thåström

Jag vet.
Vi har inget sunt förhållande.
Men han är fantastisk.


den alltför bekanta söndagångestens återskomst


- ge mig nåt som tar mig någonstans


söndag trettioförsta oktober

Jag vaknade imorse med huvudet på min vrålande dator, fullt påklädd under täcket. Tittade på klockan och kom fram till att jag sovit i nästan fjorton timmar. Konstaterade också att min hand var totalt bortdomnad och att jag hade blåbär i ansiktet. Ni som tror att jag var ut igår, tänk om. Så var det faktiskt inte, jag var bara helt fantastiskt utslagen. Shit happens, har jag hört att man kan säga.

Mamma ringde, hon hade "parkerat" bilen. I diket. Uppe i Luossabacken. Pappa var arg, ingen större överraskning där inte. 
 
Glömde betala min teliaräkning i tid, igen. Jag är hopplös. Lika hopplös som den nyss nämnda föräldern är på att köra bil. Det går säkert i släkten, det där med hopplöshet.

Nu ska jag dricka lite mer kaffe och bege mig mot gymmet och sen vidare ner till ishallen. Nästa vecka har jag eftermiddag, alltså inget liv. Det är ju kul. Inte.

Adjö.
jag tänkte bara tillägga att halloween inte är min helg


fredag tjugonionde oktober

Jag är nyss hemkommen från ishallen och frusen som en nakenhund på nordpolen. Ett tips: glöm inte överdragströjan till träningen nästa gång (glöm heller inte att du har träning och att du inte ska på gymmet, packa därför inte träningsväskan med gymkläder, glöm inte heller att ringa din far tillika privata chaufför för att komma till den nämnda träningen..).

Ikväll kanske det blir hockey. Eller tansit. Eller både och. Kombinationer vi gillar, starkt. På tal om starkt ska jag snart äta thaimat, men inte förrän jag diskat (kan verka som mitt största intresse här i världen, diskning alltså, då jag gör det konstant både hemma och på jobbet. Skenet kan bedra ibland om man säger så).

Jaja, på återseende.


musik återskapar minnen, denna låt är inget undantag

tisdag tjugosjätte oktober

Jag saknar den där inspirationen, ni vet. Och så välkomnar jag tanken på att tionde december sakta smyger sig närmare. För då är jag fri. Vissa kallar det visst arbetslös, men som att jag bryr mig om det. Jag kallar det fri. Sen blir det Gränsen hela säsongen, med arbete men samtidigt fri som en fågel i paradiset, skulle vilja se mig själv bli less på det där stället. Kommer den dagen, det är nog då det är ute med oss.  

Jag behöver lite mer varierad musik. Det är mycket jag och Thåis just nu. Han hjälper inte med livslusten iallafall, men han är underbar ändå.

Plötsligt hände det förresten (nej, jag vann inte på triss). Plötsligt var jag och Monstret ensamma kvar i stan. Hur detta hände, det är det största mysteriet. Det var ju vi som skulle dra först, vi som skulle uppleva och njuta av livet i stora vida världen, det var ju vi som inte skulle bli fast. Nu har vi två vänner på andra sidan jorden, en i huvudstaden, två till i turkiet och sist men inte minst en hos sin boyfriend i sveriges blåsigaste stad (luleå för er som undrar). Och jag och Tiddis är kvar här. Kiruna. Det här var inte tanken. Verkligen inte.

Imperiet – Alltid rött alltid rätt
Thåström – Släpp aldrig in dom
lyssna och njut, vettja

-


jaha, Han verkar via internet nu också. inte någonstans får man vara ifred

 Tror Gud börjar bli lite desperat efter nya anhängare. Rätt åt dig, gubbjävel.


lördag tjugotredje oktober

En fenomenalt ful bild. Två fenomenalt fula vänner. Och jag tog priset. Såklart.
Gud, vad gjorde jag dig egentligen? Är det något jag borde komma ihåg?


welcome to the dark side, we've got wine and créme brûlée

Mamma har gjort Creme Brûlée och ska iväg till sina vänner medan jag måste äta köttfärssås för tredje dagen i rad innan jag stressar vidare till jobbet. Var finner man rättvisa här i världen? Inte är det på Juliebögatan iallafall.

... ja, vad det nu är för dag. 20:e iallafall.

Fickis. Ni är riktigt överraskade va? Tänkte väl det. However. Jag sitter här. Gossip Girl på Kanal5 Play. Inte ett skrot att plocka än så länge (eller så har monitorn med varningslamporna gått sönder. Inte så troligt, men ändå). En ultimat fickisupplevelse helt enkelt.

Har ingen koll på om det är måndag eller fredag, morgon eller kväll. Men det spelar ändå ingen roll egentligen. Det snöar ute och jag är lite lycklig i smyg (visar man känslor är det alltid, oavsett situation, någon eller något som förstör den efterlängtade euforiska upplevelsen, det är fakta, så det är bäst att hålla allting i säkerhet, bubblandes i det kroppsliga känslokassaskåpet). Har inte satt en fot utanför dörren idag, förutom när jag skulle till ishallen. Har knappt varit ute ur mitt rum för den delen. Jag trivs med mina eremit-pauser från verkligheten, man behöver såna ibland också.

Upper East Side lockar lite mer än bloggskrivande just nu.
XOXO

?

Jag tror att själen tillslut gav upp och lämnade mig ensam kvar. Själen. Och hjärnan. Muskelfunktionerna. Allt. Jag har nu, klockan 03:47, varit vaken i snart 23 timmar. Av dessa har jag spenderat 14 på jobbet. Min tänkta stödvila efter förmiddagsskiftet gick såklart åt skogen, det blev ett gympass plus en isträning istället. Jag är så fenomenalt korkad. Fortsätter det såhär kommer jag snart behöva utredas, eller typ lobotomeras. Nånting är ju galet, det är ju ett som är säkert.

Jag är så trött att till och med pannan har domnat bort.

Go Petris

tolv minuter

Det är det som återstår.
Sen ska jag bara gymma, gå på stan och sist men inte minst hämta Monstret. Sen blir det jacuzzi och bubbel, vi gör det iallafall med stil. I början åtminstone.

fred ut (borde finnas en sån knapp på in- & utstämplingsmaskinen)


fredag femtonde oktober


gissa vad jag längtar efter, sisådär en halv gång.

Idag är det fredag, KUJ har urspårningsproblem och vi ingen sten.
Ikväll ska jag byta ut leriga kängor och arbetskläder mot partygaloscher
och lyxförpackning. Typ. Lite trött är jag, men vad gör man inte för Serris
efterlängtade artonårsdag?

torsdag fjortonde oktober

Jag är lite off för tillfället. Dels beroende på att min GG-box ännu inte anlänt och att jag därför lider av abstinensbesvär likt vilken gammal avdankad heroinist som helst, men kanske mest för att jag håller på att stressa ihjäl mig med jobb, träningar, mat och läkarbesök (icke att förglömma, jag älskar kiruna sjukhus).

Jag är på jobbet nu, och provtagning står på schemat insåg jag just. Ska kila iväg och göra det nu, sen vakta lite skrot. Skrot är min grej, helt klart. Jäh.


xoxo

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Säsong två slut. Jag fick ögonblickligen världens abstinens och det känns oklart om jag kommer överleva detta. Denna väntan. CDON, var är ni? Var är min box? Box box box box box!? Hjälp.

måndag elfte oktober

Är det lite oroväckande att jag dansar disko i fickiskuren - ensam - såhär en måndagsmorgon i oktober?

Lite kanske.
Men jag och Lady Gaga har det rätt trevligt.
Eller rättare sagt jag, Gaga och Alejandro.
Vilken trio!

(Jag borde bära ut radion och släppa ner den på en av långlinjerna som sen tar den till krossen och ja.. gör vad krossar gör bäst helt enkelt).

söndag tionde oktober

Gossip Girl-soundtracket är fyllt av MGMT-låtar. Suveränt. Men det får mig att sakna the past, så att säga. Förut. Det var så mycket som cirkulerade. Så mycket liv i och runt omkring mig. Vad hände med allt egentligen, med gnistan och den där viljan att pressa fram så mycket roligt ur tillvaron som det bara var möjligt? Sure, jag har gjort en hel del jävligt korkade och fruktansvärt blonda grejer. Men kul, det hade jag, inget snack om saken.

Och dumt eller inte, det hände iallafall nånting.


och dagens i-landsproblem

MacBook eller svindyra - skitsnygga - skidkläder?
Spelar ingen roll vad man väljer, det kommer ruinera mig ändå.

onsdag sjätte oktober

Jag är less på min förkyldning, så idag ringde jag till vårdcentralen. Och hör och häpna - jag kom fram! Fast, ni vet ju att det är Kiruna sjukhus vi pratar om... Jag fick inte ens någon tid, bara ett "du har ju varit sjuk så länge, så du kan ju vänta lite till". Vem säger så? Jävla idioter. Hoppas nästan på att dö inom kort så att någon (tiddis, mamma, pappa - feel free) kan stämma dem för total inkompetens och ohjälpsamt beteende.


Har hunnit med lite andra mycket trevliga saker, ett benpass, ett ispass, en långfika på Safari, en stadsrunda med två fina vänner, en kopp te och skitsnack. Nu är det bara disken kvar, och sen avsluta dagen med det sista ispasset tio över nio. Läggdags egentligen, men vad gör man inte för att slå ihjäl sig liksom?

söndag tredje oktober

Yeah, I'll miss the boredom and the freedom and the time spent alone
En gammal goding hittade tillbaka till mig igår, den gör mig lite lätt nostalgisk. Sådär. Å de, å dedär.




Jag sitter på joppet. Idag är det invalidgänget som styr styckemalmen. Vi är rätt grymma, jag och min kompanjon. Det vankas thaimat, det är sista skiftet innan ledigvecka, det är otroligt nog inte alls svårt att hålla sig vaken här i fickis. Det är bara skönt helt enkelt.  

Och förresten, egentligen skulle jag födas idag. Och GP, även kallad Sälen, har äntligen löst gåtan om min extrema fallenhet för att alltid komma försent; jag kompenserar för att jag föddes för tidigt. Men frågan är väl bara om jag inte kommit sent i total tid mer än den knappa månad jag äntrade världen förtidigt.

hey, failure

Jag är kvinnan som misslyckas. Med allt. Jag vet fan inte, jag kanske har dålig karma, dålig tajming, dålig koll, dålig hjärnsubstans eller bara dålig kondition eller nåt. Nån däruppe måste ju iallafall hata mig. Nån som besitter makten att straffa mig också, för mina skönhetsfläckar. Fuck you, säger jag då.

Idag skiner solen och höstgriset lyser med sin frånvaro, jag hade personligen välkomnat lite regn och dimma. Känns bättre om min omgivning utstrålar samma livsglädje som mig. Ingen alls, dvs.

Nej.
Ge mig snö.
Och vinter.
Ett meningsfullt liv hade inte varit fy skam det heller.
Nu ska jag kolla ett GG-avsnitt, göra mig en matback, träna och sen jobba. Det där med att socialisera, det är helt klart överskattat. Eller?

RSS 2.0