petralövberg

Jag är förkrossad. Harry och jag har skiljts åt nu. Och jag kan inte ens förmå mig att ta upp en annan, helt okänd, bok ur bokhyllan. En bokhylla som för övrigt behöver rensas ur (ja, jag behöver ju egentligen bara sju böcker, eller fjorton då - ifall jag vill ha på båda språken).

Jag har tagit en kort långfika på stan med den nuförtiden brunhåriga Carro. Det var längesen det. Och mycket behövligt. Jag har också hämtat mina nya skridskor, bokat fotograferingstid, köpt ett par skor som jag trodde var billiga innan jag kom till kassan (note to self: kolla prislappen nästa gång), blivit skriken åt i telefon av pappa, dödat mina armar på gymmet och inte så mycket mer. Nu ska jag cykla till stan igen och byta lite kläder, samt köpa en fantastiskt stor mängd frukt inför dagens (nattens?) nattskift. Det var väl det. Dax att agera. Nu.

Jag funderar förresten på att sticka till Nya Zeeland och aldrig komma tillbaka, typ. Hejdå.