petralövberg

Tjugofem minuter kvar av denna vansinnesnatt. Fyfan. Jag och mina medarbetare har försökt få upp en stockning från halv tio igår kväll, den släppte för typ två timmar sen. Nästan sex timmar lång stockning. Halva skiftet. Jag är död. Och lerig. 

Nu sitter jag i fickis och det är tokmycket skrot, jag som trodde jag skulle få lägga mig på golvet här i kuren, sätta på thåström och njuta av de två sista timmarna av denna vecka. När ska jag lära mig att det är någon däruppe som alltid verkar höra mina önskningar och gör vad som helst för att förstöra dem? Med tanke på den ytterst lilla procentuella del helt möjliga önskningar som aldrig går i uppfyllelse, samt alla missöden jag råkar ut för hela tiden. Jag tror de har en person anställd bara för mig, det där folket.

Imorgon drar jag och Monstret till Malta. Eller idag. Jag får inte glömma att packa nu när jag kommer från jobbet. Och ja, jag vet att jag är världens största tidsoptimist, ingen påminnelse krävs här inte. Men förhoppningsvis tar både jag och Tiddis oss dit och hem, helskinnade och med alla saker i behåll. Vem försöker jag lura här? Det är frågan...