Och slutligen skulle jag bara vilja säga godnatt
Okej, I know, jag överdriver. Livet går inte under, det lever faktiskt vidare vare sig jag kan träna fullt ut eller inte, vare sig miljökunskapen är tyrannisk eller inte. Det gäller bara att leva det liv som annars bara passerar obemärkt medan man själv sitter så självupptagen i sin lilla ego-bubbla. Tiden står aldrig still, bara stunden som för bara ett ögonblick sedan var nuet, är nu historia och kommer aldrig komma tillbaka igen. Jag lever, även fast livet suger. Jag lever, och jag borde göra det bästa av den tid jag fått. Egenltigen tror jag att allt bara handlar om inställning. Jag har fel inställning till livet just nu. Jag ser inte livet riktigt, det bara passerar förbi. Jag och min ego-bubbla.
Nu ska vi - jag och bubblan - diska och sen sova. Vi är trötta, på livet. Eller så är det livet som är lite trött på oss. Iallafall tillsammans, det är dags att skiljas åt. 
vi är helt friska, eller?
Börja såhär; Tänk er Tiddis. När ni har gjort det tänker ni på en gammal snuskgubbes hesa röst. Slå sedan ihop dessa två och tänk er Tiddis säga med snuskgubbens röst:
- Imorgon bjuder jag på Thai i bakluckan på min bil.
Allting blir tyst och jag kollar förundrat på Tiddis och börjar fundera om det verkligen är min vän jag sitter och fikar med. Sen försvinner hennes pedofilblick och hon utbrister i ren panik;
- DÖDA MIG MED EN SKED!
onsdag trettionde september
Livet har vänt har jag insett, det är uppförsbacke, ungefär lika brant som det var när lutningen var nedförs. Fan för livet. Eller mest för min rygg och avsaknaden på variation i tillvaron. Mamma och pappa tycker att jag ska sluta med både konståkning och slalom, för att rädda ryggen. Och de tycker inte heller att jag tar saker och ting på tillräckligt stort allvar. Kära föräldrar, jag förstår! Men hur jävla lätt tror ni att det är, att bara lägga av, att sluta? Sluta helt - med vetskapen om att det är en paus som kommer vara livet ut - med någonting som upptagit hela mitt liv sedan jag var 12-13 år gammal. Hur fan ska jag kunna göra det? Vad ska jag göra av mitt liv?
Så kära människor som måste stå ut med mig hela dagarna; förlåt mig, men just nu ids jag inte bete mig
tisdag tjugonionde september
Jag är har ett humör som svänger värre än världens värsta pms-barn, ingenting jag gör går bra och min familj suger, jag vill inte vara hemma, orkar inte plugga, kan typ inte träna. Yes! (and then you die)
Idag har jag varit hos Thomas för första gången. Han är läkare och har ritat ett helt konstverk på min rygg samt slagit på den med hammare. Han sa iallafall att den i princip är helt sönder, helt cp-skadad, vilket iofs inte var en desto större nyhet. Men verkligen allting ligger fel, allting är snett och ihoptryckt och jag kommer typ aldrig bli bra. Tack, gud. Tack för att du älskar mig så mycket.
Har varit på födelsedagsfika hos Carro också, det var trevligt.
Nu ska jag göra MK-instuderingsfrågor. Jag hatar miljökunskap.
Dra mig i gruset.
GRATTIS CARRO!
if you want me I'm your country
Hur i hela friden hade de tänkt sig att man ska orka träna 21:25-22:15, särskilt en måndagskväll!?
Iallafall, jag är död. Men har hunnit med en hel del idag ändå.
Dagen började med en promenad i morgonfrosten till gymmet, där det blev ett benpass som kommer kännas imorgon. Sen dusch och halka vidare till skolan. Kaffe, skitsnack och sen blev det bråttom till sjukgymnasten. Mats var inte så glad över min rygg (det är vi iallafall två om) och imorgon ska jag till nån annan läkare. Får se hur det går. Han knäckte iallafall till min bröstrygg så den går att röra på nu.
Min tur fortsatte faktiskt.
På fysiken klarade jag säkert två hela tal utan hjälp (avskrivning) från facit. Efter det ännu mer kaffe för att sedan spåra totalt innan mattelektionen. Visste ni förresten att man får 500 koppar kaffe för 100 kr och att man då måste ta med sig 2500 egna kaffekoppar till skolan? Den ni, kan ni fundera över.
Efter skolan blev det Safari med dagens födelsedagsbarn och Tiddis. Visste ni förresten också att jag har varit i gränsen ihelgen, det var lite snö på topparna och jag åkte hem på lördag morgon.
Idag har jag även åkt epa, lindat in Tiddis huvud i bandage, dansat jättefint till sexy bitch och vridit mig i skratt på monstrets golv.
Nu ska jag skriva klart engelskan och lyssna på en massa jättebra låtar.
Hej
SNOWFLAKES
Jag vet fan inte. INGENTING. Stora vita snöflingor singlar sakta ned utanför mitt fönster, i skenet från gatulyktan. L-Y-C-K-A! Hur ska jag kunna sova nu då?
SNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
jag kan inte sova
who's the sexy bitch, tiddis?
Det visade sig att jag inte alls var så himla svårflörtad idag. Tiddis fick med mig på hockey, vilket istället slutade med sightseeing i svp-town med kaffe, glass och skitsnack hos min favorititalienare. Svp bjöd även på en blåst nästan i klass med tarfalaorkanen, lite illegal bilkörning med röda faran och x-antal skrattattacker under tiden.
Kvällen avslutades med thaimat i tiddis bil på Luossabackens parkering och sen godis och Fucking Åmål hemma hos mig. Vi är bra skumma, jag och monstret.
Nu ska jag göra engelska, sen sova. För imorgon blir det träna, sen sjukgymnasten, sen skola och sen is sent så in i helvette på kvällen.
Natti
söndag tjugosjunde september
Det känns som att nån har tryckt upp en typ svällande klump i min hjärna. Jag kan inte andas, hostar, huvudet känns heltungt (och det är inte pga fredagens aktiviteter) och jag tror att jag har feber också. Jag som skulle träna ordentligt idag. Dö världen, dö!
Vad ska jag nu ta mig till idag? Hemma är ju inte direkt the place to be. Men jag måste plugga. Dö världen, dö (2)! Ja, och nu måste jag diska. Hur kul är det på en skala? (Minus trehundrafemtio).
Om det är nån liten själ som tror att den hade kunnat förgylla min dag; ge det ett försök. Men jag tror att jag är ganska svårflörtad idag. Iallafall. Nu är det disken som väntar på mig.
Hej
två sovande vänner påväg i båten över ladjo.
there's a crowd talking loud but they ain't saying nothing
Jag har fortfarande alldeles lagom ont i huvet och jag har fortfarande alldeles lagom mycket ångest. Lagom. Jag är lagom mätt också. Jag har ätit thaimat. Lagom.
Jag är trött också. Lagom trött, tänker ni kanske nu. Men nej, hysteriskt trött är jag. Och jag ska dra tummen ur och hitta på nånting nu. Hej
lördag tjugosjätte september
där har ni mig.
fan vad fint.
hej världen :)
uppgång och fall
Utgång och fall kanske vi ska ändra det till.
Vi suger, kära vänner. Det vet ni. Det vet jag.
Men ändå. Varför är vi såhär?
Haha, så sorgligt. Så komiskt. Så patetiskt.
Nej, nu börjar jag ändra mig.
Ni får en fin låt.
fredag tjugofemte september
Beslutsångesten ligger på en helt ny nivå. Beyond normalen iallafall.
Blir det att falla fritt i dimman eller vräka godis och mat med nära och kära ikväll?
Nära och kära blir det iallafall, inte riktigt klart i vilket tillstånd bara som ni säkert märker.
Jag har inte mycket mer att tillägga. Den spännande upplösningen av kvällen meddelas säkert inom kort ;b
födelsedagspresent
Bara för att jag fick världens bloggryck tillägger jag bara att jag sitter och nöter Lasses nya. Han är mysig, han ska jag också gifta mig med. (Mina andra två blivande män är Thåström och Jocke Berg, helst Thåström, jag tänkte liksom joina hans knarkarkvart). Hade jag varit född nåt årtionde tidigare hade jag nog gift mig med Kurt Kobain, också en mysig liten man.
Nä, jag fryser och ska sova nu. Nattinatti
tryin' to talk to me koi koy
Det är kallt ute, det är hyfsat sent på kvällen och kolsvart.
Inte fan befinner en fullt frisk, normal människa på Luossatoppen då?
(Jag erkänner numera att jag varken är frisk eller normal, haha)
Jag går dit upp, för att få vara ensam (igen). Och vad möts jag av (igen)?
Jo, två svarta skuggor med röster som sitter och pratar i startkuren.
MIN startkur. HALLÅ, var ska jag ta vägen egentligen?
Snart tar jag till Hulda. Så illa är det.
Det var skönt att vara ute iallafall, och att sitta däruppe när de två skuggorna äntligen gav sig av. Rensa hjärnan, eller jag skulle nog mer bara säga påfyllning av hjärnan, mer bara tänka. Tänka är fint. Men kallt, som sagt. Kiruna är också ganska fint, från Luossatoppen, sådär en sen höstkväll i slutet på september.
Nu ska jag sova, eller dricka te. Har inte riktigt bestämt mig.
Fick världens "gränsen-flashback" nyss när jag hade kommit hem. Gick omkring i långkalsoner, pösigt linne och mössa. Lite sådär kall och rosig om kinderna. DET är gränsen. Bigtime.
Godnatt, & såhär bra är min mobilkamera i mörker. Skitbra skulle jag vilja säga... noot!
boys don't cry
So Long
torsdag tjugofjärde september
Jag har ont, jag är arg, less och vill lägga mig ner och aldrig stiga upp igen.
Jag vill inte vara hemma, jag vill inte vara nära min familj och jag känner att jag behöver lite omväxling i min annars så intetsägande tillvaro. Du har rätt Carro, life sucks - and then you die. Och vad ska vi kunna göra åt det? Nada.
Idag har jag ingenting att göra. Och mamma kommer snart hem så jag kommer isolera mig och ligga apatisk på sängen resten av kvällen. Fint? Javisst. Men nu håller jag på att laga mat, det är gott iallafall.
with your feet in the air and your head on the ground
Årsmötet gick fint, ett ständigt återkommande kännetecken bland de årsmöten jag besökt är total tristess. Undra om det finns någon slags oskriven regel som säger att de absolut måste vara över två timmar långa och inga intressanta eller roliga saker får förtäljas. Dock fick vi tårta denna gång, men det börjar man ändå bara att må illa av så det gav väl ingen direkt positiv effekt.
Imorgon blir det skola, lombia och springa/gymma/dansa (beslutsångest).
Godnatt
onsdag tjugotredje september
Jag är helt out of my mind idag. Och även om ni runt omkring mig inte tycker det, så tycker jag att jag har varit relativt lugn och sansad på sistone. Men idag, back to normal. Dessutom har min förvirring verkligen prickat in Dagen D för sin comeback; jag har haft körlektion (gick inte bra), varit på studibesök (kunde inte lyssna) och ska senare redovisa valberedningen på KBK's årsmöte (varning för x-antal urspårningar).
Ja, mer har det inte varit. Har bränt pengar på Safari idag igen, och snackat skit med mina bästa (så det var absolut inte bortkastade 200 spänn, right Tiddis?). På fredag får vi lön och då ska jag bränna lite mer, inte på Safari (och faktiskt inte heller alkohol), utan det blir nog antagligen en buss-/bilresa till svp-town. Men planer ändras. Det får vi väl se.
Nu ska jag rädda världen, eller med andra ord plugga Miljökunskap.
Vilket skämt!
Hejdå iallafall.
och så ska jag bara tillägga att jag har mördat ett av mina knän lite till idag när jag halkade INNE i tiddis bil. Hur fan går det till egentligen?
dödskraschen-09
HAHAHAHA!
Jag är död, tyvärr kära vänner, men det är den bittra sanningen.
Eller nästan, mina redan (av okänd anledning) mörbultade knän är - om möjligt - ännu mer blåslagna än vad de var för två timmar sedan. Jag har hoppat (?) axel. Men jag skulle nog mer kalla det ett vanvettigt backflipförsök med skruv som slutade på knän och armbågar ner till ett förstaklassigt magplask med tillhörande smäll (halvtaskig bäver-deluxe kanske Annis? haha). Jag är blå. Blue. Blau. Det är fint som fan iallafall.
Imorgon ska vi på studiebesök på rymdhuset, intressant? Not. Men iallafall, vi får börja en halvtimme senare och slipper Miljökunskapen. Så det är lugnt värt mödan iallafall.
Nu ska jag och min iPod ha lite kvalitetstid tillsammans och sen ska jag sova. Jag är trött och har ont överallt.
Hej
tisdag tjugoandra september
Idag fyller Viktor år (p12 jordsnurr, närmare bestämt). Grattis!
Och det är precis en månad till det är dax för Välimaa.
Jag svälter ihjäl snart. Måste åtgärdas.
Idag blir det lite valberedning, lite lombia och lite skolarbete.
Hej
happyface
Lombia gjorde susen. Dubbelaxeln gick bra sådär en eller två gånger, börjar hitta känslan iallafall. Att någonsin stå den är väl en helt annan sak. Men lillmikko stod iallafall igen, härligt! Men jag har slöa skridskor, livsfarligt! Måste skicka iväg dem till lule, kanske över helgen, eftersom vi ändå inte kommer åka nåt pga hockeymatcher och grundutbildning för alla utom 91'orna.
Jag fryser, jag har ont i magen. Jag tror att det blir te och macka nu, sen sova. Fast egentligen borde jag plugga. Den som lever får se. Nattinatti
måndag tjugoförsta september
Livet i en uppförsbacke.
Eller jag har faktiskt börjat fundera på om det kanske är en riktigt jävla brant och isig nedförsbacke, eller något som snarare kan liknas mer som ett stup. Där far jag okontrollerat ner utan att se det minsta lilla tecken på att backen/stupet ska plana ut, utan tecken på nånting som kan komma att stanna farten, för snart ramlar jag. Men det är bara jag. Jag, backen och paniken. Jag har nog inte ens skidor på mig, inte ens skidor med slöa stålkanter, det är nog mer plastpåsar jag har på fötterna. Så, ja.. Välkommen till livet i nedförsbacke.
Men jag antar att det är så ibland.
Snart ska jag till Lombia, på tal om ingenting.
Hej
take me somewhere else, please?
Mina familjemedlemmar är tillbaka på fortet.
FYFAN.
cirka sisådär inte alls lång stund senare:
Jag har trååååååååååkigt. Jag pluggar engelska, eller pluggar och pluggar... Jag har skrivit en mening på en timme. Det bara strålar effektivitet om mig helt enkelt, jag är som en garderob full med aktivitet. Bra att man håller upp humöret iallafall, eller är det det jag gör?
Tänkte just det, humöret är inte på topp. Idag skyller jag på mamma och pappa, och livet såklart, men det behöver man väl snart inte längre räkna upp.
Jag fick min present från Tiddis igår också. Jag sa ju tidigare att jag var måttligt nervös inför just detta, och det var nästan så att händerna skakade och svetten trängde fram när jag började ta mig in i det näst intill inbrottssäkra paketet. Sekunderna går, Petris öppnar paketet...
...
...
Andas ut vänner, det var inget farligt! Det var istället nånting alldeles jätteunderbart. Först fick jag en himla massa bilder och sen efter en hel del skratt och ångest hittar jag den egentliga presenten; ett jättefint tennarmband! Puss och kram, tack och jättetack. Jag är glad att jag har Tiddis, och alla andra (förutom just nu min mor och far).
Nu blev det långt. Hejhej
söndag tjugonde september
Nog om skolan.
Helgen tänker jag inte berätta mycket om.
Fredagkvällen var sne, lördagkvällen var död.
Vi får se hur söndagskvällen blir.
Nu; frukost/lunch
and just for the record, det är en thåström'ig dag idag igen.
lördag nittonde september
fredag artonde september
Snart drar jag och far till gve för Halkbanan. Sen ska jag hem och direkt till Safari och jobba till åtta. Ser inte ut att bli en särskilt vild helg detta. (Men man ska aldrig ge upp hoppet, haha).
Iallafall. Far är seg och vi kommer behöva gasa för att hinna i tid. Som vanligt. The lifte of the Lövberg Ståål-family. Aldrig i tid.
Och jag missar lägret ihelgen. Dels för att jag ska jobba, och dels för att ryggen antagligen inte hade pallat hela helgen. Jag är less på den. Usch usch. Och inatt har jag drömt en massa skumma saker. Mycket jobbigt det också.
Nu är papi klar, Gällivare, nu kommer jag. Höhö.
hhahahaha
Jag läste gästboken på konståkningens hemsida. Och Jessica, en i svamp-/dampgänget, jag vet inte om hon är en av svamparna eller om hon bara har damp (svampar är småttisar med hjälm, och alla har de damp så när de har klarat hjälmtestet och får ta bort hjälmen kallar vi dem i hemlighet damp:arna istället). Men iallafall. Såhär såg det ut;
det spöregnar ute, men nu är det sol :):)
Klyftig tjej, hon måste ha lärt av mig. Jag har försökt att skrämma ihjäl mamma (nu har jag börjat manövrera bilen så bra att jag kan köra som en dåre och ha koll samtidigt vilket verkligen underlättar skrämningsarbetet avsevärt). Jag lyckades väl inte riktigt, hon sjöng och jag höll på att köra i diket medvetet i ren ilska. Bra där. Fina relationer. Yes.
Inte mycket mer att tillägga. Tjao
justdet
Av m & p fick jag en jacka, en lasse-biljett (mina vänner; vi ska åka och ni ska boka biljetter NU!) och ett guldhalsband. Tiddis har jag ännu inte fått nånting av, men hon har sagt att det är på ingående nu. Jag väntar, lite spänt och nervöst faktiskt. Man vet aldrig med den kvinnan. Vilda gav mig två liter BJ (hon vill obviously att jag ska bli en fet(are) gris). Av Elin och Carro fick jag ett jättefint armband och av svp-tjejerna fick jag som sagt halsdukarnas halsduk , och ett pokemonkinderägg (internskämt). Farmor och farfar kom med pengar och mormor skickade årets bild. Haha, hon hade fotat parkeringen i gränsen nedanför lackalängan där vi bodde när jag var liten och trodde att det var sjön nedanför min mosters stuga i Dalarna. Haha, jag trodde inte att det gick att ha så dålig syn. Men iallafall.
Nu ska jag bråka med mamma. Jag säljer henne mycket billigt bara om nån sådär skulle råka behöva en extra.
torsdag sjuttonde september
Idag har jag en stor skörd vänner som fyller år. En arton-, en sjutton- och en sextonåring. Coolt.
Jag själv har också fått lite eftersläntrande presenter idag. SVP-crew gav mig en mysmysmysig halsduk/sak som jag kommer bo i i vinter. Jag blev dock lite rädd när jag fick paketet, på vilket italienaren hade försökt skriva svenska verkade det som. Det stod; Petrus, supa.
Det var såklart mig, och inte Serri, det var fel på. Det stod Till: Petrus, Från: SVP ♥.
Är man duktig så är man helt enkelt. Och jag tycker om mina svp:are. A lot!
Skolan bjöd på lite allt möjligt. Till att börja med var jag i tid imorse (händer väl ungefär sisådär två gånger i halvåret), jag och Stina sög inte totalt på fysiken (tror vi?) och dagen avslutades med ett finfint klädbyte mellan en skäggig och en lite mindre skäggig MSP3:a. Och sen Safari, förstås.
Efter skolan gick det dock utför, träningen gick åt helvete. Avföring.
Nu ska jag fortsätta städa mitt rum.
tisdag sextonde september
Jag är mätt! Mättare än mätt. Mättare än mättast (felböjning?).
Idag har varit lika ointressant som alla andra dagar. Först missade jag första lektionen, sen hade vi monsterlång Miljökunskap och sen hade vi Svenska. Dåligt humör, äcklig mat. Bra va?
Efter skolan stack jag till gymmet, benpass 1 & mage. Sen skakade jag och var grymt hungrig så jag begav mig hem för lite frukost/lunch/mellanmål. Och nu är jag som sagt äckligt proppfull. Och mina ben kommer inte fungera ikväll på isen, fin planering.
Ja, det är väl resten av dagen. Göra ingenting, träna, sova.
Ajdö
guess I need something to cheer me up
klagotimmen är inne, läsning sker på egen risk
Nej, men helt seriöst, den här dagen var verkligen droppen som fick bägaren av tråkigheter att rinna över. Ingenting har varit bra. Jag försov mig, GIS suger, vi kommer inte på något projekt, Tiddis halvbrände våra mackor som vi bakade till lunch, jag har världens sämsta kondition och jag var så död på träningen efter min springtur att allting gick helt osannolikt dåligt.
Inte nog med att jag försöker komma tillbaka efter åtta-nio månaders uppehåll, utan ryggen tjorvar, mitt självförtroende ligger under nollstrecket, och vad Ingela än säger om att det tar tid och att jag måste ha tålamod och dittan och dattan orkar jag inte mer med det här. Fan för den här dan. Fan för livet. Fan för mig. Fan för dig. Fan för oss. Och fan för dom förstås. (Kvällsrimmet)
Nu ska jag kolla O.C och hoppas på ett riktigt sorgligt avsnitt så jag får gråta lite. Haha, patetiskt. Men ja. Godnatt, imorgon är förhoppningsvis en bättre dag. Annars stannar jag hemma. Hej
tisdag femtonde september
Jag är LESS! Livet suger. Inte hjärndöd Carro (Carro sitter bredvid mig men jag tycker att muntlig konversation är aningen överskattat). Oj, nej nu pratade jag.
Äckliga ful-tisdag. GIS och sen projekt. Mörker. Dynga. Avgrundshål. (Avloppshål).
Vi kommer inte på något projekt, GIS kan vara det mest ovärda jag nånsin gjort och jag vill hem och kolla OC.
Nej, jag ska fortsätta gräva nu. Hej
måndag fjortonde september
Det ska bli så skönt med vinter. Jag tror att det kommer bli ännu roligare denna säsong än förra. Det kommer bli mer schteek, massa skidåkning, mer grönan, mer mys och mer grillning, jag är fortfarande inne på korven mina vänner, haha (och lite färre förgårdsincidenter förstås).
Skidor, jag måste få åka NU! Ni vet när det har snöat hela natten, solen står högst upp på himlen och där är den helt ensam, inte ett moln. Snön glittrar i solljuset. Keps-sommar är så bra den bara kan vara, branten är inte ens uppåkt och ramlar man, så äre ba' schöönt. Snö överallt, och total lycka.
Nu; back to reality. Ska möta döden på lombia. Den här träningen är alldeles för sent på kvällen. 21:25-22:10. Jag har varit helt busy hela dagen dessutom. Först körlektion, sen skola, sen safari (mitt löfte höll inte länge), gymmet, hem och äta och nu träning igen. Ja. Allting är precis som vanligt. Och jag längtar till gränsen, precis som vanligt. Jag har även gått med i en sekt idag. Nu lever jag i totalt celibat, bara för mitt eget bästa.
Tack och hej
det kittlar alltid lika mycket i skid-/gränsennerven när jag ser den här bilden!
så typiskt söndagar
Såndär typisk söndagstristess.
Och jag vill ha korv. Grilla korv på Luossatoppen.
Låter det inte härligt så säg?
Men jag och Tiddis ska nog fläska lite ikväll,
eller Monstret vill ha BJ. Fast jag vill inte ha sötsaker,
jag vill ha kött. Haha. Jag är ju dum.
Imorgon är det skola igen, var tog helgen vägen?
Och varför har även detta veckoslut spenderats i tät dimma?
Varför?
sådärja
Nej , nu hejdå (igen)
söndag trettonde september
Jag fick min såkallade revanch, nu är jag nöjd - för ett bra tag framöver.
Vaknade på Juliebögatan 6, åt lite mackor, strövade hem och nu har jag ingen aning om vad
jag ska hitta på idag. Funderar lite på att gå upp för Luossabacken några gånger,
bra träning och så tycker jag inte att jag gått tillräckligt denna vecka. Tarfala var ju som
en liten fis i rymden. Not. Men ändå. Luossabacken, rehab på gymmet, sen är jag grymt öppen för förslag.
Eftersom jag inte har nånting vettigare att komma med säger jag hejdå.
lördag tolfte september
Så det kan gå, mycket märkligt - jag som vanligtvis aldrig misslyckas med nånting.
Jag vet inte riktigt vad jag har att berätta. Det som skulle bara vara en liten mysig födelsedagsmiddag urartade senare på kvällen och tillslut befann sig halva stan hos Tiddis (har jag fått berättat för mig). Jag själv tog till kudden istället för dansgolvet ganska tidigt, mycket misslyckat som sagt.
Idag har vi städat kaos, och sen stack Tiddimon till GK och jag kollade på Män Som Hatar Kvinnor, fyfan vilken vidrig film. Jag vill till lombia, men jag får hålla mig till måndag och se vad ryggen säger.
Adios
ungefär såhär vacker var kvällen igår
torsdag tionde september
Ja, arton. Det känns faktiskt ingenting, om jag inte kollar på mitt ID-kort och tänker vilka möjligheter detta öppnat för mig. Haha.
Ja, då är Tarfalaresa#2 avklarad.
Trots regnet, vinden, de oändliga vidderna med bara blöta och hala stenar, kalla tält, torra och blöta magplask, mobbning, övermycket promenerande och total utmattning känns det ändå awesome. MSP bjöd på allt och lite till, ett skadat ben, en enögd svappavaarabo, en annan svp-bo med allergichock och en man med svininfluensa (?). Men även också skönsång och grattiskramar till mig. Tarfala är iallafall nånting man kommer minnas.
Nu är det skola, känns väldigt off faktiskt. Om fem minuter anländer Röda Faran. Som vuxen människa ska man tydligen passa tider (även sluta prata sjörövarspråk och äta upp all mat på tallriken, men dessa - iallafall det förstnämnda - ska jag inte sluta med. Sådetså surgubbar).
Sen Lombia, sen tårta på tårta, tårta på tårta, tårta på tårta på..
jag är så dålig
sdhgjklöökjhgfdghjkl
söndag sjätte september
Nej, ta mig någon annanstans tack! Motivationen för denna strapats ligger långt under nollstrecket. Det är nästan så illa att jag har ångest. JAG VILL INTE. Jag vill inte ha ont i fötterna, frysa och vara dyngsur i tre dagar, inyr på min födelsedag iallafall. Min inställning är så positiv. Jag vet.
Min helg har bjudit på det mesta faktiskt. Har lärt mig lite nya dancemoves, galopperat, blivit brutalt väckt och fått min skönhetssömn förstörd av två män i kalsonger (vilka jag inte längre titulerar som mina vänner), jobbat åtta timmar efter bara två timmars sömn under natten (don't try this at home) och sist men inte minst; haft askul med mina vänner (till dessa räknas då inte längre de två kalsongbeprydda männen).
Nu ska jag packa, och kanske torka min säng litegrann med hårfönen.
torsdag tredje september
Ångest.
Ja. Nu är våra gästande 08'or hemma i storstadsdjungeln igen.
Frågan är väl bara om de någonsin kommer återhämta sig.
Haha, klart de kommer. Vi har nog inte präglat dem så mycket.
Förhoppningsvis.
Idag har varit en jobbig dag. Som jag hittils inte visat några tecken på att det ska vända. Men det kan komma, man vet aldrig. Lombia var iallafall skönt. Jag älskar Lombia.
Nu ska jag packa ihop
onsdag andra september
Nu ska jag fortsätta, eller typ göra nåt annat. Typ, ja.
jag har märkt en sak
Nu är jag, som ni kanske förstår, trött. Näst intill utmattad. Fast mest övertrött, dock på ett dåligt sätt då det enda som för tillfället kommer upp i mitt huvud är en massa elaka och nedlåtande kommentarer. Känns som att jag behöver ta ut mina känslor på någon, eller något för den delen. Fast det sistnämnda har jag redan försökt med. Ett benpass på gymmet hjälpte ingenting, förhoppningsvis har jag träningsvärk imorgon iallafall.
Idag har mina vänner bara tafsat på mig. Varför de gjorde det kan jag inte riktigt säga, men man vet aldrig med dom, de kan göra lite vadsomhelst. Jag tror bara att de har blivit lite väl inspirerade av en, låt oss kalla honom/henne Person X. Ni kanske fattar, eller inte.
Nu ska jag sova, jag kan inte ens skriva.
tisdag första september
Idag har jag iallafall haft riktig kvalitetstid på Safari, det gillar vi. Särskilt när Tiddis betalar (vilket inte händer ofta kan jag meddela, höhö), eller bara en sån sak som att Elin ska lära sig att läsa. Haha. "Två nystan Laser Garn" fick hon till "två nyyy-staaan, lasergran". Bra tjejen.
Nu har jag tyvärr fysikläxa att göra. Kill me.
Och nollåttorna är i Abisko och fryser ihjäl, kul för dem.
Jag är ensam, det är awesome. Enstörig norrlänning som man är.
Här ska ni också få se på en fin särskrivning. Vad jag och Tiddis skrattade, Elin förstod som vanligt ingenting.
