petralövberg

Fast jag tror att jag tänker börja med det nu, efter dagens plattfall på grusuppfarten till vårat hus. Mitt lilla fail resulterade i skrapsår på knäna och kanske framförallt förlorad värdighet (ni vet, det där som jag har så mycket av). Men jag fick mig ett gott skratt iallafall, ett hysterisk sådant som dessutom förhindrade fortsatt fysisk aktivitet - typ som att resa sig upp. Jag låg kvar på gruset och vred mig i skrattattacker, och bad till Gud att ingen såg mig. Som om Gud skulle lyssna. Då hade han väl kunnat knyta mina snören istället?