petralövberg

Kanske världens finaste låt.

En sak som jag tycker är ganska intressant (förutom dinosaurier, svensk historia och den allra första atomens uppbyggnad förstås) är hur alla lärare och elever, om inte på hela skolan så iallafall på msp, vet att vi ska till Luleå om två veckor med ettorna - förutom uppenbarligen våra egna mentorer vilka inte nämnt nånting om denna kommande händelse.

Iallafall, första måndagen med mördarschemat, en måndag som till största delen bestått av Micke Krekulas malande om stadsflyttar och GIS-kartor. Imorgon väntar samma sak, Miljö- och Samhällsplaneringslektionen är 2,5 timmar lång. Jag undrar fortfarande vad och kanske framförallt vem (I'm gonna kill you) som ligger bakom detta fruktansvärda plågeri till schema.

Ikväll tänkte jag dö lite till, ska på min allra första spinning och ja.. jag räknar väl inte riktigt med att komma därifrån levande. Men ja, det lär vi ju se.

Hej!

Ännu en helg har passerat, ännu en o-dimmig helg. Mycket skönt, om man bortser från jobberiet som bedrevs under större delen av lördagen förstås. Skönt med goda vänner, thaimat, sova, träna, skippa skoljobbet som egentligen behöver göras, hockey, lite mer träning, mat och Life of Brian. Vilken för övrigt är awesome, jag älskar Monty Python-gänget! Ikväll, eller ja - nu, ska jag hoppa i säng med Monstret (även denna gång menar jag datorn, inte Tiddimonstret) och ännu en av Pythons härliga skapelser; Monty Python and the holy grail.

Imorgon blir det nya schemat begynnelse, vilket kanske inte känns sådär superpeppande. Men ändå, jag ska erkänna att jag tycker om skolan - att vara där iallafall - och jag är livrädd för vad som komma skall. Vad händer med oss efter studenten egentligen? Det är väl det där som de brukar kalla livet, och det där "stå på egna ben". Vet inte riktigt om jag känner mig redo, inte alls faktiskt.


Eller vad säger ni, my homies? Vi vill nog inte förlora det här. Varandra.

Jag förstår mig inte riktigt på mig själv. Kommer hem från ett niotimmarspass på Safari - är alltså helt död - men fortfarande, efter fem timmar av dödlig trötthet, kommer jag inte i säng. Eller faktum med att jag faktiskt ligger/sitter i sängen (vilket jag har gjort mer eller mindre dessa timmar), dock inte alls klar för natten ännu. 

Mina kära classmates sände radio igår, det var mycket underhållande måste jag säga! Folk på gymmet måste ha trott att jag var schizofren när jag sprang på rullbandet och skrattade i en halvtimme. Helt frisk tjej. Efter gymmet åt jag thaimat med en av radiopratarna och resten av kvällen spenderades med skitsnack och diverse teveprogram - vampyrfilmer utan Edward Cullen suger, särskilt när vampyrerna ser ut som en blandning av Lord Voldemort och ett monster med typ en köttätande utfällbar sugmun.

Efter att inte ha sovit ut ordentligt en enda morgon denna vecka känner jag mig hyfsat insprungen i en vägg eller någonting. Måndag - gymmet, Tisdag - börja åtta, Onsdag - Lombia 07:00 och idag samma sak, isträning 07:00. Imorgon ska jag på Yoga 06:45 (fattar inte varför, jag hatar Yoga). DÖD. Och på lördag jobbar jag, på söndag får jag sova ut, om jag inte har träning i backen (dvs. om de ska köra slalom på träningen ;b).

Idag somnade mitt ben när jag skulle gå och lämna in mitt nationella prov, hade typ suttit konstigt helt stilla i en timme och det gick verkligen inte att gå på det, jag bara sjönk ihop (och skrattade). Det var jättekul, och jag tror att mitt nationella blev ett smärre nederlag. Kaos om inte annat, men vad är det vi säger - genier behärskar kaos! (Det jag försöker säga är såklart att jag, jo jag, är ett geni - alla kategorier).

Nu kanske, om jag orkar, ska jag dra med mig J.Fors och sticka till gymmet. Dock tror jag att tröttheten kommer ta mig snart. Och jag som måste vara vaken ända till 19:15 för att se män i tighta trikåer (även kallat Konståknings-EM, herrarnas final) glida omkring, där kan vi snacka tight-ass. Mest ska vi kolla på Plushenko (även kallad Min Gud, eller Storsnoken om man så vill) och Brian (för att han är snygg, bra och har ett väldigt tight ass).

 

Jag har överlevt även denna dag, med två träningspass i kroppen och en svenskauppgift inlämnad känner jag mig ganska redo att stänga kiosken, slänga in handduken, parkera mig i sängen helt enkelt. Ska trots allt upp imorgon och vara pigg och glad på isen klockan 07:00.

Imorgon blir det träning - skola - nån form av träning - plugga/göra nåt roligt - sova

HEJ

Hur jag ska orka med två träningspass till idag är en gåta. Efter att ha gått upp klockan sex, tränat, varit i skolan och skrattat på tok för mycket är krafterna sinande. Fyllde dock på energidepåerna nyss med lite ungspannkaka, så jag borde nog bli lite pigg. Snart, om ett tag, nångång iallafall.

Nu ska jag fortsätta läsa igenom mitt MK-häfte, sittandes (i förebyggande syfte). Hej

Jag och dryga 50 sidor "Kvävelakning ur LKAB:s gråbergsdeponier" är ingen fin kombo. Varje gång jag försöker, eller okej de två ynka gångerna jag försökt händer samma sak; jag somnar efter en sida. Vaknar med ett ryck, läser en till sida, och sen samma visa igen. Har aldrig varit med om värre sömnpiller.

Det är det här vi kallar dödspoesi.

Jag är trött, fryser och funderar på en omänskligt tidig natt. Ska trots allt skutta ner till lombia klockan halv sju imorgon igen. Antagligen med träningsvärk, orsakat av ett halvt benpass + cykling idag på gymmet med min vän som antagligen kommer ha ännu mer träningsvärk.

Mamma har köpt en semla åt mig, och ja kära vänner... jag tänker "förstöra" den, dvs. ta bort mandelmassan. På tal om det har vi haft lite reunionfika med Serri som åter igen entrat högre breddgrader, skönt att se henne också, hon överlevde, men hon fick slåss - jajamän.

Ska ta mig framåt en sida till (plus en fem-minutare då förstås).
Hej

I brist på annat att krama liksom.

Nä, mitt "kramande" skedde på lombia, först fys och sen ispass. Det hjälpte inte alls, jag har fortfarande världens sämsta dag. Här har ni ett urval av anledningarna:


- MK-rapporten ska in imorgon och denna är inte ens påbörjad.

- Mina skridskor kan ha blivit felslipade, eftersom alla andras har det och jag inte kan åka. (Jag vill gråta)

- Nya schemat. Finns ingen tid för träning innan skolan, finns ingen tid för nånting annat än skoljobb efter skolan. Vad är detta? (Jag vill gråta)

- Projektet, engelskan, svenskan, religionen och fysiken. Jag älskar skolan. (Jag vill gråta).

- Min mobil är borta! (Jag vill gråta)


Kan säga att efter beskedet om schemat har jag velat gråta sidådär var och varannan minut. Bäst att sova, särskilt eftersom vi har träning imorgonbitti. Lite halvdöd jag kommer vara. Men ja, idag känns döden som en bättre plats faktiskt. Och kommer man halvvägs, ja, det är väl inte så pjåkigt.

Hej

Jag försov mig inte imorse! Det kanske är ett tecken (eftersom jag spenderat hela hösten med försovningar vareviga tisdag). Fast jag vet inte, känns lite som att slutet är nära ändå. Dödligt trött, omåttligt less. Och det har inte ens gått två dagar.

Min trötthet hjälps inte så mycket av sena respektive tidiga träningar (vi har fått träningstid klockan 07:00 både på onsdagar och torsdagar!!) plus det tidigare omnämnda läxberget. Läxberg, köttberg. Jag vet inte riktigt vad jag skriver.

Ska återgå till mitt engelska grupparbete. Fast Carro är på körskolan och Tiddis på historialektion. Det är bara jag, datorn och biblo (plus alla andra, däribland Jens, som sitter här och långsamt plågar sig själva till döds).

Punkt.

Sista första skoldagen efter jullovet, den kom, och den genomlevdes faktiskt utan större skador. Nickade dock till litegrann på både fysiken och MSP-lektionen, smällar man får ta helt enkelt.

Började dagen med kondition + rehab på gymmet, alldeles för tidigt - as usual. Kom till skolan, spenderade min dötid i en soffa med diverse människor. Vissa smuttade på en kork T-röd (det är viktigt med rätt uppladdning inför terminen), andra pratade skidåkning och hockeyskador. Jag satt mest som en död sill och drömde om frukost.

När skoldagen var slut hade vi ändå åstadkommit nånting; ett muntligt nationella i engelska, ett finfint betyg i MaC trots ett "dåligt" resultat på provet. Och förstås Carro som förgyllde dagen med ett fall i trappen.

Nu är det bara att ta tag i livet igen. Hoppas att det flyter på ett tag iallafall (är dock lite jobbigt att simma i högen med skolböcker som bara växer och växer).

adios

I brist på annat. Jag har tagit en powernap och sedan ätit middag. Nu är jag fortfarande trött, fryser och är alldeles för mätt. Sitter och lyssnar på det som har blivit nån slags pepp-song för mig; Girlie girlie med Sophia George. Skumt låtval, men jag blir glad. Tänker på Gränsen, och allt annat gott här i världen. Webcameran ser lite lätt översnöad ut, antagligen är det inte så fantastiskt utan något har antagligen typ fastnat på linsen. Men jag drömmer lite iallafall, puder puder puder! Om trettioåtta dagar, då är vi där. Som jag har längtat! Tror att jag satsar på en liten tripp upp dit innan premiären också, om det skulle råka komma lite mer snö, hade varit grymt!

Nu taggar vi träning, och tyvärr.. MK-rapporten. Ska den in på onsdag är det hög tid att läsa igenom häftet. Död åt miljökunskap.

Det slog mig nyss. Varför jag sover hela tiden.

Jag orkar inte riktigt med verkligheten, med allting som är och inte är. Det är lättare att sova, när man sover känner man ingenting, man har ingenting man måste ta itu med och inga konstant gnagande tankar i bakhuvudet. Men befinner sig i något utomkroppsligt tillstånd, med bara ett - väldigt försvagat - sinne. Det existerar bara drömmar, och för min del handlar dessa oftast inte om någonting riktigt, ingenting som rör mig i ryggen. Vem vill vakna till verkligheten då? Vem vill inte gå och sova, komma till den där lite skeva livsimitationen? Där ingenting spelar någon roll - för nästa gång du stänger ögonen kommer en ny dröm.

Iallafall, skolan börjar imorgon. Rutiner återinförs, läxor ska göras, tider ska passas, träningar ska hinnas med före och efter skolan på sidan om isträningarna och träningarna i backen. Livet ska rulla, jag blundar (det svider i ögonen av fartvinden) och hänger förhoppningsvis med. 

Godnatt 

TV och kanske framförallt de som gör tv slutar aldrig att fascinera mig. Kanske de som tittar på tv också för den delen.

Paradise Hotel.

Seriöst människor. Visst, det är väl kul att se på ett gäng övervuxna fjortisar som är fast i ett hus, super ner sig totalt, bråkar och har sex i varenda hörn. Men denna hysteri?

Och nyheterna nyss, från Tärnaby där det är svinigt kallt.
Reporter till tärnabybo:
- Ikväll kommer graderna åter igen krypa ner mot fyrtio-strecket. Hur klarar ni natten?

Sverige, jag ska säga er en sak. Det är 2010, man bor i hus, inte i trädkojor, även i Tärnaby.

Hemkommen från ännu en heldag på ishallen. Jag har åter igen slagit nytt personligt rekord i sömn; jag sov till halv ett! Känner inte riktigt igen mig själv, det är skrämmande.

Nu är uppvisningsprogrammen iallafall klara, det är ju något. Och imorgon smäller det! Kom även på att det är mindre nervöst med mer folk, så be there!

Onsdag 6/9 14:00

Nu ska jag be somewhere else. Typ hos Vilda, vi ska äta middag och mysa. För HEDDA är i vårat köldhål, hon är här! Det är awesome. Ikväll gillar jag livet.

!!

Har lite svårt att sätta mina känslor i en låt idag.
Så det blev bara den här, för den gör mig glad.
(The Tough Alliance - A New Chance)

Mitt i mitt totalt meningslösa slösande av tid (jag har praktiskt taget bott på datorn med Scrubs som min enda vän i två dagar) kom jag på att vi ska inventera på COOP imorgon!! 06:00 ska jag vara där, och då kommer vi ju till den lilla lilla haken; Hur ska jag lyckas komma upp klockan fem på morgon och gå ner till Coop? 

Gud, nu säger jag detta för sista gången; VARFÖR HATAR DU MIG?! Vad fa-an har jag gjort dig?

& Tiddis din inkompetenta hundhatare; varför har du lagt till en massa dååååååålig musik i min spellista?! Jag ska spy på dig nästa gång vi träffas