petralövberg

Ge mig skidsäsongen. Jag vill inte vara med nåmer. Inget Kiruna, inget gruvdamm, inget attackstressande. Bara snö. Ett stort jävla jätteberg med massa snö. Och som jag sagt tidigare - jag behöver inte ens bra väder - jag behöver bara den där frihetskänslan som ENDAST kan frambringas av just skidåkning.

 

Jag sitter på jobbet i fickis, är sjukt arg på hela gruvan som verkar vara mycket mer inne på att skicka upp gamla rostiga armeringsjärn än sten idag. Kan berätta en sak för er, ni pojkar och flickor i mörkret: DET BLIR INGA PELLETS AV JÄRNSKROT!!! Aaro vill inte ha några järnskrot. Jag vill definitivt inte gå och plocka upp era jävla järnskrot. In i kiln med er. Hela bunten.

 

Som ni kanske märker, humöret inte på topp. Dock skymtade jag en klarblå himmel genom en springa i ett sedan länge helt igensmutsat fönster här ute i verket. Livet kanske lever där ute ändå. Utanför drömfabriken. Men så kul ska vi inte ha det. Jag, sovringsverket och järnskroten. Inte ens andra halvan av Dreamteam har man kvar.

 

Hur ska detta sluta?