jaha.

Igår kom chocken - vi ska åka i magtröja på uppvisningen. Tack gud.

Tänkte att jag börjar oroa mig för det först på måndag, mamma har bakat lussebullar. Och det kan man inte motstå. Alternativt att jag kör en straight lussebulle-diet under julen. Tror tyvärr att avsaknaden av protein och diverse andra näringsämnen kanske hämmat min träning litegrann, å de. Får snabbspola tillbaka tiden till typ 2005, hade vart grejt. Kanske skippar tandställningen dock.

alas, my children!

Jag är tillbaka i Sverige. Såklart med den där obligatoriska jaghatardethärjävlaskitlandetochvilldö-deppigheten de hänger på en vid passkontrollen på Arlanda. Känns lite orättvist faktiskt, vad har jag gjort liksom?

Uppenbarligen nånting. Något fasansfullt och oförlåtligt dessutom.


Är dock kvar i huvudstaden, vilket ändå ungefär kan ses som att jag blev hängande i fotleden i ett rep påväg ner till botten av avgrundshålet. Typ som när Jack Sparrow faller ner för ett stup när han försöker rymma från ett gäng kannibaler i Pirates of the Caribbean - Dead Mans Chest. Där hänger han, och det hade kunnat vara värre. Dvs, ändå helt okej.


Kolla ca 3:20-3:55. Illustrerar känslan rätt bra ändå. HEJ.



Frosseri version 2.0

Sista Vietnam-middagen, nu kör vi;

Tre olika sorters vårrullar
Biff med grönsaker och friterade nudlar
Glasnudlar med fläsk
Vietnamesiska dumplings
Vietnamesiska pannkakor
Nån äcklig pudding-grej med korv
Mangosallad med bläckfisk
Papayasallad med torkad biff
Papayasallad med jordnötter
Revbensspjäll
Bland annat...

Till detta en himla massa såser

Hello fatgirl_91, nu åker vi hem och tränar.


in god we trust

När klockan ringde imorse frös helvetet till is samtidigt som världen gick under. Kändes det som. Uret stod på 04:00 och cirka tre timmar senare satt vi på planet mot Vietnam. Hejdå Bangkok, för denna gång. Hade en trevlig kväll hemma hos familjen Öskog igår. Åt lite tacos, åkte lite bil och dunkade 90-talsmusik. Perfekt avslutning på en kort men trevlig Bangkoksvistelse.

Nu är jag sådär rese-äcklig och ska duscha innan vi drar ut på mission - äta middag i Hanoi-kaoset. Puss!


Frosseri, en dödssynd har jag hört

Jag vet inte om jag klagat någonting såhär officiellt om bristen på frekventa måltider här på ön. Jag, som vanligtvis har en mer intensiv matcykel än Hoberna i Sagan om Ringen (de äter tre mål mat före lunch, så ni har något att relatera till), har varit helt dödligt hungrig hela veckan med 10 timmar mellan varje matintag. Idag förstod jag äntligen varför: avslutningsmiddagen.

Håll i er, det här serverades på vårat bord; grönsallad, stekta grönsaker med cashewnötter, majskolvar, vårrullar, tom yum-soppa, grön curry-gryta, grillad kyckling, fläskfilé och biff, ris, pommes frites, scrambled eggs med korv, tretton tusen olika såser och inte så mycket mer. Och crêpes med jordnötssmör till efterrätt.

Eftersom alla redan slutat läsa denna roman av maträtter - ni har fattat poängen va - kan jag bara meddela att jag är så mätt att jag inte kan röra mig. Förvånad, någon? Tänkte väl det. Men iallafall, siktar på en fet löprunda imorgonbitti. Jag och mördargetingarna. Yäh!

Nu ska jag sova. Puss!


It's all just an act

Lite missvisande bild. Jag är såhär typiskt känslokall för tillfället, kanske är AC:n som blåst bort all emotionell substans från min kropp eller så försvann den ungefär samtidigt som jag föddes. Whatever. Thailand är ändå fortsatt bra, i övermorgon drar vi mot Bangkok-kaoset igen. Hej.


Sawadee ka

Ligger och lyssnar på Bad Touch (http://www.youtube.com/watch?v=yzHzc1zMPlA&feature=youtube_gdata_player) och - så klyschigt det än låter - tänker på mina vänner. Kompixar, jag saknar er litegrann.

Annars är det rätt gött. Förutom att jag är hungrig och har slarvat med träningen i två dagar.

Ingenting mer på hjärtat, spänningsnivån är rätt låg på det här stället om man bortser från nätternas frenetiska raketskjutande och kanske att Iris (babyn i resesällskapet) svalde upp drag-grejen som lossnat från min plånboks dragkedja. Nu har hon den i tryggt förvar i magen samtidigt som min plånbok nu höjt stöldsäkerheten ytterligare ett snäpp då dragkejdan inte går att öppna (draget lossnade alltså i stängt läge, mycket smidigt).

Iallafall, hejs


of course you do

Hola guapas! Ber om ursäkt för ev felstavning då min spanska är ytterst begränsad och jag själv för lat för att googla. Men vad gör det? Jag är ju i Thailand (och thailändskan flyter på bra.. host-host)!

Ligger och steker vid poolen (ytterligare en liten parantes; steka i skuggan går minst lika bra, om inte bättre då jag är framavlad med väldigt solkänslig hud). Ska snart äta lunch. Har plågat mig själv med en löptur imorse - synd att man inte svettas rent vatten, då hade jag definitivt sluppit duscha efteråt. Helt galet svettigt.

Ojdå. Nu skulle vi gå.


att hamna i thailand

Är framme nu.


.. if one only remembers to turn on the light

Jag har anlänt i huvudstaden nu. Jag ska till alla bittra norrlänningars stora förskräckelse åter igen säga att jag älskar Stockholm. Ett sånt där ställe man bara måste bo på, någon gång i livet.

Jag är lite trött, om man säger så. Tidsoptimismens fel, helt och hållet. Men jag lyckades få ihop en fullpackad väska och även lämna lägenheten i ett skick som kanske inte frambringar en hjärtattack hos min kära mor när hon kommer hem. Det måste ju ändå räknas som ett litet plus i kanten. Se där.

Nu ligger jag i soffan hemma hos moster och kollar på min mamma som upptäckt nästa stora världsfenomen - onlinepuzzel. Det ni.

Med detta säger jag tack för mig. Hej.


RIKSGRÄNSEN

I WANT TO GO HOME

it's time, baby

Ligger på min säng och lyssnar på Mozart. Månskenssonaten, vilken bit alltså.


Anyhoo, jag åker imorgon. Imorgon. Kommer hem ca en månad senare. Jag har, som den fantastiska tidsoptimist jag onekligen är, varken packat, städat eller diskat. Inte tvättat heller för den delen. Men trots den smygande paniken som börjar frodas i bakhuvet känner jag ändå ett rätt så obefogat lugn. Jag har ändrat inställning till livet. Det löser sig - kanske. Och om det inte löser sig är det varken någon idé att bli förvånad eller anklaga sig själv. Det hjälper inte.


Ett litet råd såhär från nedersta botten. Avgrunden.


Ska ändå göra ett ryck nu. Börja kasta kläder omkring mig, sen mest troligt tröttna och åka till gymmet istället. That's who I am. Jag kommer sakna mitt gym, min ishall och en och annan kompizzzz också. Men samtidigt känner jag ingenting, på nåt sätt. Det ska bli skönt att fly litegrann.


Det här blev bara deprimerande. Så.. hej.
har ju förresten varit och coachat det här gänget ihelgen. det får vi göra om!

RSS 2.0