onsdag trettionde september
Fick just veta att jag ska jobba fredag-lördag, helgen är räddad från syndigheter iallafall. Mycket skönt. Mycket bra också, annars hade helgen nog gått i dimmans tecken även fast jag lovat mig själv att den inte skulle göra det - precis som förra. Jag är fan otrolig.
Livet har vänt har jag insett, det är uppförsbacke, ungefär lika brant som det var när lutningen var nedförs. Fan för livet. Eller mest för min rygg och avsaknaden på variation i tillvaron. Mamma och pappa tycker att jag ska sluta med både konståkning och slalom, för att rädda ryggen. Och de tycker inte heller att jag tar saker och ting på tillräckligt stort allvar. Kära föräldrar, jag förstår! Men hur jävla lätt tror ni att det är, att bara lägga av, att sluta? Sluta helt - med vetskapen om att det är en paus som kommer vara livet ut - med någonting som upptagit hela mitt liv sedan jag var 12-13 år gammal. Hur fan ska jag kunna göra det? Vad ska jag göra av mitt liv?
Så kära människor som måste stå ut med mig hela dagarna; förlåt mig, men just nu ids jag inte bete mig
Livet har vänt har jag insett, det är uppförsbacke, ungefär lika brant som det var när lutningen var nedförs. Fan för livet. Eller mest för min rygg och avsaknaden på variation i tillvaron. Mamma och pappa tycker att jag ska sluta med både konståkning och slalom, för att rädda ryggen. Och de tycker inte heller att jag tar saker och ting på tillräckligt stort allvar. Kära föräldrar, jag förstår! Men hur jävla lätt tror ni att det är, att bara lägga av, att sluta? Sluta helt - med vetskapen om att det är en paus som kommer vara livet ut - med någonting som upptagit hela mitt liv sedan jag var 12-13 år gammal. Hur fan ska jag kunna göra det? Vad ska jag göra av mitt liv?
Så kära människor som måste stå ut med mig hela dagarna; förlåt mig, men just nu ids jag inte bete mig
Kommentarer
Postat av: Anonym
Haha, helgen räddad! :D
Trackback
