petralövberg

Sitter i sängen, äter hårdbröd utan underlägg och känner mig sådär lite lagom wild and crazy. Det är väl ungefär det mest nervkittlande jag kommer åstadkomma idag, om jag inte hoppar ner i en icke-säkerhetsbruten bandsep eller liknade.

Imorse kom hem och tänkte lägga mig för vad som kändes som döden. Men. Någon spelar musik. MUSIK! Klockan halv sju på morgon. När jag har jobbat natt. Nästa gång jag hör Forever Young (version totalslakt av låt) kommer jag att spy. Jag gick ner till grannen, psykringde på dörrklockan tills den livsfarliga råttan (läs: den lilla hunden) vaknade och började skälla. Jag flydde upp till min lägenhet och ringde ner till våningen under istället. Tre obesvarade samtal och ett argt sms senare tystnade oljudet och ett ursäktande meddelande som förklarade att det var väckarklockan som lät kom till min telefon. Jag ska köpa honom en riktig klocka som endast väcker den/de det är tänkt, inte ljuder genom hela huset som ett jävla flyglarm.

Då vet ni det.

Jag sitter i fickis och är såhär outhärdligt trött att jag knappt kan skilja på upp och ner. Skrot är det också. Trötthet skapar irritation. Jävla stenjävlar.

Adrian Lux – Teenage Crime - Radio Edit - Discodans

Julafton på sovringsverket. Har en medarbetare som för dagen matchar lkab-byxorna med skjorta och röd sidenslips, vi har fått chokladaskar (som jag väntat) och krigat mot ohindrat sprutande brandposter (1-0 till den trasiga ventilen måste jag erkänna, är fortfarande blöt).

Om knappt en och en halv timme stämplar vi ut, går på gymmet och sen - för att verkligen vara säker på att förstöra denna dag - åker till Pajala. Fast jag har ju världens bästa farmor och farfar, men står fortfarande fast vid åsikten att deras nuvarande bostadsort är att gå lite för långt. Gällivare/Malmbergets liten-håla-status dög gott åt mig.

Jag sitter i fickis och surar över mitt paket som inte anlänt ännu. Det skulle komma igår. Snö-jävla-kaos. Lär en hantera vintern föfan.

Trött. Smutsig. Grinig. Allmänt sliten.
Och idag har jag massor att göra.
Vilken tajming.

Jag vill döden dö. Kriminellt trött. Förmiddagsveckor är ingenting att hänga i granen. Inte ens på självaste julafton, vilken jag för övrigt ska spendera först i gruvdammet, sedan i en bil och tillsist krascha i Pajala - även känt som världens dödaste dö-hål. Nu måste jag iallafall åka till ishallen. Är sjukt taggad. INTEEEEEEEE.

Jag är kall, trött och fenomenalt glad. Min vän är tillbaka i staden, om än bara för en snabbvisit. Nästan så att man vill fälla en tår (eller tretusen).

Såhär (föreställ er ett oändligt lång väg, som leder rakt ner i ett stort hål, av trötthet) död är jag. Petra med knappa tre timmar sömn i kroppen. Tillbaka på sovringen iallafall. Lite skitig, mycket sliten. Sen körde jag ben på ett iskallt gym. Ännu skitigare, betydligt mer sliten (som om det vore möjligt). När jag kom hem fick jag ett ryck och alla kläder åkte ut ur garderoben. Jag kastade iväg över tjugo klänningar tror jag. Snacka om att man behöver rensa oftare. Min mor kom hem och hon är tjatig och stör min koncentration tillika lugnet som tidigare rådde i lägenheten. Livet suger. Har jag hört. Snart är det iallafall slut på dagens lidande. Kommer totaldäcka efter maten. Big time.

Fan alltså. Vilken jävla vecka. Fuck bilar, jobb, cocktailpartyn (framförallt), civilisationen i allmänhet. Jag går under jorden nu. Fast tvärtom, upp på berget. Hej sovringsverket. Imorgon kör vi, du och jag.

Att springa ihjäl sin rygg. Just don't.

Backa inte med motorvärmarsladden i. Bara så ni vet. Embrace the lkab-money säger jag bara. Lägg dem på något vettigt. Inte en ny grill iallafall. Gör inte som mig helt enkelt. Jag blir så less.

December-spellistan är gjord. Och det blev en totalförändring. Sjukt skumt. Men jag känner mig sjukt skum idag. Och taggad. Synd bara att man inte fick utlopp för överskottsenergin och rycken. Igår dansade jag helt galet mycket. Om man kallar det dans. Jag kände mig mest som en hypad duracellkanin. Tvivlar starkt på att det räknas faktiskt.

Plåtkäft. Omgång 2. Vet inte riktigt. Är det värt det?

Jahapp. Då blev man över ett telefonsamtal gruvarbetare igen. Uppladdningen inför Sovringsverket - vol. 2.0 är två veckor lång, två veckor Safarisvett. Ska käka grus fram till dagen innan jag börjar i Gränsen (har ju alltid sagt att det är viktigt att vara pigg och utvilad i livet, så man orkar liksom). Jag kommer kola av. Jag kommer inte få vara ledig - på riktigt - förrän jag dör (lär ju dock inte ta alltför länge). Jag har insett det nu. Vilket mörker. Fast jag kan faktiskt inte annat än medge att jag saknat dammet, de många trapporna och mörka utrymmen, mitt skiftlag och till och med även kaffeautomaten.

Jag är helt sjukt besatt i Om Black Jim, den är fantastisk. Jag är helt sjukt irriterad på min gitarr, vars a-sträng har gått av. Jag är helt sjukt förkyld, igen. Jag är helt sjukt trött också, sov nästan ingenting inatt. Snart har jag helt sjukt mycket träning, och som vanligt blir det väl en timmes spolande av isen. Sjukt ovärt egentligen. Jag har helt sjukt snygga ritningar på min rygg också, tack Tomas. Nu har jag sjukt bråttom, men den nyss ovannämnda låten är inte slut än så att lämna datorn ses som en omöjlighet för tillfället. Hej.

Det finns en anledning till att jag kallar min bästa vän för Monstret.

Fredag kväll. Klockan är 20:33. Petra, nitton år, sitter och läser om muskel- och ledstabilitet. Frivilligt. Imorgon åker hon till Pajala. Inte alls lika frivilligt.

Jag har jobbat mig hjärndöd idag (jag lovar, jag var inte det innan). Här får ni ett smakprov på den fenomenala icke-intelligens som tagit mig med storm idag.

M: Petra, är vattnet bytt?

Jag: Va?

M: Är vattnet bytt..?

Petra: Va? Är vattnet blött?


En liten stund senare (diskussionen kretsar kring Åsa, hennes asienresa och magsjukor):

E: Tänk så får hon.. vad heter det där nu igen? (syftar på sjukdomen sarmonella)

Jag: Sån där mozzarella kanske?

Det är fan inte okej längre. Jag behöver låsas in.

Jag sitter under två täcken, med både tränings- och mjukisbyxor och fleecetröja. Ändå fryser jag. Svin-jävla-kallt. Men man ska väl inte klaga, kolla på de stackars sörlänningarna som både har snökaos och köldchock. I tidningarna får de överlevnadstips. Det är ju nästan patetiskt, haha!

Det är december nu (no shit) och jag tänkte fördröja mitt gymmande litegrann idag. Ska kolla julkalendern (hej, det är jag som är petra, f10). Julkalendern som var så bra förut. De senaste åren har jag inte ens kollat och innan dess var det ju bara svammel. Nej, tacka vettja Greveholm.

Idag är det ishall ishall ishall som gäller efter jobbet. Som jag längtat! Nä, nu börjar ju julkalendern (tror jag?). Ska göra mig frukost och bänka mig framför teven. HEJ.

Den går på repeat. Om och om igen. Det är enastående vad den där mannen kan. Thåström är min Gud, alla kategorier.