petralövberg

Nej, jag ska ligga i sängen redan halv elva! "Jojo". Jag förbannar alla världens teveserier. Här sitter jag (dock i sängen), klockan är 03:34 och jag tänkte kliva upp om fyra och en halv timme. You go, girl! Says who? 

Dålig diciplin. Kul. Imorgon ska jag ringa vårdcentralen, min sjukgymnast, min läkare och inte så många andra. Jag vill poängtera att jag är helt frisk och i ett fantastiskt fysiskt tillstånd för tillfället. (Läs: Min rygg har damp, så jag har ont i den och i benet och kan därför inte gå ordentligt och jag har varit förkyld/allmänt sjuk sen första veckan i Juni, jag har ont i ögon och öron - jag varken ser eller hör som jag ska, jag har feber minst en dag i veckan osv osv)

Vi älskar livet, precious, visst gör vi det? (jag besitter under nattens mörka timmar oroväckande många schizofrena drag. men i brist på annat sällskap så...) 

Det är nedförsbacke, som gubbarna säger. Klockan har passerat midnatt (för ett bra tag sedan) och jag ska snart till fickis. Jag hoppas på två lugna timmar, vilka jag kan spendera i kuren, avkopplandes till Joakim Thåströms underbara stämma och tänka över mitt totalt meningslösa liv. Jag vill hem och kolla på Gossip Girl (tar emot att erkänna det, men jag är fast! Där rök min sista gnutta värdighet denna vecka). Någon med vapenlicens eller allmän lust att skjuta någon, maybe?

Klockan är 02:10 och här sitter jag, i fickiskuren på Sovringsverket. LKAB. Kiruna. Världen. The place to be. Inte just nu kanske. Jag hostar likt en gammal kärring som kedjerökt i trehundrafemtio år... (..paus för bearbetning av hemska minnen från låg- och mellanstadiet) ... och kan inte andas. Jag har mest troligt feber också. Det är inte så skön-t. Något som kommer vara ännu mindre skönt, med de nämnda skavankerna i åtanke, är cykelturen hem från jobbet om ca fyra timmar. Kallt. Uppförbacke. Förkyldning. You name it. Jag har även gjort nånting med min rygg, det känns som att jag har en kniv instucken i bäckenet, sätesmuskeln är öm och mitt högra ben har tappat avsevärd rörelseförmåga  (tillbaka till vintern 2009, skitkul). Har jag nämnt att jag älskar livet?

02:35. Fem över halv tre. Tjugofem i tre.

Ni fattar.

Tröttheten har inte riktigt slagit mig ännu. Det enda som slagits är mitt lillfinger som verkar ha tagit skada av antingen en slägga eller rättare sagt vårdslöst viftande med denna mot ett okänt hårt underlag.

Vi har varvat facebook, jag är less på allting kaffemaskinen har att erbjuda och hela verket står. Nånting har spårat ur under jord. Marlene sänder sina allra hjärtligaste hälsningar dessutom. En helt okej natt ändå. Bätte än igår. Jag somnade i fickis, missade bussen ner till manskapshuset. När jag väl tog mig ner kom jag inte in, för varken jag eller M hade kort. Och sen misslyckades jag nog inte med nåt mer. Sensation. Dock tror jag att bilkörning på morgonen efter ett nattskift inte är min grej. Jag är en fara för mänskligheten. Fast det var väl ingenting nytt.

Äh, nu ska jag dricka äckligt kaffe. Ändå. Hej.