petralövberg

En till sån där typisk jävla förmiddagsvecka.

 

Känns som att de två kapade al Qaida-planen återuppstått såhär elva år senare och kört in i mig istället. 

 

Känns som att helvetet fryser till is varje morgon när man vaknar, efter jobbet är hjärnan alldeles för mosad för att överhuvudtaget göra någonting konstruktivt på eftermiddagen. Idag, till exempel. Är ledig från Lombia, har planerat in världens mest produktiva dag - städa, tvätta, göra ärenden.. You name it. Vad gör jag då? Har hittils (klockan är nu halv åtta på kvällen) åstadkommit en tvätt i tvättmaskinen, som nu är klar och jag inte kan förmå mig att gå ner och hänga upp, lyssnat igenom hela Gudfadern-soundtracket på Spotify medan jag ritat skelögda människor och under tidens gång blivit ännu mer trött och arg. Nu vill jag mest bara dö. Men har då fortfarande den där gudsförgätna jävla tvätten att hänga. Och städningen. Farmor och farfar kommer imorgon, och jag vill inte orsaka några hjärtattacker i onödan. Hade varit just typiskt det också.

 

Usch.