söndag trettioförsta oktober
Jag vaknade imorse med huvudet på min vrålande dator, fullt påklädd under täcket. Tittade på klockan och kom fram till att jag sovit i nästan fjorton timmar. Konstaterade också att min hand var totalt bortdomnad och att jag hade blåbär i ansiktet. Ni som tror att jag var ut igår, tänk om. Så var det faktiskt inte, jag var bara helt fantastiskt utslagen. Shit happens, har jag hört att man kan säga.
Mamma ringde, hon hade "parkerat" bilen. I diket. Uppe i Luossabacken. Pappa var arg, ingen större överraskning där inte.
Glömde betala min teliaräkning i tid, igen. Jag är hopplös. Lika hopplös som den nyss nämnda föräldern är på att köra bil. Det går säkert i släkten, det där med hopplöshet.
Nu ska jag dricka lite mer kaffe och bege mig mot gymmet och sen vidare ner till ishallen. Nästa vecka har jag eftermiddag, alltså inget liv. Det är ju kul. Inte.
Adjö.
jag tänkte bara tillägga att halloween inte är min helg
