petralövberg

Hur macho man än föreställde sig livet innanför LKAB:s grindar innan man hamnade där börjar det sakta, men oundvikligt, att bytas ut mot någonting helt annat. Gubbarna snackar fascinerat om smink (rouge och kajal är favoritämnena), flätar våra hår (utan att vi behöver lära dem hur man gör), vi har massagestund (dock med en rulle till ett transportband, någon måtta får det ju faktiskt vara) och en s.k. "knäckisklubb". Kanske är det de ljusa sommarnätterna som med sina midnattsolstrålar smyger in i sovringsverket och mjukar upp de utåt sett så hårda männen, kanske inte. Hur som helst är det rätt härligt, med lite fikusvarning på mitt skiftlag (kanske med undantag från Olle som medan de andra snackar tjejsnack är ute och kör ihjäl rävungar med caddyn på vägen bakom gruvan).

Ska dra mig dit nu, fyra nätter kvar. Vilket mörker (eller ljus, kanske man kan säga också, vi är ju i kiruna).
jag har världens kent-period nu. jag bjuder på en goding
Kent – Ensamheten