petralövberg

Mina familjemedlemmar är tillbaka på fortet.

FYFAN.

---

cirka sisådär inte alls lång stund senare:

Jag har trååååååååååkigt. Jag pluggar engelska, eller pluggar och pluggar... Jag har skrivit en mening på en timme. Det bara strålar effektivitet om mig helt enkelt, jag är som en garderob full med aktivitet. Bra att man håller upp humöret iallafall, eller är det det jag gör?

Tänkte just det, humöret är inte på topp. Idag skyller jag på mamma och pappa, och livet såklart, men det behöver man väl snart inte längre räkna upp.

Jag fick min present från Tiddis igår också. Jag sa ju tidigare att jag var måttligt nervös inför just detta, och det var nästan så att händerna skakade och svetten trängde fram när jag började ta mig in i det näst intill inbrottssäkra paketet. Sekunderna går, Petris öppnar paketet... 
...
...
Andas ut vänner, det var inget farligt! Det var istället nånting alldeles jätteunderbart. Först fick jag en himla massa bilder och sen efter en hel del skratt och ångest hittar jag den egentliga presenten; ett jättefint tennarmband! Puss och kram, tack och jättetack. Jag är glad att jag har Tiddis, och alla andra (förutom just nu min mor och far).

Nu blev det långt. Hejhej