petralövberg

Trots att jag har vetat det länge, och liksom ändå förberett mig på det, så slog det mig; TESTERNA ÄR NÄSTA VECKA! Skjut mig, gräv ner mig någonstans långt borta och sen.. ja? Spola tillbaka tiden litegrann så att jag hinner träna. Det kallas panik. Klarar jag inte min rest (ett hopp jag inte klarade på förra testet) måste jag göra om hela Fri 4:an. Vilket just nu är omöjligt, eftersom jag har lite svårt att komma tillbaka efter mitt skadeuppehåll och nu åker som en skridskoskoleunge. Dä'ä najs. Inteeeee.

Iallafall. Jag klarade mig en dag som sjuk innan jag gick och tränade. En är bättre än ingen, är det inte så man säger? Men det var faktiskt bara rehab och jag hann inte träna hela passet eftersom syskonen Lindmark försvårade det hela väldigt mycket. 1: William ringer och gnäller när jag just bytt om att jag ska köra hem honom från skolan. Jag har tyvärr lovat att göra allt han vill så det var bara att sätta sig i bilen och brumma iväg. 2: När jag slutligen kommer till gymmet och har tränat sisådär tre fjärdedelar av passet ringer Tiddis och är klar hos sjukgymnasten, så jag sa hejdå till min sjukgymnast och skuttade iväg till Röda Faran. Kanske lika bra det, jag känner mig inte så pigg.

Nu ska jag äta, sen tror jag att vi har dubbla ispass och sen ska jag hem och SOOOVA.
Adjöss