Nej, jag är inte less på livet.

Min vrist verkar ha bestämt sig för att blå är det nya hudfärgade. För många timmar i skridskorna igen. Den har ju dock helt rätt, hudfärgat känns ju lite 2011. Tiden går faktiskt framåt. Vilket är tur, snart är jordens undergång här och vi behöver inte fundera desto mer på vad vi vill göra med våra liv - eller med våra blåa vrister för den delen. Men jag hade inte klagat om den hade varit brukbar under tiden.

Smällar man får ta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0