petralövberg

Har funderat lite på det här med överlevnad. Just nu känns det lite som att jag har väldigt små chanser att genomleva de kommande veckorna med min mentala hälsa i behåll. Inte nog med att det är konstant mörkt ute, jag jobbar eftermiddag i ungefär ett helt år i sträck och i och med min förlängning mest troligt inte kommer hinna åka till alperna. Dessutom ska de pracka på oss en av de mest deprimerande och överskattade jävla högtiderna sen tidernas begynnelse. Julhelvetet. Tack för den, Jesus och din jävla födelsedag. Gå och dö.

 

Som ni märker. Inte alls särskilt bitter å de. Men jag tänker lite såhär: på lördag når vi ändå botten. Mörkaste dagen på hela året. Sen blir det ju faktiskt ljusare, dagarna till Gränsenpremiären tickar neråt, förvisso alldeles för långsamt men ändå åt rätt håll. Så yes, vad kul jag ska ha det. Sen. I februari. 

 

Godnatt.