remember me
tårar. japp. jag och monstet grät. grät för att allas våran gud robert pattinsson dog i world trade center-katastrofen just när allting hade ordnat upp sig. det borde vara skyddsjakt på mansförfattare som skriver olyckliga slut till filmer som är helt uppenbart menade att sluta i glädjetårar. men grymt bra film, i övrigt. jag har lyckats se två grymma filmer inom loppet av en vecka. kan vara rekord.
nu laddar vi inför morgondagens sextontimmarsskift på sovringen med lite skönhetssömn, natt.
Kommentarer
Trackback
