petralövberg

Fredagen tog kål på oss.
Igår somnade vi strax efter åtta.
Jag har sovit på min dator, fullt påklädd, med tiddis/amanda (när jag är trött ser de ut som samma person) bredvid mig.
Idag vaknade vi klockan tio.

När sist sov jag 14 TIMMAR?
Det har nog aldrig hänt.
HAHA
Big-city-life är hårt. Och ingen middag har vi lyckats äta ännu. GO GODIS!

Estocolmo.
Hostel.
Två blonda vänner utan lokalsinne.
En cell inkluderande en gnisslande våningssäng. (Vi har förbjudit andra nattliga nattliga aktiviteter än sömn i denna)
Lönen inne på kontot.
Jag tror det kan bli najs.
Kanske inte som i Gränsen. Men mina två fina "hypermongon" och kent kirrar nog biffen.
ADIOS

(jag har redan lyckats sönda en vattnekokare och spottat ur mig den helt klart igenomtänkta kommentaren "jag vill göra något kul också, inte bara gå på toa")

Mitt liv är en skyddad verkstad
för meningslöshet.

Thåström & c/o kan det där. Uttrycka sig ni vet.

Jag trodde inte att det kunde bli värre än igår. Eller egentligen blev det inte värre än igår, men efter morgonträningen och den efterföljande matten åkte jag hem till pappa och skrek/grät att jag ville åka till Gränsen och stanna där för all framtid. Han stirrade dumt på mig. Sen brände jag min gröt. På tal om att vilja gråta liksom.

Iallafall. Jag måste försöka tagga för huvudstaden, i nuläget känner jag mig inte som något vidare sällskap. Och kent känns inte riktigt som det jag behöver för tillfället heller. Hade behövt lyssna på typ... Aqua eller nånting för att inte gräva ner mig totalt. Men det löser sig säkert. Det brukar som göra det i slutändan.

ADJÖ

Sara P om analsex:
"Det är säkert skönt för er killar eftersom det är trångt, men då kan ni lika gärna ta en flaska och köra på"

Sara är min personliga gud.
Sara kan allt (iallafall allt om avföring och sexualkunskap - vi vill inte veta varför).

Nä, jag har kollat på svenskar som misslyckats nu hela kvällen. Det är dax att ladda inför morgonens tidiga träning med en hel dos sömn. NATT

Ibland önskar jag att jag var same (det händer väl inte så ofta, men ibland). Så att jag kunde få åka på Jokkmokks marknad och supa mig stenpackad i min kolt (det kan man ju som inte göra annars, det är ju inte riktigt rätt), sitta med en ren på ett fjäll och kolla ut över kalfjällsvidderna (hade jag haften ren så, men nu har jag inte ens en skoter). Typ. Mycket mer än det ville jag nog inte göra. Äta så mycket torkat renkött som jag ville kanske, det hade väl också varit najs.

Nu ska jag äta nånting helt annat än renkött; SCHEMLA!


jag har en fin vän iallafall (och en fin bil som ni ser, höhö), vare sig hon är same, kines eller tre-åttondelsnorsk.

Jag är så obeskrivligt svettig just nu, riktigt jävla äcklig.

Har iallafall haft (kors i taket) en trevlig dag, i tisdagsmått mätt förstås. Jag och min klass har än en gång dragit på oss stålhättorna och de fula rockarna, begett oss upp bland smutsiga hårda män (nej, boys, det är inte ni vi pratar om) och smutsiga stora maskiner. Efter skolan var det Safari med en drös classmates, det blev en ganska lång vistelse innan jag och en skäggig vän (LasseW 2 kan vi kalla honom) gick hem. Sen spann jag lite på sportsclub med en svettig rysskompis. Sen plågade vi magen litegrann innan jag åkte till ishallen och tränade lite till. 

Nu är det VM i dusch som gäller och sen semla. Awesome! Och jag, mina vänner och min farrullar mot Gränsen på torsdag! Det är nu vi kan börja leva igen.


och vassivagge är full med snö!

Jag gav matten ett halvtaskigt försök innan gav upp, tog en bil, en vän och dennes telisar upp till backen och vallade skidor. Han tror att han kommer vara oövervinnerlig denna säsong i Apelsinklyftan, jag säger nog bara att jag tycker det är fint med pojkdrömmar.

Det är bara drygt fyra dagar kvar nu, fyra dagar! Och bara tanken på att vägen mellan Björkis och Gränsen är stängd (pga. hårt väder) ger mig... ja, hade jag varit man så kanske. Iallafall.

Godnatt.

Jag är glad och lycklig idag. Solen skiner utanför mitt fönster, jag sitter här iförd fartdress och shorts, är påväg till backen. Jag saknar min fartdress så himla mycket, med den på är jag oövervinnerlig (öööh?). Det enda lilla kruxet med denna dag är att jag nästan tror att jag har feber, har därför avbokat min spinning + core (Tiddis, jag lär mig, jag är inte helt hopplös). Och så är det alla hjärtans dag, den dag på året som vanligtvis får mig att känna mig rätt ensam och värdelös. Men idag, idag är jag glad.

Och nu ska jag äta lite frukost och sen rulla mot Luossabacken. Adjö

Denna dag förra året var det fredagen den trettonde, och verkligen ALLT vad det innebär. Fast jag och Carro har glömt katastrofkvällen nu, eller hur? Min vän är ute och tar revansch på förra året medan jag sitter Safariäcklig i mitt rum, nyss hemkommen från jobbet. Jag har ramlat och bränt halsen på min grillade ciabatta. Jag är bra. Att halka på en bordsbensfot och falla handlöst ner i sin tallrik kallas det.

Kvällen är oviss men ska inte bedrivas ens i närheten av ett dansgolv eller en klirrande flaska.


Just i detta nu

Om en exakt vecka befinner jag mest troligt mig i i Gränsen, kanske med en kaffekopp och några svettiga pojkar på Mariepigg eller med en bok + en iPod, ensam i min plåtburk i K-jokk. Huvudsaken är väl mer att premiären då kommer vara drygt tolv timmar bort. Min längtan är enorm, eller behov kanske är mer rätt benämning. Livsavgörande, typ.

Sitter och halvräknar matte, har lite ångest över att jag inte tränat idag och för att jag ätit chips - vilket för övrigt verkar ha blivit min nya drog. Ut med Scrubs, in med chips. Lite sorgligt. Ganska väldigt sorgligt. Kom på att jag har tränat, men det var bara ett ispass imorse. Har även jobbat tre timmar idag. Imorgon jobbar jag 8,5h och samma visa igen på lördag. Mina vänner ville dansa, det är tydligen 18 på Ferrum. Tror jag utnämner mig till chaufför, jag borde totalförbjudas på dansgolv. Hare-Mandy också. Haha.

Nu ska jag försöka räkna lite mer matte, och sen sova. Tidigt.

Skuldkänslor.
Trodde en gnutta Luleå kunde lindra dem, men vet inte riktigt. Känns nästan bara ännu värre, förutom att jag har köpt en kickin'-ass snygg jacka. Skulle då vara det.

Jag ska göra tjugotre mattetal till imorgon. Och imorgon. Usch. Vet inte riktigt, jag kanske hoppar av skolan och flyr till Sibirien eller nåt. Det är åtta dagar kvar, och jag vill gråta/dö.

Lombia 07:00 imorgon. Kul.

Känner mig inte riktigt på dela-med-mig-humör. Jag vill äta chips alternativt umgås med en fin vän - helst i kombination kanske. Och det ska jag göra. Med Vildis, som för övrigt var GRYM på MJ-konserten (jag fick tårar i ögonen!!).

Ska spendera min helg i backen, har dock inte köpt liftkort ännu (bara halva säsongen har ju gått...?)

13 dagar 12 timmar 42 minuter 17 sekunder
och det har nästan inte kommit nån snö än!!

17 dagar 15 timmar 37 minuter och 30 sekunder.

Min premiär, mitt älskade Riksgränsen. Mitt. Funderar om vi, jag och mina jag, satsar på en total black-out som förra året eller följer min fiendes plan på en salongshelg med tid och ork över för skidåkning (eller vad han nu tänker göra). Tyvärr (säg det inte till honom) måste jag hålla med min rival, att göra som jag brukar tjänar ingenting till.

Har ätit middag nyss, avsaknaden av riktiga måltiden under dagen gjorde att jag dök ner i maten, nu mår jag minst lika dåligt som jag gjorde innan. Ska iallafall dra mig mot Sportsclub om en dryg halvtimme för lite gymmande plus core, sen direkt ner till ishallen för lite simmande.

Min andra hälft är borta hela veckan, känner mig lite vilsen. Men det ska nog gå bra. Haha. Jag är störd.

HEJ
låten, amanda, är till dig och mig