petralövberg

Nej. Det var inte såhär 2010 skulle börja. Mitt liv känns meningslöst, jag känner mig som en isbjörn som flyter omkring på ett smältande isblock uppe i Antarktis, och dessutom har jag inte lärt mig att simma (mitt isbjörns-jag alltså).

Jag har verkligen ingenting vettigt, eller någorlunda trevligt, att göra. Jag flyter omkring på min sinande livsglädje, gungar i takt med vattenytan. Gungar och genomlider det som i nuläget bara känns som ett utdraget och mentalt påfrestande sätt att dö på. Kan det inte bara gå fort om det ändå måste ske?

Hej på er.