Silent shout
Jag har varit väldigt tyst på sistone. Kombinationen av bristande motivation och tusen andra (för stunden) mycket bättre saker att göra har resulterat i att jag prioriterat bort vissa grejer. Men som sagt, jag är i Gränsen. Och då är det mycket mer okej.
Det är ganska gött här, som vanligt. Just nu snöar det, rakt ner dessutom. Inte nån jävla attackstorm från Norge här inte.. Men ryktet säger att den är påväg (kommer inte som en större överraskning).
Jag ska nu ge upp mitt försök att lära mig något ur Matteboken from Hell och istället bege mig antingen mot gymmet eller hem för att röra ihop en kulinarisk köttfärssås som jag lovat att bjussa på idag. Det ni.
Lär dröja ett tag innan jag visar livstecken igen, så tills dess lite bilder och typ inget mer. Adios
everybody gets their shot of being someone
Invalido 2012. Jag är så fruktansvärt jävla less på att allting alltid går käpprätt åt helvete och att jag knappt har ett helt lillfinger att stoltera med längre (har ju bokstavligen talat bara ett helt - det andra valde jag ju att krossa med ett järnspett här i höstas..). Livet i den längsta uppförsbacke mänskligheten någonsin skådat. Hög femma på den alltså.
Samtidigt är det så synd att klaga. Jag menar, jag är ändå i paradiset och har bara mig själv att ha hand om. Ibland finns ingenting bättre än att vara för sig själv. Eller det kanske är det där med självständigheten jag faller för. Fast ensamhet är också fint. Av och till.
Har precis avverkat ett av de alldeles för få gympassen jag nuförtiden hinner/orkar med. Sådär apkul var väl kanske inte det heller. Mycket pga att jag vred ihjäl knäet under första skiddagen (åk inte på sten, både skidor och kroppsdelar har en tendens att ryka då) och nu inte kan köra ben eller någonting annat som innefattar knän. Duktig idiot.
Nej. Hörde något om pistvakt i Barren. Kanske inte är helt fel. ADIOS.
jag är galen. och trött. galet trött.
Råkade vakna strax efter fem. Dum som man är går man upp. Gymmet väntar men motivationen är låg. Bättre blir det inte av att det är attackstorm ute och att jag har ont överallt. Nänä. Livet i fortsatt uppförsbacke, nu med en touch av frisk gränsenbris i ansiktet. Men ändå är det ganska grejt, på något sätt.
En annan inte helt frisk morgon (eller dag, cant remember?) bakom Luossabacken. Jag, the fist of fury (min gipshand hade ett namn) och myggen. Idag är det dock myggfritt här i gränsen. Skulle vilja se den mygga som överlevde det här.
