petralövberg

Jag har anlänt i huvudstaden nu. Jag ska till alla bittra norrlänningars stora förskräckelse åter igen säga att jag älskar Stockholm. Ett sånt där ställe man bara måste bo på, någon gång i livet.

Jag är lite trött, om man säger så. Tidsoptimismens fel, helt och hållet. Men jag lyckades få ihop en fullpackad väska och även lämna lägenheten i ett skick som kanske inte frambringar en hjärtattack hos min kära mor när hon kommer hem. Det måste ju ändå räknas som ett litet plus i kanten. Se där.

Nu ligger jag i soffan hemma hos moster och kollar på min mamma som upptäckt nästa stora världsfenomen - onlinepuzzel. Det ni.

Med detta säger jag tack för mig. Hej.