natt
02:35. Fem över halv tre. Tjugofem i tre.
Ni fattar.
Tröttheten har inte riktigt slagit mig ännu. Det enda som slagits är mitt lillfinger som verkar ha tagit skada av antingen en slägga eller rättare sagt vårdslöst viftande med denna mot ett okänt hårt underlag.
Vi har varvat facebook, jag är less på allting kaffemaskinen har att erbjuda och hela verket står. Nånting har spårat ur under jord. Marlene sänder sina allra hjärtligaste hälsningar dessutom. En helt okej natt ändå. Bätte än igår. Jag somnade i fickis, missade bussen ner till manskapshuset. När jag väl tog mig ner kom jag inte in, för varken jag eller M hade kort. Och sen misslyckades jag nog inte med nåt mer. Sensation. Dock tror jag att bilkörning på morgonen efter ett nattskift inte är min grej. Jag är en fara för mänskligheten. Fast det var väl ingenting nytt.
Äh, nu ska jag dricka äckligt kaffe. Ändå. Hej.
