lördag fjortonde augusti
Jag har tappat det där som kallas liv, eller åtminstone så lever jag i en egen liten värld för tillfället. I min värld vaknar vi klockan ett på eftermiddagen, äter två ägg och lite skinka och går sedan till jobbet, antingen direkt eller via gymmet. På jobbet har vi denna vecka spenderat totalt 50 timmar och är för tillfället påväg rakt mot betongväggen, den totala kollapsen så att säga. Men, det finns ett ljus i tunneln (jag hoppas innerligt på att det inte är ett tåg, eller för all del en gammal gruvgast - aka andreas nurmilampi). Det är nu, wait for it... bara 21 timmar och 35 minuter kvar av denna jobbsommar i min lilla värld. 06:00 på måndag morgon är jag, vad många vill kalla, fri. Jag och min värld har inte bestämt oss ännu ifall vi gillar't eller inte. Om en halvtimme kommer maten till sovringsverket. Jag ska äta hämtmat - från empes! Man upplever nånting nytt varje dag (och för er som tycker att man är en skam för Kiruna om man aldrig tidigare ätit på empes ska jag tala om att ni gärna får bannlysa mig från staden och skicka iväg mig till Saudiarabien eller något liknande, bara jag inte behöver sätta min fot på den här stadens fula tjälspruckna gator igen...tack!)
Vi hörs. Jag har en tendens att ha djupa inre diskussioner med mig själv på nätterna, där jag och mina jag diskuterar existentialism, universum, relativitetsteorin, människokött och grillning (två saker som mest troligt inte bör nämnas i samma mening). Kan hända att jag skriver en rad eller två, who knows.
