petralövberg

Jag känner att jag (äntligen tycker ni säkert) håller på att ge upp det här med bloggandet. Mitt humör är likt vädret ute (himlen har öppnat sig och sänder vatten och blixtar) och livet känns bara meningslöst. Jag har tappat greppet om civilisationen litegrann, så jag tänkte nog släppa det lite till och dra mig tillbaka. Tyvärr är jag inte så cool att jag går under jorden, men min blogg... bara tiden kan avslöja hur dess framtid blir. Jag går tillbaka till det här skriva-till-mig-själv-skrivandet, utan publicering. Gamla hederliga word-dokument.

Fast jag måste erkänna en sak. När jag sitter här i soffan, klockan halv sju på morgonen och dricker varm choklad, måste jag säga att det känns helt okej. Inte så okej att jag har idéer eller inspiration, inte så okej att jag vill dela med mig av nånting. Men ändå helt okej. Det är nog för att vi är ett, survädret och jag. Kanske har jag funnit min själsfrände?

Vi ses igen bloggen. När jag har hittat livet igen.

Thåström – Sönder Boulevard - Edit
vackert, och ingenting annat