petralövberg

De som känner mig väldigt väl kommer inte tro detta: jag är rädd - inte bara under utan EFTER att jag sett en film. Klart blir skrämd av skräckfilmer/andra läskiga grejer, men rädslan försvinner direkt filmen slutar. Nu har jag sett Number 23, fyfan. Kan bara konstatera att jag inte klarar av psykiskt plågande filmer. Folk får gärna bli monster och kötta ihjäl varandra, det bryr jag mig inte om. De får gärna bli besatta av demoner, bli förföljda av varulvar, men snälla, bara inte såhär. Besatthet. Ni kan inte göra en film om besatthet, sånt där man själv kan bli besatt av - t.ex. ett tal. Det funkar inte för mig, jag kan inte andas. Kan även tillägga att jag är helt ensam hemma, på obestämd tid (nej inte riktigt men vet inte när mina päron kommer hem), var tvungen att ringa Carro som blev väldigt förvånad och tyckte att jag var dum i huvudet som satt och kollade på en läskig film alldeles själv. Iallafall, jag har inte varit så rädd sen i somras, och den rädslan var inte orsakad av en film.

BLÄ. Fast filmen var bra, även om det kan låta lite motsägelsefullt.
Nu ska jag gå och räkna 23:or i mitt hem, typ. (Jag är störd)

NATT (det är 31/1 nu, 31+1=32, vilket är 23 omvänt)