onsdag tjugofjärde februari
Mitt liv är en skyddad verkstad
för meningslöshet.
Thåström & c/o kan det där. Uttrycka sig ni vet.
Jag trodde inte att det kunde bli värre än igår. Eller egentligen blev det inte värre än igår, men efter morgonträningen och den efterföljande matten åkte jag hem till pappa och skrek/grät att jag ville åka till Gränsen och stanna där för all framtid. Han stirrade dumt på mig. Sen brände jag min gröt. På tal om att vilja gråta liksom.
Iallafall. Jag måste försöka tagga för huvudstaden, i nuläget känner jag mig inte som något vidare sällskap. Och kent känns inte riktigt som det jag behöver för tillfället heller. Hade behövt lyssna på typ... Aqua eller nånting för att inte gräva ner mig totalt. Men det löser sig säkert. Det brukar som göra det i slutändan.
ADJÖ
