eliten. och petris.
JAG SAKNAR MINA BÄSTA.
Hej världen
Kick-off igår. Trött idag.
oh, the world won't understand
..it's left no time for us
Utanför fönstret singlar snöflingorna sig ner i sakta mak mot marken. Innanför sitter jag och pluggar matte och lyssnar på Broder Daniel. Försöker åtminstone, det där med matten alltså. Vet inte riktigt vad som hände med motivationen, men borta är den. Har istället hällt i mig ca tre kubikmeter te och ätit chips. Ingen slående kombination, för övrigt.
En sån här typisk söndag. Det finns såna i paradiset också, konstigt nog.
Igår var det skidpremiär. Skidor. Snö. Åh. Även om det saknas en meter eller två. Men åter igen - man kan inte få allt. Synd bara att det inte var ryggvärken som uteblev istället för snön.
Jag ska försöka mig på ett ryck. Sen kanske gymma. Leva livet. En söndag som denna.
So play me some from 1954
Inackorderad och uppackad i paradiset nu. Har dock redan ångest över att inte få åka skridskor. Hjälp mig. Jag behöver en ishall, jag vill ha mina skridskor på fötterna, ensamheten på en alldeles orörd is och frihetskänslan det frambringar, jag behöver mitt illaluktande lombia (eller en lobotomering kanske också hade varit ett alternativ). Hursomhelst. Tror att jag ska smyga mig in till stan imorgon och sno till mig en istimme eller två. En avskedsåkning. Sen är jag klar för paradiset. För det är ju faktiskt så, det är just här jag mår som bäst.
Utsikt från mitt fönster. Gött.
Idag åker jag hem
Hem till mitt för tillfället alldeles för snöfattiga paradis. Men ändå. Det är ju Gränsen. Det är hemma.
Jag längtar.
Först ta tag i kaoset, sen kolla hockey och tillsist tanka blå pärlan (bilen har skött sig prima sen lilla trotsåldern här i början av veckan) och börja rulla.
Awesome. Typ.
lungt och skönt med lite kaos
Jag är så glad att det är fredag, här där jag ligger i min säng och blickar ut över kaoset som mitt rum i dagsläget bjuder på.
Ibland är det bara så fruktansvärt skönt att slänga sig i sin obäddade säng, kasta alla kläder omkring sig och skita i allt. Måste dock tillägga att det inte bör göras en vana, så som det blivit i detta fall. I mitt liv. Ingenting blir någonsin gjort. Jag skiter i det mesta. Pretty much all the time.
Och hur jag nu ska hinna städa upp detta kaos, jobba, packa gränsengrejerna, valla skidor, tvätta bilen och ha avskedshäng med mina vänner innan söndag är ett mysterium. Men ändå.
Här ligger jag, fredag kväll. Och jag skiter i allt.
and I am ready for the purple fall
Ungefär såhär glad var jag idag innan allt gick åt skogen.
Observera innan.
fuck mondays
Vaknade upp.
Konstaterade att det var alldeles för ljust för att klockan skulle vara sex och drog då förtvivlat slutsatsen att jag missat träningen. Ångest.
Min annars så strikt följda måndagsrutin är nu totalkrossad och jag vågar knappt tänka på vad resten av den här dagen - och veckan - har att bjuda på.
FML.
garanterat myggfritt
Direkt jag går utanför dörren vill jag gråta. Det är så kallt att det knappt går att andas. Nån borde chartra iväg oss till Karibien tider som dessa. Försökte åtminstone dämpa ångesten med en Safarifika tillsammans med ett gäng puckon - måste säga att det hjälpte litegrann faktiskt.
Nu ska jag försöka att hålla tidsschemat till kvällens personalfest aka AP-träff hos Esko. Än så länge är jag i fas. Får väl se hur det ligger till om en timme. Höhö.
det här hade inte skadat desto mer..
only I can live forever
Inatt har jag drömt att det var krig i trollkarlsvärlden och Lord Voldemort var ute efter mig. Emma hade tagit min trollstav så jag var lite lätt hjälplös, särskilt eftersom Tiddis vägrade komma till min undsättning utan istället körde ut för en massa stup med en konstig liten bil där hon hade gömt en stor schäfer som hon snott av Åsa. Hon lämnade även fröken Karlström esam mitt ute i Norrbottniska urskogen minst lika hjälplös som mig - trots att trollkarlskriget utspelade sig på Norrmalmstorg i Stockholm och Julia inte hade Voldemort efter sig.
För er som detta makes no sense, så att säga - det gör det inte för mig heller.
Men jag tror att jag tillslut överlevde.
Alltid något.
