lördag tionde juli

Say goodbye, kiss my ass, I hope you die
Wish me well, you can go to hell


Den här veckan har jag, förutom mina arbetskamrater och extremt korta samtal från mina föräldrar, träffat och pratat med två personer. Jag är så jävla social. Och inte alls bitter, "nänä".

Faktiskt, varför hatar jag livet? Varför hatar jag nästan varenda människa i min närhet, med undantag från vissa personer då. Varför befinner sig Thulinskan i Frankrike när det enda jag behöver är hennes insektsbebodda dreads (eller hela henne kanske är mer korrekt)?

Och ingen träning hanns det med idag heller, vilken looser jag är. Kul med självförtroende också.

The Bouncing Souls – Wish Me Well

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0