petralövberg

Paniken som slog mig likt en betongvägg i ansiktet när jag vaknade med ett ryck klockan 05:59 - en minut innan skiftets början - imorse, den är obeskrivlig. Jag har klarat mig hela sommaren utan att försova mig, och fram till igår har jag hållt mig från att stoltsera med det. Men. Sen nämnde jag det, och Gud ingrep direkt. Som en blixt var han där och "rättade" till mitt hittils felfria register. Försovning. Back to basics helt enkelt. Nej. Ingenting att fortsätta med.

Nu ska jag äta äcklig mat och fortsätta vältra mig i självömkan. Hej