hej
Ligger helt avslagen i min säng med min överansträngda vrist på sin dagliga nedkyldning/voltarenmassage. Skönt, och kallt. Jag har spenderat sju timmar på ishallen idag. Egen träning, två pass med skrikande ungar och slutligen egen träning igen. Fast det går bra, jag lever på lyckan av Thåströms turnésläpp igår. Awesome.
jag fick en hjärtinfarkt
Precis som resten av alla andra i släkten.
Fast inte på riktigt.
Thåström ska ut på turné.
TURNEEEEEEEEEEEEEEEEEE!
OH. MY. GOSH. http://thastrom.se/turne-var-2012
Well now, we call this the act of making
Sitter på sjukhuset och väntar på att få komma in och bli vaccinerad. Ska ta någon läskig spruta mot nån läskig sjukdom jag kan lyckas dra på mig i Asien. Ska för övrigt dit om tre veckor, om jag inte nämnt det tidigare. Spännande.
Drog en skön safarifrukost efter träningen imorse. Världens bästa måndagsrutin!
Har nu ingenting mer på hjärtat. Förutom att mina fötter nog aldrig kommer återhämta sig från det eviga vandrandet i Berlin (jag och min resekamrat hade lite svårt att hitta rätt på första försöket). Ciao
back in the gruvhål. ohyes.
Vi tar sagan om Berlin en annan gång. Gårdagskvällen var super och jag kommer grina nästa gång jag måste utstå en kväll på ferrumtansit. Gräset är grönare på andra sidan Östersjön om man säger så, lett.
berlin. so far.
söndagmåndagsång
Är lite torr på ord för tillfället. Livet rullar på den gamla vanliga rälsen. med lite urspårningar här och var. Det är sånt man får ta har jag hört.
Håller på att tagga inför mitt sista skift på Sovringsverket för den här gången. Status: Dödsångest. Nej, inte så farligt kanske. Men nästan. Dessutom har jag influerats alldeles för mycket av mina medarbetare och slår numera till var och varannan minut med att säga någonting oanständigt eller göra något helskumt. Om det är en släng av torrets eller det faktiska sovringverksyndromet som härjar lämnar vi odiskuterat. Hemskt att sluta är det iallafall, nu när jag längre inte är socialt kapabel att vistas bland s.k. vanliga människor.
Nu ska jag baka hejdå-fika, försöka lindra min förkyldning som står och knackar vid dörren och sedan åka ner till LKAB och hålla mig i tolv timmar från att börja gråta. Typ. Haha. Hej.
ett klockrent uttalande från världens bästa team-mate, ca klockan 06:06 i busskuren utanför Sovringen:
Jag är dö-lycklig, men jag har inget liv. Och tråkigt är det.
Tur att jag har Jocke T iallafall. I brist på annat.
viva la lkab!
jag drar till jobbet.
