torsdag nittonde november
Jag blir rädd för tiden. Alla dessa sekundrar, dagar och månader. Mina går alldeles för fort, eller så är de alldeles för få. Tiden springer och jag sackar efter. Vad gör man åt sådant?
Dagens religionslektion slutade nästan så långt ifrån ämnet i fråga som det någonsin skulle kunnat göra. Det var högst 10% religion och resten ja.. det lämnar vi inom mSP3's ramar idag. Fast, mina vänner. Jag håller med er - till en viss del. Men överröstandet, och avbrytandet. Där vinner den kvinnliga sidan, bigtime.
Iallafall. Är bara hemma för energipåfyllning och ombytning. Ska dra mig mot ishallen och nöta test-hopp. Jag ser ljuset faktiskt, och det känns lite positivt. (Nej papi och alla andra; jag hallucinerar inte - I hope?)
Over and out
&just for the record, Jag klarade fysikprovet! Och jag var bara en gnutta omotivation från VG-gränsen också. Ser man på, det kanske går ändå?
Den här är från Walk The Line-filmen. Jag tycker personligen att den här är bättre än originalet, jag gillar inte riktiga June Carters röst.
