petralövberg

Höstdepressionen har anlänt, hallelujah! Hur skulle jag kunna leva utan den?

Nej, men helt seriöst, den här dagen var verkligen droppen som fick bägaren av tråkigheter att rinna över. Ingenting har varit bra. Jag försov mig, GIS suger, vi kommer inte på något projekt, Tiddis halvbrände våra mackor som vi bakade till lunch, jag har världens sämsta kondition och jag var så död på träningen efter min springtur att allting gick helt osannolikt dåligt.

Inte nog med att jag försöker komma tillbaka efter åtta-nio månaders uppehåll, utan ryggen tjorvar, mitt självförtroende ligger under nollstrecket, och vad Ingela än säger om att det tar tid och att jag måste ha tålamod och dittan och dattan orkar jag inte mer med det här. Fan för den här dan. Fan för livet. Fan för mig. Fan för dig. Fan för oss. Och fan för dom förstås. (Kvällsrimmet)

Nu ska jag kolla O.C och hoppas på ett riktigt sorgligt avsnitt så jag får gråta lite. Haha, patetiskt. Men ja. Godnatt, imorgon är förhoppningsvis en bättre dag. Annars stannar jag hemma. Hej