söndag tionde januari
Det slog mig nyss. Varför jag sover hela tiden.
Jag orkar inte riktigt med verkligheten, med allting som är och inte är. Det är lättare att sova, när man sover känner man ingenting, man har ingenting man måste ta itu med och inga konstant gnagande tankar i bakhuvudet. Men befinner sig i något utomkroppsligt tillstånd, med bara ett - väldigt försvagat - sinne. Det existerar bara drömmar, och för min del handlar dessa oftast inte om någonting riktigt, ingenting som rör mig i ryggen. Vem vill vakna till verkligheten då? Vem vill inte gå och sova, komma till den där lite skeva livsimitationen? Där ingenting spelar någon roll - för nästa gång du stänger ögonen kommer en ny dröm.
Iallafall, skolan börjar imorgon. Rutiner återinförs, läxor ska göras, tider ska passas, träningar ska hinnas med före och efter skolan på sidan om isträningarna och träningarna i backen. Livet ska rulla, jag blundar (det svider i ögonen av fartvinden) och hänger förhoppningsvis med.
Godnatt
