petralövberg

Såhär (föreställ er ett oändligt lång väg, som leder rakt ner i ett stort hål, av trötthet) död är jag. Petra med knappa tre timmar sömn i kroppen. Tillbaka på sovringen iallafall. Lite skitig, mycket sliten. Sen körde jag ben på ett iskallt gym. Ännu skitigare, betydligt mer sliten (som om det vore möjligt). När jag kom hem fick jag ett ryck och alla kläder åkte ut ur garderoben. Jag kastade iväg över tjugo klänningar tror jag. Snacka om att man behöver rensa oftare. Min mor kom hem och hon är tjatig och stör min koncentration tillika lugnet som tidigare rådde i lägenheten. Livet suger. Har jag hört. Snart är det iallafall slut på dagens lidande. Kommer totaldäcka efter maten. Big time.