petralövberg

Stormen är över. Himlen är blå. Snön är orörd. Petris är ledig.

Tro det eller ej: snö-jävla-storm, igen!

Jag vet inte, men såhär i slutet på April kan man ju tycka att någonting borde börja falla på sin plats. Det enda som faller är snön, om man nu kan säga att det är det den gör. Som tidigare nämnt färdas ju nederbörden på detta ställe i horisontell riktning. Lägg till lite (mycket) vind så har vi den rådande väderstatusen. Riksgränsen 2011, det enda vi kommer att minnas är dimman. Likväl den meteorologiska som den mentala. Och en himla massa snö vilket jag i och för sig inte borde klaga på.

Nä. Har checkat in på Hotell Mariepigg inatt, vilket även inkluderade en middag nere i båthuset, så jag är inte alltför olycklig. Adjö.

Jag har besök.

Ja.. det är i alla fall bara påsk en gång om året.

Igår kväll/natt blev jag brutalt väckt mitt i min skönhetssömn av ett gäng idioter som attackåkte skoter utanför min husvagn. Fruktansvärt lycklig vände jag mig om i sängen och somnade om. Efter ett tag.  Sen kom vad som lät som trehundra elefanter in i husvagnen. Den verkliga orsaken till oljudet var såklart min mamma, som sedan besvärade sig med att väcka mig och ställa den helt okej IQ-befriade frågan - är du vaken? (Jo tack, NU är jag det) Ännu lyckligare vände jag mig om och somnade igen. Inte.

Livet är inte överdrivet kul alla gånger. Spenderar större delen av min ledighet med att sitta i min ensamhet/åka skidor i min ensamhet/träna i min ensamhet och lyssna på kent. Vårdepression, var det en gäst som sa. Kanske, kanske inte. Vad vet jag? (observera rimmet)

Ska tillägga att världens bästa människa (kan diskuteras men ändå) aka min bästa vän och andra hälft fyller tjugo jordsnurr idag. Kan även kompletteras med att denne firar sin födelsedag i Paris och att jag inte alls är avundsjuk.

HEJ

Pappa har varit här i två dagar och ätit upp min ost. Bland annat. Imorgon börjar påsklovet för de allra flesta på gott och ont, mest ont för mig tror jag.. Å andra sidan har jag inte något påsklov, men ändå. Tydligen samlas det en himla massa hemvändare i staden ihelgen, mina gamla msp-ianer, tyvärr är jag strängt upptagen av jobb så jag missar det lilla (stora?) kalaset. Kanske det också på gott och ont.

Anyhoo. Är hemma i plåtburken för att fiska upp min telefon som jag glömde imorse (vilken överraskning) och för att knycka med mig en påse kanelbullar inför p-mötet ikväll. Inget mer på hjärtat. Hejs.

Igår hade jag komponerat ihop en alldeles perfekt sammanfattning av den senaste tiden. Men.. Såklart lyckades jag stänga ner sidan. Istället för att kasta datorn i väggen (vilket var min första intention) slog jag igen locket och åkte till Gränsen. Då ville jag dö.

Tidigare samma dag (igår alltså) tänkte jag åka till backen och försöka orientera mig i det äckelfuktiga flatljuset. Vilken idé, kan man ju tycka. Men.. när jag åkte till backen noterade jag ett ensamt litet liftkort som låg på golvet i förgården. Hmm, undra vems liftkort det där kan vara? tänkte jag och åkte till gränsen. Notera nu att det är MIN bostad jag lämnar, en bostad som BARA JAG bor i. Notera också att jag  faktiskt noterade att min liftkortsficka på täckbyxorna var öppen, täckbyxorna som låg på golvet - bredvid det nämnda liftkortet. Eftersom jag är kriminellt dålig på puzzel, iallafall när det gäller hjärnpuzzling, kom jag först fram till slutsatsen att det var mitt jävla liftkort som låg och hånflinade på golvet i förgården när jag förgäves försökte ta mig in genom grindarna på Dalstation. Då ville jag dö.

En dag senare, ungefär vid samma tidpunkt, har jag nyss varit och intervallcyklat på gymmet och tar på mig skidkläderna inne i Schmedjan då jag märker att min liftkortsficka är öppen. Konstigt, tänkte jag då. Sen faller puzzelbitarna på plats. Det fattades fortfarande ett liftkort. Samma liftkort som låg kvar på samma ställe i den gudsförgätna förgården i Katter-jävla-jåkk. Då ville jag dö.

Resten av dagen spenderades ensam i backen, lyssnandes på Kent. Non stop. Fast jag måste erkänna att det var en helt underbar dag - stålande sol, smörsnö i offpisten och knappt en vindpust på hela fjället. Jag behöver ju nödvändigtvis inte tillägga att det driver in ett stort jävla mörkermoln från Norge. Jävla land. Igen. Men tillägger gör jag ändå. Här ska vi inte ha alltför roligt. Hej.

Gissa om jag dog.

Gudomligt.