söndagmåndagsång
Är lite torr på ord för tillfället. Livet rullar på den gamla vanliga rälsen. med lite urspårningar här och var. Det är sånt man får ta har jag hört.
Håller på att tagga inför mitt sista skift på Sovringsverket för den här gången. Status: Dödsångest. Nej, inte så farligt kanske. Men nästan. Dessutom har jag influerats alldeles för mycket av mina medarbetare och slår numera till var och varannan minut med att säga någonting oanständigt eller göra något helskumt. Om det är en släng av torrets eller det faktiska sovringverksyndromet som härjar lämnar vi odiskuterat. Hemskt att sluta är det iallafall, nu när jag längre inte är socialt kapabel att vistas bland s.k. vanliga människor.
Nu ska jag baka hejdå-fika, försöka lindra min förkyldning som står och knackar vid dörren och sedan åka ner till LKAB och hålla mig i tolv timmar från att börja gråta. Typ. Haha. Hej.
ett klockrent uttalande från världens bästa team-mate, ca klockan 06:06 i busskuren utanför Sovringen:
Jag är dö-lycklig, men jag har inget liv. Och tråkigt är det.
Tur att jag har Jocke T iallafall. I brist på annat.
Kommentarer
Trackback
