.


Snart ska jag kila iväg och umgås med min bästa vän Monstret och sedan dra mig vidare mot personalmöte på Safari. HEJ.

Sunday bloody Sunday

Helt fantastiskt att för första gången på två månader ha en helt tom agenda, om än bara för en dag. Fuckin' A man!

Dricker kaffe, äter kanelbullar och kollar på OC. Gamla utslitna mjukisbyxor och håret åt alla håll och kanter. Kvalitetstid.

However, imorgon är min paus från verkligheten över och kaoset drar igång igen. Ska ta och bejaka resten av ledigheten nu istället för att snacka skit.

Adjöss.


Ingenting. Men nånting.

Ny dräkt. Tävlingen blir mer och mer verklighet, riktigt läskigt om ni frågar mig. Det där med att tävla har som alltid varit någonting som gett mig kalla kårar och illamående (det är just därför det är det jag har sysslat med varenda helg under vinterhalvåret hela mitt liv). However. Nu är det dax igen, efter fyra års uppehåll.

Hjälp, säger jag bara.


One of those Monday mornings...

Med ynka två timmar sömn i kroppen har jag inlett årets andra vecka med den vanliga morgontortyren Ingela bedriver på ishallen varje måndag. Detta såklart följt av en traditionell safari-frukost, en halv multigrov macka med kesoröra och till det en kopp chaite.

Jag har fastnat i mina rutiner. Helt klart. Både oroväckande och lite skönt.

Jag börjar jobba om en halvtimme, undra om man kanske ska tjuva sig en lite stödvila, tre femmor på en kvart...


helvetesveckans antiklimax. men snart är det över.

Uppvisning idag. Bjuds på diverse talibanmössor, laxrosa sammetsbyxor och massa andra trevliga små grejer.




Lombia 14:00, be there.

and then she finally lost it

Hahahahahaha, jag är så trött! Men i övermorgon är det över. Av bilden att döma är det nog en väldans tur det..


i princip bara dumt

Att vara vaken kl 00:34 en tisdagkväll när onsdagsmorgonen börjar med en träning långt innan Jesus ens vaknat.

Poäng till mig. Inte.


Att planera in en tävling och knappa tre veckor innan inse att man saknar dräkt till ett av programmen.


Poäng till mig igen. Inte.


Att äta pepparkaksdeg och få galet ont i magen (samt svälla till oigenkännlighet) två dagar innan ett uppträdande införd magtröja inför fullsatta läktare.


Bingo!


Nej. Inga poäng där heller. Bugger.

RSS 2.0