petralövberg

Typisk tisdag. Vaknar tidigt, får ingenting gjort. Håller på att missa både veckans tvättid och allmänhetens åkning. Har dock lyckats ta mig i kragen och ta bort julgranen, alltid något som vi brukar säga.

Nu ska jag åka till mitt favoritställe och glida lite:)

Hej!

Mina ben är helt körda. Har orsakat det själv såklart. Problemet är bara att jag ska jobba på Safari imorgon. Trappor. Uuiuh...

Tävling till helgen. Ser fram emot det faktiskt. Lite hotellfrukost, lite kaos med SuperFjeppa och x-antal timmar huttrande i Coop Arenas b-hall.

Men som sagt, först tre dagars trappspringande på Safari.

Hur ska man orka?

Har spenderat helgen i Gränsen, var riktigt välbehövligt. Nu kan jag knappt vänta på att få åka upp och stanna där för alltid! Var ju tyvärr tvungen att åka tillbaka till K-et tidigt idag, några timmars isträning stod på schemat. Jag åkte runt med ankelsockar i skridskorna - igen - och slutade upp med blodiga vrister - igen. Jävla osmart. Igen. Hehe.

Imorgon börjar allvaret efter det väldigt långa uppehållet. Tävlingsvecka, som vi alla längtat. Och jag saknar det faktiskt, tävlandet. Resorna. Ryggvärken och de stela benen efter några hundra mil i en bil. Nervositeten och lättnaden före och efter tävling. Lyckan och glädjen, alla tårar och raseriutbrott. Vara bland människor som har samma intressen och är lika insnöade (i mitt fall bokstavligen talat) som en själv. Världens bästa liv.

Och sen valde ryggen att ge upp. Så trist.

Nu ska jag sluta klaga på livet och kolla på döda människor på teve istället. True blood. Ännu en serie att följa, en inte särskilt bra sådan. Igen.

Höhö.

Fortsätter livet i samma bana. Ishallen, gymmet, Safari, lite mer skridskoåkande och lite sömn. Livet i korthet.

Sitter på Safari och jobbar, eftersom jag åker iväg och lämnar Kiruna KF åt sitt öde om ca två veckor har jag en del förberedelser av diverse slag att ta hand om!

Ska bli skönt att åka till Paradiset, men samtidigt känns det sjukligt tungt (som vanligt) att inte hålla på med konståkningen. Har ju dock ett par skidor och ett berg jag kan förstöra kroppen med så.. Lär bli nöjd i slutändan:)

Snart ska jag bege mig. Ni kan ju gissa var..


Nedan: jag och världens snyggaste kollega

.. but so much older than she's now

fin bit, den där

Råkade plåga mig själv till döds. Igen. Inte nog med att jag vaknade upp fortfarande helt slut efter gårdagens show, har under dagen avverkat två fyspass varav det ena kommer göra det svårt för mig att komma upp ur sängen imorgon. Sen fick jag hjärnsläpp och tränade en timme på isen också, hoppade massa dödshopp och slog ihjäl mig. Skönt.

Tur att man är frisk i huvet och sådär.. (not)

Godnatt!

Final meltdown snarare. Uppvisningen är över, jag är överlycklig över just detta och hela resultatet av det hela blev långt över förväntan.

Nu är jag död.

Har stor lust att fly till paradiset och aldrig mer komma tillbaka. Dock har vi tävling om två veckor så ett försvinnande är lite opassande för tillfället. Men skönt, det hade det varit.

Nöjd med dagen, blev dessutom bjuden på middag. Har ätit godis. I mängder (men det var jag värd). Inte mycket mer.

Imorgon, 07:00, startar vi livet igen. Brutalt och skoningslöst med en timme is och en efterföljande timme rehab. Men nu: drömmarnas värld/döden osv..

Hej.

Idag vaknade jag upp med ett skidsug från helvetet.

En och en halv månad kvar till gränsen öppnar och ingen tid att åka iväg till alperna innan.

Jag tror att jag kommer gå under.