torsdag tjugosjätte november
Det var magiskt. Det var det.
Känslan hann inte riktigt lägga sig förrän vi satt på bussen påväg till Boden. Så... jag vet inte, starkt?
Dock förflöt resan inte utan komplikationer. Fast vad förväntar vi oss? Det är ju faktiskt MIG vi talar om. Allting började med att vi höll på att missa tåget, pga Kirunas jobbigaste tårtköpare tog alldeles för lång tid på sig framför oss i kassan på Safari när vi skulle hämta mat. Dock hann vi, med lite marginal. Väl framme i Luleå är det dax för middag. Trodde vi iallafall. Nejdå, det blev en korv på pressbyrån innan vi tryckte in oss i en taxi och rullade mot coop.
Lasse-kö, regn och blåst, lera på backen och ompackning av Linnéas proppfulla väska är ingenting vi rekomenderar såhär i efterhand. Efter många om och men, blandannat en tröja i leran, gick väskan att stänga och kön började äntligen röra på sig.
Vi kom in, och fick bra platser inne på golvet. Kändes mycket konstigt att det inte var is där, min fina coop-is. Sen började förbandet spela, tyckte att de var bra - men inte för bra (om man kan uttrycka sig så). Och sen.. väntan, väntan, väntan: LAAAAAAAAAAAAAAASSEEEEEEEEEEE!!
Typ så, ja. Som sagt var konserten grym! Han spelade mest gamla låtar och det var bara underbart. Min fina Lasse, på min fina coop-is. Kan det bli bättre? Säkert kan det det, men detta duger för ett bra tag framöver. Sen var vi tyvärr tvungna att gå, vi missade elegi (det borde vara dödsstraff på sånt), för vår buss mot Boden gick. Då kommer vi på den lilla, lilla-lilla-lilla, detaljen; VI HAR INGA BUSSPENGAR!! Det blev en himla nervös väntan på busshållsplatsen när Tiddis och Elin sprang iväg till Statoil för att hämta ut pengar. Men även detta hann vi med. Man blir lite nervös bara av all denna spänning, alldeles för nevös.
Buss till Boden, buss med mina fina vänner, buss hem från min fina Lasse som spelade på min fina coop-is. Sen var busschauffören fin och körde oss så nära som möjligt till Carro. Hos Carro avrundade vi med te och mackor.
Nu tror ni säkert att allting ordnade sig jättebra, va?
Öhm, näe...
Torsdag morgon, 05.50. Jag och Tiddis vaknar och inser att vi glömt beställa taxi innan vi gick och la oss. Vi ringer Taxi Boden, beställer en taxi till 06.15. Våra kompanjoner vaknar, vi äter och 06.15 går vi ut och hittar färska bilspår i den nyfallna snön. Taxin har varit där och vänt på en gång för att vi inte stod där. Eller de hade ringt mig 06.10, det var säkert då de var där och USCH. Bråttom och stressigt, fullt med irriterade taxitanter och lite ännu mer stress. Sen kommer det tillslut en taxi, FYRA MINUTER innan tåget går. Han kör som en dåre på Bodens morgonhala vägar, vi slänger oss ut ur taxin och springer. In i tågstationen, ut, ner för trapporna, upp till perrongen, och där rullar tåget. Vi springer och skriker och tåget stannar. Vi möts av en till grinig tant, men ändå; VI ÄR PÅ TÅGET. Vi tuffar hemåt. Vi klarade det!
Alla sov typ hela vägen, och nu ska vi till skolan. Våra stackars klasskompisar har haft nationella imorse - som Erik avslöjade IGÅR. Framförhållning, det är Erik det. Och jag och mina vänner, helt klart. Nästa gång kanske han kan få följa med?
STOCKHOLM
ELDEN, bara lasse och piano, awesome!
kommer inte ihåg??
Om du lämnade mig nu
Känslan hann inte riktigt lägga sig förrän vi satt på bussen påväg till Boden. Så... jag vet inte, starkt?
Dock förflöt resan inte utan komplikationer. Fast vad förväntar vi oss? Det är ju faktiskt MIG vi talar om. Allting började med att vi höll på att missa tåget, pga Kirunas jobbigaste tårtköpare tog alldeles för lång tid på sig framför oss i kassan på Safari när vi skulle hämta mat. Dock hann vi, med lite marginal. Väl framme i Luleå är det dax för middag. Trodde vi iallafall. Nejdå, det blev en korv på pressbyrån innan vi tryckte in oss i en taxi och rullade mot coop.
Lasse-kö, regn och blåst, lera på backen och ompackning av Linnéas proppfulla väska är ingenting vi rekomenderar såhär i efterhand. Efter många om och men, blandannat en tröja i leran, gick väskan att stänga och kön började äntligen röra på sig.
Vi kom in, och fick bra platser inne på golvet. Kändes mycket konstigt att det inte var is där, min fina coop-is. Sen började förbandet spela, tyckte att de var bra - men inte för bra (om man kan uttrycka sig så). Och sen.. väntan, väntan, väntan: LAAAAAAAAAAAAAAASSEEEEEEEEEEE!!
Typ så, ja. Som sagt var konserten grym! Han spelade mest gamla låtar och det var bara underbart. Min fina Lasse, på min fina coop-is. Kan det bli bättre? Säkert kan det det, men detta duger för ett bra tag framöver. Sen var vi tyvärr tvungna att gå, vi missade elegi (det borde vara dödsstraff på sånt), för vår buss mot Boden gick. Då kommer vi på den lilla, lilla-lilla-lilla, detaljen; VI HAR INGA BUSSPENGAR!! Det blev en himla nervös väntan på busshållsplatsen när Tiddis och Elin sprang iväg till Statoil för att hämta ut pengar. Men även detta hann vi med. Man blir lite nervös bara av all denna spänning, alldeles för nevös.
Buss till Boden, buss med mina fina vänner, buss hem från min fina Lasse som spelade på min fina coop-is. Sen var busschauffören fin och körde oss så nära som möjligt till Carro. Hos Carro avrundade vi med te och mackor.
Nu tror ni säkert att allting ordnade sig jättebra, va?
Öhm, näe...
Torsdag morgon, 05.50. Jag och Tiddis vaknar och inser att vi glömt beställa taxi innan vi gick och la oss. Vi ringer Taxi Boden, beställer en taxi till 06.15. Våra kompanjoner vaknar, vi äter och 06.15 går vi ut och hittar färska bilspår i den nyfallna snön. Taxin har varit där och vänt på en gång för att vi inte stod där. Eller de hade ringt mig 06.10, det var säkert då de var där och USCH. Bråttom och stressigt, fullt med irriterade taxitanter och lite ännu mer stress. Sen kommer det tillslut en taxi, FYRA MINUTER innan tåget går. Han kör som en dåre på Bodens morgonhala vägar, vi slänger oss ut ur taxin och springer. In i tågstationen, ut, ner för trapporna, upp till perrongen, och där rullar tåget. Vi springer och skriker och tåget stannar. Vi möts av en till grinig tant, men ändå; VI ÄR PÅ TÅGET. Vi tuffar hemåt. Vi klarade det!
Alla sov typ hela vägen, och nu ska vi till skolan. Våra stackars klasskompisar har haft nationella imorse - som Erik avslöjade IGÅR. Framförhållning, det är Erik det. Och jag och mina vänner, helt klart. Nästa gång kanske han kan få följa med?
STOCKHOLM
ELDEN, bara lasse och piano, awesome!
kommer inte ihåg??
Om du lämnade mig nu
Kommentarer
Postat av: c.sarri
kan det inte möjligen varit: kom ihåg mig
Trackback
