Och slutligen skulle jag bara vilja säga godnatt
Okej, I know, jag överdriver. Livet går inte under, det lever faktiskt vidare vare sig jag kan träna fullt ut eller inte, vare sig miljökunskapen är tyrannisk eller inte. Det gäller bara att leva det liv som annars bara passerar obemärkt medan man själv sitter så självupptagen i sin lilla ego-bubbla. Tiden står aldrig still, bara stunden som för bara ett ögonblick sedan var nuet, är nu historia och kommer aldrig komma tillbaka igen. Jag lever, även fast livet suger. Jag lever, och jag borde göra det bästa av den tid jag fått. Egenltigen tror jag att allt bara handlar om inställning. Jag har fel inställning till livet just nu. Jag ser inte livet riktigt, det bara passerar förbi. Jag och min ego-bubbla.
Nu ska vi - jag och bubblan - diska och sen sova. Vi är trötta, på livet. Eller så är det livet som är lite trött på oss. Iallafall tillsammans, det är dags att skiljas åt. 
