onsdag fjortonde juli
Jag känner att jag (äntligen tycker ni säkert) håller på att ge upp det här med bloggandet. Mitt humör är likt vädret ute (himlen har öppnat sig och sänder vatten och blixtar) och livet känns bara meningslöst. Jag har tappat greppet om civilisationen litegrann, så jag tänkte nog släppa det lite till och dra mig tillbaka. Tyvärr är jag inte så cool att jag går under jorden, men min blogg... bara tiden kan avslöja hur dess framtid blir. Jag går tillbaka till det här skriva-till-mig-själv-skrivandet, utan publicering. Gamla hederliga word-dokument.
Fast jag måste erkänna en sak. När jag sitter här i soffan, klockan halv sju på morgonen och dricker varm choklad, måste jag säga att det känns helt okej. Inte så okej att jag har idéer eller inspiration, inte så okej att jag vill dela med mig av nånting. Men ändå helt okej. Det är nog för att vi är ett, survädret och jag. Kanske har jag funnit min själsfrände?
Vi ses igen bloggen. När jag har hittat livet igen.
Thåström – Sönder Boulevard - Edit
vackert, och ingenting annat
Fast jag måste erkänna en sak. När jag sitter här i soffan, klockan halv sju på morgonen och dricker varm choklad, måste jag säga att det känns helt okej. Inte så okej att jag har idéer eller inspiration, inte så okej att jag vill dela med mig av nånting. Men ändå helt okej. Det är nog för att vi är ett, survädret och jag. Kanske har jag funnit min själsfrände?
Vi ses igen bloggen. När jag har hittat livet igen.
Thåström – Sönder Boulevard - Edit
vackert, och ingenting annat
lördag tionde juli
Say goodbye, kiss my ass, I hope you die
Wish me well, you can go to hell
Den här veckan har jag, förutom mina arbetskamrater och extremt korta samtal från mina föräldrar, träffat och pratat med två personer. Jag är så jävla social. Och inte alls bitter, "nänä".
Faktiskt, varför hatar jag livet? Varför hatar jag nästan varenda människa i min närhet, med undantag från vissa personer då. Varför befinner sig Thulinskan i Frankrike när det enda jag behöver är hennes insektsbebodda dreads (eller hela henne kanske är mer korrekt)?
Och ingen träning hanns det med idag heller, vilken looser jag är. Kul med självförtroende också.
The Bouncing Souls – Wish Me Well
Wish me well, you can go to hell
Den här veckan har jag, förutom mina arbetskamrater och extremt korta samtal från mina föräldrar, träffat och pratat med två personer. Jag är så jävla social. Och inte alls bitter, "nänä".
Faktiskt, varför hatar jag livet? Varför hatar jag nästan varenda människa i min närhet, med undantag från vissa personer då. Varför befinner sig Thulinskan i Frankrike när det enda jag behöver är hennes insektsbebodda dreads (eller hela henne kanske är mer korrekt)?
Och ingen träning hanns det med idag heller, vilken looser jag är. Kul med självförtroende också.
The Bouncing Souls – Wish Me Well
torsdag åttonde juli
Hur macho man än föreställde sig livet innanför LKAB:s grindar innan man hamnade där börjar det sakta, men oundvikligt, att bytas ut mot någonting helt annat. Gubbarna snackar fascinerat om smink (rouge och kajal är favoritämnena), flätar våra hår (utan att vi behöver lära dem hur man gör), vi har massagestund (dock med en rulle till ett transportband, någon måtta får det ju faktiskt vara) och en s.k. "knäckisklubb". Kanske är det de ljusa sommarnätterna som med sina midnattsolstrålar smyger in i sovringsverket och mjukar upp de utåt sett så hårda männen, kanske inte. Hur som helst är det rätt härligt, med lite fikusvarning på mitt skiftlag (kanske med undantag från Olle som medan de andra snackar tjejsnack är ute och kör ihjäl rävungar med caddyn på vägen bakom gruvan).
Ska dra mig dit nu, fyra nätter kvar. Vilket mörker (eller ljus, kanske man kan säga också, vi är ju i kiruna).
jag har världens kent-period nu. jag bjuder på en goding
Kent – Ensamheten
Ska dra mig dit nu, fyra nätter kvar. Vilket mörker (eller ljus, kanske man kan säga också, vi är ju i kiruna).
jag har världens kent-period nu. jag bjuder på en goding
Kent – Ensamheten
god doesn't like me
I måndags hämtade jag ut min cykel från Intersport där de hade bytt lås på den eftersom jag tappade bort cykelnyckeln. Sen dess har jag hittat den borttappade cykelnyckeln (tillsammans med både hem- och lombianyckeln) och alldeles nyss lyckats tappa den nya cykelnyckeln när jag var och sprang på matto. Jag blir så less på mig själv ibland. Blöh.
det är nog bara jag mot världen trots allt
Jag vill dö. Men jag rullar iväg till jobbet istället.
tisdag sjätte juli
Jag har sovit till två och känner mig lite lätt bedövad i hjärnan, har liksom inte kommit igång med dagen ännu. Måste dra mig till gymmet iallafall och pumpa lite muskler, ingen jävla springtur idag. Det är 5:e gradens getingvarning idag (egen uppfinning, getingskalan), jag och min fobi klarar inte av sådant. Jag börjar bara grina, även om det inte existerar en enda geting inom tre mils radie, och springa ska vara kul. Funderar på om man ska springa hem från jobbet imorgonbitti, eller om det är lika med självmord.
Ska nog gå till gymmet (akta mig för getingarna) och sen försöka trolla fram någon god middag, nog för att jag åt frukost nyss. Haha.
Ska nog gå till gymmet (akta mig för getingarna) och sen försöka trolla fram någon god middag, nog för att jag åt frukost nyss. Haha.
måndag femte juli
Idag åker de både systrarna Thulin till la France, jag är inte avundsjuk.
På onsdag åker Tiddis och Per på semester, jag är inte avundsjuk där heller.
Hela veckan jobbar jag natt, det är nästan så att jag är avundsjuk på mig själv.
Eller inte.
Festivalen är över (thank god!) och nu börjar ännu en jobbvecka. Ska trotsa min rygg och springa mycket, who knows, den kan ju klara av det. Och om inte annat så har jag redan gett upp den där jävla skiten. Jag orkar helt seriöst inte längre, ryggen förstör ju hela mitt liv. Och det är inte okej. Nej. (Rim).
Jag klagar ju bara, så det är lika bra att sätta punkt för det här. Adjöss.
hej ångest, fortsättning
Jag tycker att hjärnan är en helt magnifik plats. Dock kanske inte min egen även om jag mer än gärna hade varit i stånd till att bevisa motsatsen. Det är ju lite tråkigt, att jag skulle bli begåvad med en död hamster i det snurrande hjulet så att säga.
Min telefon har dykt upp, den befinner sig på Folkets Hus. Mystiskt, för där har jag ju inte alls varit igår. Host host. Värdigheten är tyvärr fortfarande inte återfunnen, och jag funderar på om den någonsin kommer hitta hem igen. Tror att vi skiljts åt för alltid, jag och the dignity.
Ska piffa till mig litegrann, sudda bort crackhoran från ansiktet och leta ett par brukbara och icke nerspydda skor. Och det var skornas (och Pers) fel, gårdagskvällen. Det var skorna med stort S, eller F som i festivalskor. Mina vänner, ni minns vad som skedde förra sommaren i föregångarna till dessa skor. Jag säger bara bajamaja. Igår tog jag iallafall en riktig toalett, har hört att de inte är lika lätta att välta.
över och ut
från oss alla till er alla, en riktigt fin låt (från det enda band jag ville se under festivalen, vilka jag lyckades missa, jag är så jävla kung)
Kent – Rödljus
Min telefon har dykt upp, den befinner sig på Folkets Hus. Mystiskt, för där har jag ju inte alls varit igår. Host host. Värdigheten är tyvärr fortfarande inte återfunnen, och jag funderar på om den någonsin kommer hitta hem igen. Tror att vi skiljts åt för alltid, jag och the dignity.
Ska piffa till mig litegrann, sudda bort crackhoran från ansiktet och leta ett par brukbara och icke nerspydda skor. Och det var skornas (och Pers) fel, gårdagskvällen. Det var skorna med stort S, eller F som i festivalskor. Mina vänner, ni minns vad som skedde förra sommaren i föregångarna till dessa skor. Jag säger bara bajamaja. Igår tog jag iallafall en riktig toalett, har hört att de inte är lika lätta att välta.
över och ut
från oss alla till er alla, en riktigt fin låt (från det enda band jag ville se under festivalen, vilka jag lyckades missa, jag är så jävla kung)
Kent – Rödljus
hej ångest
Jag har tappat både telefonen och kanske framförallt min värdighet. Jag har slagit nytt rekord, bigtime. Fyfan.
Aldrig mer.
Aldrig mer.
lördag tredje juli
En väldigt medioker festivalfredag, minst sagt.
Efter en massa helsjuka drömmar har jag idag vaknat upp och kollat ut på det också mediokra lördagsvädret.
Det fick mig att tänka på förra festivalen, Thåström. Vilken man han är. Vad jag grät, jag bara stod där och bara grät. Jag var just i det skedet av mitt liv ingen gråtmild människa, jag var mer kall som is. Men grät gjorde jag ändå. För att Thåström är så klockren, för att han är ett jävla geni. Thåström är inte medioker, Thåström är exceptionell. Vi hade två möten förra sommaren, jag och min gud. Luleåkalaset, lördag, spöregn och en väldigt saknad vän vid min sida. Jag kommer aldrig glömma fan fan fan från den konserten, det var magi. Och då var det också mer än bara regn som rann ned för mina kinder.
Nu är det tydligen dags att tagga till. I don't feel like it
fredag andra juli
Jag sitter på jobbet och vaktar Fickis. Den senaste en-och-en-halv-timmen har det endast varit skrot på två band. Värt. Snart är klockan tio och jag ska byta residens, gå ut och sätta mig på en stol vid ett band och stirra (och frys eftersom platsen i fråga är LKAB:s motsvarighet till Arktis). Sen är klockan tjugo över elva då det åter igen är dax för provtagning och fickmätning (jag ska vinna slaget mot fiskespöt idag är det tänkt). Det sen kanske jag får äta mat, vilket de andra mest troligt gör just nu. Fast med min vanliga otur kommer det säkert bli stockning någonstans i denna gigantiska flervåningslabyrint och jag kommer bli fast där med min slägga.
Ikväll blir det festival, hur ska detta gå? Jag är så jävla trött, redan nu.
peace
Ikväll blir det festival, hur ska detta gå? Jag är så jävla trött, redan nu.
peace
torsdag första juli
Juli. Redan. Vart tog året vägen?
Tänkte bara meddela att det här inte varit min dag, inte alls. Jag har blandannat utkämpat ett krig mot en fickmätare -ett till synes alldeles vanligt pimpelspö med vilket man mäter djupet i nån grej jag inte vet vad det är - vilket resulterade i att jag satt i dammet/leran på golvet och svor högt med femtio meter fiskelina lindad runt halva världen fem minuter innan vi skulle åka hem. Mina kära medarbetare trodde att jag hade gått vilse men tänker nu börja ge mig extralektioner i spöhantering (de kanske äntligen har insett att jag behöver en handledare, haha).
Utkämpade även ett lite mindre, men ack så betydelsefullt, krig mot en vattenslang idag också. Detta resulterade i att jag var dyngsur och skitkall, täckt med lera och allmänt arg efter denna lilla händelse. Och som motsats till kriget ovan var jag tvungen att erkänna mig som den förlorande parten i duellen, tyvärr. Jag som aldrig förlorar.
Nä, jag ska städa mitt rum, äta mat och sen kanske kolla Skaburbian ikväll. Det hade ju varit kul.
Tänkte bara meddela att det här inte varit min dag, inte alls. Jag har blandannat utkämpat ett krig mot en fickmätare -ett till synes alldeles vanligt pimpelspö med vilket man mäter djupet i nån grej jag inte vet vad det är - vilket resulterade i att jag satt i dammet/leran på golvet och svor högt med femtio meter fiskelina lindad runt halva världen fem minuter innan vi skulle åka hem. Mina kära medarbetare trodde att jag hade gått vilse men tänker nu börja ge mig extralektioner i spöhantering (de kanske äntligen har insett att jag behöver en handledare, haha).
Utkämpade även ett lite mindre, men ack så betydelsefullt, krig mot en vattenslang idag också. Detta resulterade i att jag var dyngsur och skitkall, täckt med lera och allmänt arg efter denna lilla händelse. Och som motsats till kriget ovan var jag tvungen att erkänna mig som den förlorande parten i duellen, tyvärr. Jag som aldrig förlorar.
Nä, jag ska städa mitt rum, äta mat och sen kanske kolla Skaburbian ikväll. Det hade ju varit kul.
