det finns inga ord för det på det här jävla språket
Jag är nog tillbaka, kanske. Jag vet inte riktigt.
Sommaren lider faktiskt mot sitt slut, och det har gått snabbt. Jag har endast två jobbveckor kvar innan det är färdigt. Innan jag blir - inte en ledig skolungdom, utan arbetslös. Hur hemskt känns inte det på en skala? Lite skönt ska det kanske bli att glida runt lite. Men sen då..?
Under min s.k. bloggpaus har jag funderat över livet och lyssnat på kent. Bara kent. För jag inser mer och mer hur rakt igenom suveräna de är. Helt fenomenala, underbart magnifika. De kan det de gör och de gör det så jävla bra att jag vill gråta.
Och kent live, för andra gången i mitt liv, det är Thåström-klassat, det är nästan beyond (vad fan heter det på svenska?) Thåström. Jocke Berg på scen, det är... jag vet inte. Som the genius själv uttrycker och min rubrik lyder; det finns inga ord för det på det här jävla språket. PDOL var trehundra gånger grymmare än Stockholmskonserten i vintras. Det var så mycket feeling att jag stundvis fruktade att jag skulle få en känslomässig kollaps och dö på fläcken, där i världens härligaste publikhav. Fast å andra sidan, den stunden om någon i mitt liv är nog faktiskt värd att dö för.
Kommentarer
Postat av: Anonym
herregud, stockholm var en bråkdel av detta. och jag som hade planerat att aldrig gifta mig, men med JB är det värt att tänka över.
kan vi inte flytta och starta ett litet kollektiv i tiddis gäststuga, på heltid?
Trackback
