petralövberg

Att fördriva tid. Något jag vanligtvis brukar vara helt suverän på. Men att den 10h lång väntan på tåget i övik att gå fort.. Not so much.

Har dock haft det rätt trevligt ändå. Haft lite reunion med några av mina tjejer som kom hit till träningslägret idag. Massa skitsnack och massa mat. Precis som vi vill ha det ;) sen har det väl gått mindre fort.. Min rygg värker och jag vill helst av allt bara sova tills jag dör. Typ.

Om tre timmar går tåget. Då får jag svimma av. Och åka norrut. Lite blandade känslor där. Tror dock malmen saknat mig rätt mycket, så måste tillbaka och styra upp verksamheten lite. Hehe.

Trött. Å de.

Är i övik nu efter en hel del kaos, en flygresa, snabbvisit hos Matilda i Umeå igår, tåg söderut samt några timmar utbildning på och utanför isen idag.

Båda mina väskor; handbagage OCH rullväskan, har lyckats gå sönder inom loppet av 12h. Den förstnämnda mitt när jag försökte kaospacka i Stockholm, rullväskehelvetet på Arlanda. Den måste man numer bära eller knuffa för att föra framåt. Att den är proppfull och väger fläsk gör inte saken bättre.

Jag och min eviga tur/karma/vad man nu vill kalla den. Hatar den gör jag hursomhelst.

Imorgon har vi redovisning av ett grupparbete, lite föreläsning och lite praktik och avslutar dagen med ett skriftligt prov för att klara kursen. Detta skulle enligt uppgift vara helt omöjligt att misslyckas på. Men ska universum få sin vilja igenom måste ju någon vara den första med det också.. Hehe.

Nu tänkte jag - hör och häpna - ta en promenad. Min rygg mår typiskt dåligt av alla resor och detta eviga väsksläpande.

Peace. Eller nåt sånt.

Har skaffat mig en jävligt konstig dygnsrytm den här veckan, gått upp vid halv sex-sex varje morgon, haft ihjäl mig med träning/shopping/häng hela dagarna så varit helt slut om kvällarna och somnat tidigare och tidigare för varje dag som gått. Somnade åtta igår, vaknade nyss. Klockan är 03:40 och det är fortfarande mörkt ute. Mörkt på natten - ett annat plus med sommaren i södra Sverige!

Får försöka sova lite till eller fördriva tiden med How I Met Your Mother. Tjingeling.

Jag har en sån awesome ledigvecka så ni anar inte. Är så nöjd att jag inte ens lägger ner tid till att tänka på att den faktiskt snart är slut och att jag faktiskt måste åka norrut och leka i världens största grushög i en vecka.

Toktränar på världens bästa gym, äter espresso house's muffins (som mest troligt kommer vara största orsaken tillsatt jag dör en förtidig fetmadöd vid 35), steker i attackhettan och spenderar kvällarna i soffan framför How I Met Your Mother. Har dessutom shoppat mig själv och mitt bankkonto till ruinens brant, som att det inte finns någon morgondag. Just nu har jag och mina jag det så bra att det inte behövs någon sådan heller.

Om morgondagen ändå skulle råka dyka upp imorgon ska jag ta mitt pick och pack och flyga till Umeå och hälsa på en väldigt saknad vän, sen därefter styra stegen mot Ö-vik och två dagars skridskoåkande/utbildning.

Och det var det.
Hej.

Såhär cool är jag när jag skuttar iväg till gymmet kl 6 på morgon.

Helveteshettan hittade tillslut till Stockholm också. Äntligen!

Har spenderat större delen av eftermiddagen i Humlegården, mer i form av en albinosäl i en svettpöl än en människa som solar i en park. Jag är så fräsch, jag vet.

Eftersom jag tydligen inte får träna varje dag (vill behålla mina lårmuskler - och alla andra muskler och leder för den delen - i sina fästen i fortsättningen) tog jag en promenad imorse. Alltså det här med att promenera, totalt slöseri med tid. När det kommer till träning - visst - det är det bästa jag vet och det är jag aldrig för lat för. Men det här med vardagsmotion, helt värdelöst. Har ingen poäng med detta egentligen, ville bara konstatera faktum.

Ikväll tänkte jag göra så lite som möjligt. Äta godis tror jag. Bara det att jag inte orkar gå till affären och införskaffa något. Som sagt, det där med att promenera... ;)

Less på äckelkirunasommar. Åker till Stockholm. Vädret följer med och ersätts i Kiruna av strålande sol och 20 grader varmt. Här sitter jag i snålblåsten och blir inte det minsta brun.

Vad är felet på min karma? Vad gjorde jag i mitt förra liv som är så hemskt att jag ska behöva lida för det - hela tiden!?

Har tröstshoppat lite (mycket), det får man göra när man både har otur med hela livet rakt igenom och dessutom fått lön. Så det så.

Hej.

Känner fortfarande lite såhär:


Avada kedavra, bitch


Och inte mycket mer.

Jag vill fortfarande typ dö/döda allt och alla i min närhet. Tur då att jag nästan totalt saknar kontakt med omvärlden då jag sitter och trycker hemma i lägenheten och kollar på Lejonkungen.

Det regnar ute - vilken skräll. Har varit ute på bota träningsvärk-mission #351, det var kallt, blött och hade ingen som helst effekt. Hakuna matata, inga bekymmer som de säger i världens bästa film. Finns ju som sagt hiss på jobbet ;)

Nu ska jag äta middag och sen jobba. Snart är det måndag och jag åker iväg, tänkte försöka se solen, träna på världens bästa SATS, läsa böcker och ha det bra. Och åka lite skridskor på slutet. Ledigvecka när den är som bäst.

Hej.


Ganska ensam i regnet på Matto idag faktiskt

Nattskift nummer tre. Mest värdelösa veckan i hela världshistorien har snart nått halvtid. Dras med en träningsvärk från helvetet, kan inte röra mig. Har försökt att träna bort skiten, två gånger idag. Utan resultat. Måste man se något positivt i detta (vill helst bara sprida ondska omkring mig idag) är denna uppstartsvecka snart slut och min kropp kommer förhoppningsvis vara inne i vanliga tränings-tempot igen. Får man ju hoppas.

Jag är less på "sommaren", vill mycket hellre åka skidor än vandra omkring i nån slags semi-årstid och låtsas som att jag tycker att det är kul.

It's not.

Ska gå och sprida lite förödelse och negativitet omkring mig i verkliga livet också. Och drömma mig till Paradiset, vintern och några snötäckta toppar.

Tack och hej.

Sommar i Kiruna är ett jävla skämt. Idag kan man blåsa bort om man vill, i kylan. Igår bjöds det på spökzombiedimma och äckligt jävla duggregn. Jag har ingenting mer att säga. På måndag åker jag till Stockholm och då jävlar, huvudstaden, ser ni till att ge mig lite sol. Har total brist på både d-vitamin och tålamod.

Hej.

Dylan. En sån kille.

..Sa universum igår och bjöd mig på en shot.

Lite seg idag, men dygnet helt klart färdigvänt inför den stundande nattveckan. Ska bli roligt att jobba när man legat och stirrat i taket i två veckor. Så malmen, passa dig, jag är på hugget. Jävlar vad jag ska skotta. Bästa sättet att bränna av lite överskottsenergi på.

Har duschat och tänkte städa upp krigshärden jag kallar för hem. Äta mat och hämta min cykel. Inga storartade planer, men helt okej lagom för en söndag som denna.

Gårdagens tortyr på Lombia. Så underbart skönt att få svettas lite igen!

Idag fick jag nog och åkte tillslut till Lombia. Min kropp behöver rehab och eftersom jag var feberfri idag såg jag inga hinder att försöka neka det stackars sargade åbäket det enda som gör allt lite bättre.

3 veckor skadad med 2 veckor dödssjuka på det, formen är på botten... Tanken på att jag nu måste starta om helt och hållet med sommarträningen känns lagom peppande. Men inte mycket man kan göra åt den saken, lär ju gråta blod de första passen bara. Ingen biggie..

Sov lite väl lite inatt, tog en lite väl lång powernap i eftermiddags. Hejdå nattsömnen. Måste införskaffa en film eller två att fördriva tiden med.

Adios.

Penicillin, vilka grejer alltså.

Har förvisso svettats som en gris under natten då penicillinet drog ut feberdemonerna likt en exorcism men vaknade imorse normaltempererad och till synes väldigt pigg. Väljer nu att inte uttala mig om huruvida jag tycker om detta tillstånd bättre eller sämre än feberkoman. Men piggare, det är jag utan tvekan.

Såhär snygg får man bara vara när man är sjuk. Folk runt omkring en hade haft såna ständiga mindervärdeskomplex annars. Stackars människor...

Någon sadistisk sate där uppe läste mitt förra inlägg och tänkte "höhö, nu ska hon få se på totaldäckad", tryckte på dödssjukeknappen och skickade tillbaka skiten ner på jorden. Ner i min hals.

Har åter igen 40 graders feber och vill mest bara dö. Har åtminstone varit till sjukhuset och fått "hjälp". Ett av de snabbaste läkarbesöket i världshistorien och under de ca 2 minuter och 15 sekunderna jag var där inne lyckades han stressa fram nån diagnos. Blev sen utkastad och skickad till Apoteket där jag fick lite penicillin. Primärvården visar sig från sin allra bästa sida. Igen.

Blev en till ofrivillig ledigvecka alltså. Men med tanke på att jag spenderade hela förra veckan i en stor feberdimma tycker jag att jag borde få vara ledig nästa vecka också, för att återhämta mig. Hitta lite livsglädje. Tror dock varken universum eller Lars-Eric Aaro jobbar så... Trist.

Hej.

Det här med att vara sjuk och totaldäckad är vid närmare eftertanke bättre än att vara sjuk men någorlunda pigg så länge man inte gör nånting.

Min dödsfeber har nu övergått i en helt vanlig halvtaskig förkyldning. Jag ligger tydligen dessutom i riskzonen för att dra på mig en lunginflammation så får absolut inte anstränga mig.

Först skadad, sen sjuk. Vilken jävla träningssommar detta har blivit.

För att dämpa rastlösheten och ändå inte korsa någon slags gräns till överansträngning (trappen till tvättstugan var en tillräcklig utmaning) har jag kollat Game of Thrones och ätit mackor hela dan. Sen hittade jag mina kära tuschpennor. Och det spårade. Igen ;)

Att ligga på en skola i Falkenberg i världens högsta feber och halsont. Har provat det nu också. Går väl inte in på nån top-10-lista med de roligaste sakerna man kan göra på sin ledigvecka. Att faktiskt kunna delta på konståkningslägret jag åkte hit för att vara med på hade känts som ett mycket bättre alternativ. Men man kan inte få allt. Förhoppningsvis är jag friskare imorgon och kan dra mig mot ishallen en timme eller två iallafall.

Inte mycket mer på hjärtat. Lever ju nästan iallafall.

Hej.

Såhär fint är taket jag legat och stirrat på i snart två dagar.