onsdagsfunderingar
Ibland börjar man ju undra. Typ som när man finner sig själv liggandes i ett mycket mörkt, trångt och fruktansvärt dammigt utrymme och byter rullar mitt i sin ledigvecka. Då undrar då jag iallafall. VEM ÄR DU PETRA? Och hur dum får man bli?
Hade egentligen gjort bort dagens arbetsordrar i lagom tid till den sedan länge efterlängtade lunchen. Jag och min kompanjon skuttar glatt mot fikarummet då vi möts av det inte alls lika roliga beskedet: När ni ändå håller på kan ni väl krypa in i den här gamla gången och byta 30 rullar till. Efter 30 exakt lika oergonomiska lyft där varenda rörelse gör att det regnar ca 10 ton malmdamm ner på dig och in överallt det kommer är chanserna att någonsin igen bli ren bara en vag dröm nånstans i framtiden och armarna mår inte heller bra längre. Kroniskt smutisig. Dirty. Hehe. Och hungrig.
Efter två timmar får vi dock vår efterlängtade lunch (med smuggelbröd från matsalen dagen till ära) och nu sitter jag i ensamheten (fickis) och vaktar mina transportband.
Perfekt, en sån dag som denna. Första dagen på den fruktade polarnatten - solen går nu inte längre över horisonten. Och livet i stort ser rätt mörkt ut det också. Så det kan gå.
HEJ
Hade egentligen gjort bort dagens arbetsordrar i lagom tid till den sedan länge efterlängtade lunchen. Jag och min kompanjon skuttar glatt mot fikarummet då vi möts av det inte alls lika roliga beskedet: När ni ändå håller på kan ni väl krypa in i den här gamla gången och byta 30 rullar till. Efter 30 exakt lika oergonomiska lyft där varenda rörelse gör att det regnar ca 10 ton malmdamm ner på dig och in överallt det kommer är chanserna att någonsin igen bli ren bara en vag dröm nånstans i framtiden och armarna mår inte heller bra längre. Kroniskt smutisig. Dirty. Hehe. Och hungrig.
Efter två timmar får vi dock vår efterlängtade lunch (med smuggelbröd från matsalen dagen till ära) och nu sitter jag i ensamheten (fickis) och vaktar mina transportband.
Perfekt, en sån dag som denna. Första dagen på den fruktade polarnatten - solen går nu inte längre över horisonten. Och livet i stort ser rätt mörkt ut det också. Så det kan gå.
HEJ
Kommentarer
Trackback
